EMAKS BETRAKTELSER
Emaks betraktelser 118/Ett Polychrome- kit från Moersch Photochemie anlände idag...
Nu är det bara att gå in i mörkrummet och lära sig något nytt!
Bilden "Snail on Cabbage" ingår ej i kittet. Det är en fantastisk Polychrome-print gjord av Wolfgang Moersch som jag köpte av honom efter att ha sett den på hans facebook-sida. Det var den bilden som lockade mig att prova på det här, en sagolikt vacker print som fanns i tre exemplar. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba igen.
Emaks betraktelser 117/Lomo LCA 120 - Är det kameran man gått och väntat på?
Jag gillar kvadrater:
Jag gillar film.
Jag gillar mellanformat.
Jag gillar enkla kameror.
Jag gillar vidvinkel.
Jag gillar vidvinklar som vinjetterar.
Jag har dessutom en del idéer och projektfunderingar som skulle vinna på att använda ett sånt här verktyg med ganska rejäl vidvinkel och tydlig vinjettering. Så vad väntar jag på?
http://www.thephoblographer.com/2014/12/19/review-lomography-lca-120/#euzLVMC0RVzv8hEd.99
Bilderna ser intressanta ut. Precis som jag vill ha dom. Har ju fotat en del med Holga som är ganska skarp i mitten och vinjetternade med fallande skärpa i kanter och hörn. Men jag tycker Holga är allt för oskarp i kanterna, det stör i många bilder. Lomo LCA i småbild är mera åt det håll jag vill ha den här typen av bilder. Den vinjetterar och skärpan faller inte så mycket i kanterna. Men den har tidigare bara funnits i småbild. Nu finns den i mellanformat och med kvadratiska 6x6-bilder. Jag får nog fundera på det här? En sån kamera skulle fungera till mycket som jag just nu går och spånar kring...
Emaks betraktelser 116/Nu har det blivit lite tid för annat än mörkrum...
All fritid den här vintern och våren har tills för ett par veckor sedan lagts på att färdigställa den utställning som nu haft premiär. Och det är främst i mörkrummet jag tillbringat den tiden, företrädesvis med lith-kopiering vilket tar betydligt längre tid per bild än vanligt mörkrumsarbete. Ett segt arbete som gett mig nya erfarenheter och kunskaper. Dom hoppas jag ha nytta av i fortsättningen, bl.a när höstens utställning arbetas fram. Men nu är det skönt att ha lite tid för annat, t.ex att forska kring Strömbergshyttans glasbruk där jag är född och uppvuxen. Och att fotografera glaset därifrån, både mitt eget och andras.
Bilderna av skålen är nytagna idag. Jag placerade den i trädgården på några ugnstenar som kommer från en av glasugnarna i Strömbergshyttan där den är tillverkad. Stenarna tog min far hand om efter att bruket lades ner 1979 och allt som fanns i hyttan revs ut för ombyggnad av lokalerna. Byggnaderna i Strömbergshyttan finns kvar med exteriören helt intakt, och bruksmiljön tillhör en av de mest välbevarade i glasriket. I princip allt ser exteriört ut precis som det var på 1960-talet. Inget har rivits av det som fanns då jag som liten parvel sprang omkring där tillsammans med min bror och våra jämnåriga kompisar. Den höga skorstenen har dock monterats ner, men det gjordes redan i början på 1970-talet efter att hyttan brunnit och den gamla rundugnen togs bort och ersattes med nya gasolugnar.
Den blå skålen med oregelbundna luftblåsor är en tung pjäs. Den är 15,5 cm hög och 21 cm bred. Väggarna är 3-3½cm tjocka. Ett unikat designat av Asta Strömberg som också var vd för bruket från 1960 och tills Orrefors tog över driften 1976-77. Bruket drevs de sista åren (som så många andra krisdrabbade glasbruk) med statligt stöd, de sk Åsling-miljonerna. De nya ägarna Orrefors förband sig att driva bruket i minst två år för att bidraget skulle falla ut, men när de statliga pengarna försvann lade man ner driften 1979. Samma öde drabbade Flygsfors, Alsterfors, Gullaskruf med flera andra bruk, som under 70-talskrisen köpts upp av de två "giganterna" i glasriket, Orrefors och Kosta. Som jag personligen ser det, började glasrikets fall redan då. De två stora var inte intresserade av små enheter. Det skulle vara stordrift och god lönsamhet, och anledningen till att man köpte upp de mindre bruken som inte gick så bra var att man ville bli ensamma herrar på täppan och att man ville komma åt intressant och lönsam design som kunde tillverkas av dom själva i sina stora enheter i Kosta-Boda och Orrefors. T.ex kunde man hitta 113 modeller som tagits fram vid Strömbergshyttan, i Orrefors sortiment efter att man lagt ner bruket 1979. Flera av dom lanserades som nyheter, t.om några så gamla som från 1930- och 40-talen och designade av Gerda Strömberg.
För att återgå till den blå skålen på bilderna, så är den tillverkad i en speciell serie (Special Collection) framtagen av Asta Strömberg vid mitten-slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet ungefär. Jag har inte kunnat fastställa exakt år då den enbart är signerad "Strömbergshyttan A. Strömberg Unik". Även övriga glas i den här speciella kollektionen saknar årtal för signeringen vad jag förstått, men en del glas i liknande teknik dyker upp i ordinarie sortiment ungefär vid den här tiden. Den blå färgen och blåsbildningen tror jag uppkom genom att man rullade posten (den första glaskulan som blåses upp och välsas i skopa efter ett par anfång av glas) i Ajax tvättpulver, följt av en snabb doppning i saltsyra. Därefter gjordes ett nytt anfång av glas innan skålen blåstes upp, formades och drevs ut till slutlig form av mästarna på bruket. Drivet glas, som t.ex den här skålen, är (till skillnad från glas som sprängs och slipas i efterbearbetningen) färdigt redan i hyttan. Efter långsam nedkylning i kylugn behöver bara bottnen justeras genom planslipning och ev kulslipning av puntelmärket.
Nils/
Emaks betraktelser 115/En testprint från mörkrummet.
Har precis avslutat arbetet med utställningen SUPERSTARS, vilken pågår fram till hösten på Fotogalleriet. Men nya projekt är redan igång och en del redan färdigställt av detta. I oktober ska jag ha nästa utställning där de här bilderna kommer att visas. Har precis gjort några testkopior i en serie som kanske kommer ställas ut då. Visar en av dom här.
Lith print på Fomabrom Variant 123. Kopierad på papper stl 12x16" (30,5x40,6 cm). LD-20 1+10/1+10, lätt seleniumtonad.
Jag kommer nog också framöver att försöka mig på att göra några bilder i en teknik som kallas Polychrome printing. Det innebär att man späder lithframkallaren (och anpassar belysningstiden) så pass mycket att den inte förmår mer än att precis få fram svaga toner i svärtan och väldigt lite i högdagrarna. Därefter används en andra framkallare kallad Siena, som förstärker färgtonerna. Man kan då få större kontroll på bildresultatet, bättre teckning i skuggor samt ett väldigt speciellt (ibland metalliskt) utseende. Får se om det kan bli något användbart av det? Väldigt sugen att prova i alla fall.
Emaks betraktelser 114/Tjeckiska Foma lanserar ny film!
http://foma-cz.cs4.cstech.cz/ew/ec816f17-da8b-49ce-bd89-1d75aa19fee6-en
RETROPAN 320 soft kallar nan sin nya svartvita film. Den ger enligt tillverkaren en bred
latitud av halvtoner och "mjukt ljus", vilket gör den lämplig för olika typer av
fotografi med efterföljande kontaktkopiering eller "retrostyle" förstoring av negativ. Förmodligen menar man att filmen kan ge effekter likt den äldre typen av bilder, där en enklare antireflexbehandling gav ett mjukare ljus med lägre kontraster. Men det där med kontraster i en film beror ju helt på hur man framkallar filmen, inte i första hand på filmens grundegenskaper. Oavsett så är det fantastsiskt att det i dagens heldigitala tidsålder finns företag som verkar kunna leva bra på att ta fram fina produkter åt oss som gillar att fotografera med film och att förstora våra negativ i mörkrummet på högkvalitativa papper. Foma har under senare år vunnit marknadsandelar när företag som Kodak, Agfa, Fuji, Forte och Fotokemika försvunnit eller kraftigt begränsat sitt sortiment av analoga produkter. Det har man förvaltat bra genom att både behålla sitt fina sortiment samt att ta fram flera nya gelatinsilverpapper och ett par svartvita filmer bara under de senaste 6-7 åren. Något som många idag nog inte har en aning om. Film och mörkrum lever och frodas fortfarande, trots att en del redan för länge sen deklarerat dess död.