EMAKS BETRAKTELSER 233/Efkebrom K10, ett gammalt bromsilverpapper provat för lithkopiering...

Förmodligen är det ytterligt få på fotosidan som intresserar sig för detta, men jag envisas ändå med att blogga och brukar ju ofta länka från Facebook, där det finns grupper med betydligt fler intresserade för sånt här speciellt mörkrumsarbete. En del är riktigt duktiga artister faktiskt, med osedvanliga talanger både konstnärligt och tekniskt. Ibland finns båda delarna där och då brukar det bi mästerligt bra. När man ser såna bilder blir man extra inspirerad att själv försöka åstadkomma något lika bra.

Söndagen har ägnats åt skidåkning på Isaberg vid Hestra, men under gårdagen jobbade jag svart...i mörkrummet. Kämpade hela dan med att försöka få bukt med ett gammalt papper som tidigare inte verkade fungera alls till lith-kopiering. Då provade jag med Fotospeed LD-20 lithframlkallare, och fick ett rätt gryningt/kornigt resultat, dock ingen färgton alls. Nu provade jag med ett par av Volfgang Moerschs lithframkallare istället och då blev det betydligt mindre grynigt men med en gulorange färgton i högdagrarna. Trots att det inte blev lika grynigt som vid en del annan lith-kopiering så gillade jag resultatet rent tekniskt. Och då har man kommit halvvägs. Nu gäller det att finslipa det tekniska och sedan hitta negativ som håller även rent bildmässigt och som kan passa resultatet man får med den här kombinationen lithframkallare/papper. Bilden här är nog inte den mest perfekta, men fick stå som prov för att se hur det ser ut. Jag har en stor 100-pack i stl 30x40cm av Efkebrom K10, som legat sedan tidigt 1980-tal och nu är väldigt svårt att få ut något vettigt av vid vanlig kopiering.



//

EMAKS BETRAKTELSER 232/Digitalt fotograferad fil blev analog print i mörkrummet!

Har provat detta förut med att fotografera digitalt och sedan beställa ett analogt negativ av filen. Och då var det också ett riktigt analogt negativ, som framställts genom laserbelysning av filen på duraclear film, vilken sedan framkallats kemiskt. Den här gången blev det ett digitalt utskrivet negativ istället. På duraclear-filmen fick jag väldigt luddig skärpa, men utskriften hade inga såna problem. Däremot andra problem. Den fick betydligt högre kontrast än vad jag ser i filen som den skrevs ut från. Nästa gång blir det alltså till att skicka en negativ fil med relativt låg kontrast för att få tillbaka en utskrift med normal kontrast.


Den bästa av kvällens lith-printar,  fotad digitalt med Fujifilm X-T2 och 18-55mm. Kontaktkopierad från ett digitalt utskrivet negativ, på 12x16" Fomatone MG Chamois 542 gelatinsilverpapper. Printen scannad med Microtek Scanmaker 9800 XL plus.

Det här negativet hade jag för avsikt att lithkopiera, och ikväll gjorde jag några printar i mörkrummet. Kontaktkopiering av det 27,5x27,5cm stora negativet med en centimetertjock glasskiva över. Det krävs rätt tunga glas för att så här stora negativ ska ligga helt plant mot papperet det kontaktkopieras på. Använde Fomatone MG Chamois 542, den äldre versionen med helmatt och svag struktur i ytan, ett väldigt bra papper att lithkopiera på. Visa batchar av den nya versionen 542II med slätare yta, lämpar sig mindre för lithkopiering, men den här äldre versionen är en säker fullpoängare för lith. Basen i 542 Chamois har en kraftig varmbeige ton, och är väl mera att betraktat som ett konstpapper. Svärtan blir inte lika djup som med blanka eller halvblanka papper och kontrasten lite lägre. Men jag tycker personligen det är snyggt till en del bildtyper, och framför allt om man lithkopierar.

Jag blev kanske inte helt nöjd med dagens printar, tror det går få ännu bättre resultat med en mindre kontrastrik negativutskrift. Fick använda extremt lång belysningstid för att få ned kontrasten i den slutliga bilden. Men för att vara första försöket med att kopiera ett digitalt fotograferat och utskrivet negativ i mörkrummet, så ska man nog inte klaga? Nu vet jag i alla fall lite mera om hur det här fungerar och hur den negativa bildfilen ska redigeras för att jag ska få ett bra negativ tillbaka från Crimson att kopiera i mörkrummet. Det gick förvånansvärt bra att lithprinta i alla fall, trots den höga kontrasten. Och att kunna fotografera digitalt men sedan ändå kunna få en mörkrumsprint, är helt fantastiskt! Nästa försök ska bli med lite "mindre" utskrivna negativ (13x18cm) som jag tänker förstora på vanligt sätt i förstoringsapparaten. Ska bli spännande att se om upplösningen räcker till för förstoring upp till 30x40 cm?
//

EMAKS BETRAKTELSER 230/Gammalt negativ av dörr med kors, blev bild efter 8 års väntan...

Några av lördagskvällens resultat från mörkrummet. Ett gammalt negativ från 2010 som legat okopierat och oanvänt. Hittade en undangömd dörr på en bakgård i Ljubljana 2010, men ljusreflexerna i dörren gjorde då att jag inte brydde mig om bilden.



Fast nu tycker jag inte reflexerna stör, i alla fall inte när jag tog mig an negativet  igen och gjorde några lithprintar. Print nummer ett blev inte så färgglad, dessutom tyckte jag kontrasten blev för hög, så jag gjorde fler kopior med lägre kontrast. De fick också mera färgton.





Men när jag nu sitter och studerar de torkade och planade kopiorna så är det ändå de två första jag fastnar för av nån anledning? Tycker inte det gör så mycket att en del detaljer försvinner i skuggorna, de fick en mera skarp råhet som jag gillar. Och det är den med mindre färgton som jag tycker är mest rätt. Fast när jag sovit på saken kanske jag tycker annorlunda? Nu har jag i alla fall 4 printar att välja mellan, om bilden eventuellt skulle hålla även efter ett tag. Det kan vara så ibland, att man först tycker det blev jättebra, men sen efter ett tag när bilden legat till sig, kanske man tycker annorlunda.





När jag hittade dörren där i Ljubljana 2010, undrade jag först vad i h-e är detta? En ståldörr med ett kors på, dessutom ett fängelseliknande galler ovanför. Platsen intill en kyrka, som bredvid sig hade en klosterliknande innergård. I ett hörn av gården fanns en öppning och som vanligt letar jag mina motiv bland såna här triviala och fula miljöer. Min första tanke: Var det här cellen man låste in nunnorna/munkarna i när de gjort något mot reglerna, ja vad fasen ska man tro? Men jag såg ytterligare en tolkning i motivet som fick mig att fastna för det (oavsett vad det var för nåt bakom dörren). Kyrkan och religionen över huvud taget är som ett fängelse, som låser in människor i tänkesätt som ofta är både människofientliga och mot naturen. Ta bibeln t.ex, den talar mot homosexualitét som ju funnits som ett naturligt inslag i alla tider, fast förr fick man dölja den och smussla med den. Idag är det lite annorlunda, även om det fortfarande finns många som fortfarande är inlåsta i sin ålderdomliga föreställningar.
//

EMAKS BETRAKTELSER 228/Universitétsprofessor eller konstnär?

"You have university professors and you have ARTISTS ! The professors love to draw graphs and the artists give the world ART."

En oerhört precis kommentar från en grupp jag är med i på facebook. En herre som fotograferade med storformatskamera försedd med en Schneider Symmar S 210mm F5.6 undrade i en post om ett visst linsfels effekt och i vilken förstoringsgrad det ev kunde bli synligt? Och fick då till svar bl.a det citerade ovan.



Jag tänkte på detta när jag stod i mörkrummet idag (första gången på länge) och tog fram några lith-printar från mellanformats- och småbildsnegativ. Om man skulle stå och bekymra sig om sånt skulle det nog inte bli mycket gjort. Nej, idag var jag säkert mer konstnär än professor, och det försöker jag nog hålla mig till i fortsättningen också, även om bilderna kanske inte alltid uppfyller konstnärliga mått. Är inte prylarna tillräckligt bra för att vi ska kunna lägga de här diskussionerna bakom oss och istället koncentrera oss på vad bilderna har för värden i övrigt? Det var mina tankar för dagen.

Ett av dagens alster, avfotograferat med mobilen. Den bild jag "egentligen" tog fram idag sköljer fortfarande, kanske kommer på utställning till hösten? Detta negativ satt i apparaten och fick bli en första provbild på Fotokemika Varycon (har inte lithprintat på det papperet förut och var lite nyfiken). Den andra bilden gjordes på att annat papper då jag ville ha lite mera korn, vilket Varycon inte gav så mycket av. Men färgton blev det i alla fall. Skulle kunna tänka mig att detta papper passar bättre för bilder typ finstämda landskap med lite rikare toner, inte som här industrimiljöer?

EMAKS BETRAKTELSER 219/Mata Hari negativ nr 579 - 68, Metro Goldwyn Mayer 1931.

Det kändes lite extra spännande när det här negativet med Greta Garbo och Ramon Novarro kom från USA. Att hålla i ett av de 8x10 tums negativen som exponerades i storformatskameran under produktionen av filmen Mata Hari 1931, är som att komma bakom själva bilden och ett steg närmare ögonblicket då den togs. Enligt uppgift gjordes 133 exponeringar under inspelningen och detta är  negativ nummer 68 av dom. Produktionen är nr 579 för filmbolaget Metro Goldwyn Mayer. Stillbildsfotograf under inspelningarna var Milton Brown (1895 - 1948).


Originalnegativet i storlek ca 20x25cm, som satt i kameran när bilden togs under inspelningarna till filmen Mata Hari 1931,  här avfotograferat på ett ljusbord.



Den inverterade bilden med huvudrollsinnehavarna Greta Garbo och Ramon Novarro.

2015 hade jag en utställning, kallad SUPERSTARS, på mitt Fotogalleri på jobbet vid JGA Emballage i Skruv. Då gjorde jag en lithkopierad kontaktkopia av negativet som sedan scannades och  skrevs ut i stl 70x90 cm, Den blev väldigt grovkornig och speciell men jag valde ändå den för utställningen. Utöver denna så hade jag även bilder gjorda från andra storformatsnegativ som jag kommit över, Anita Ekberg, Ingrid Bergman, Helan och Halvan och ytterligare ett på Greta Garbo från filmen Anna Karenina 1935.


Kontaktkopierad och svagt koppartonad lithprint.

De flesta bilder på utställningen SUPERSTARS var annars gjorda från 6x6 original-negativ som jag köpt (inklusive fullständiga bildrättigheter och copyright), fotograferade av den kände Hollywoodfotografen Harry Langdon jr (kolla gärna länken med den intressanta intervjun med honom om hans liv som fotograf). Cher, Diana Ross, Tom Jones, George Clooney, Johnny Cash, Priscilla Presley, Richard Burton m.fl fanns på dom och flertalet kopierades på 30x40 - 40x50 papper, några i större format. Fast mest speciella känns ändå de här äldre och stora 8x10 tums negativen, varav tre styck är originalen som exponerades i kameran vid fotoögonblicket, och två duplikat-negativ från filmbolagen.