EMAKS BETRAKTELSER 219/Mata Hari negativ nr 579 - 68, Metro Goldwyn Mayer 1931.

Det kändes lite extra spännande när det här negativet med Greta Garbo och Ramon Novarro kom från USA. Att hålla i ett av de 8x10 tums negativen som exponerades i storformatskameran under produktionen av filmen Mata Hari 1931, är som att komma bakom själva bilden och ett steg närmare ögonblicket då den togs. Enligt uppgift gjordes 133 exponeringar under inspelningen och detta är  negativ nummer 68 av dom. Produktionen är nr 579 för filmbolaget Metro Goldwyn Mayer. Stillbildsfotograf under inspelningarna var Milton Brown (1895 - 1948).


Originalnegativet i storlek ca 20x25cm, som satt i kameran när bilden togs under inspelningarna till filmen Mata Hari 1931,  här avfotograferat på ett ljusbord.



Den inverterade bilden med huvudrollsinnehavarna Greta Garbo och Ramon Novarro.

2015 hade jag en utställning, kallad SUPERSTARS, på mitt Fotogalleri på jobbet vid JGA Emballage i Skruv. Då gjorde jag en lithkopierad kontaktkopia av negativet som sedan scannades och  skrevs ut i stl 70x90 cm, Den blev väldigt grovkornig och speciell men jag valde ändå den för utställningen. Utöver denna så hade jag även bilder gjorda från andra storformatsnegativ som jag kommit över, Anita Ekberg, Ingrid Bergman, Helan och Halvan och ytterligare ett på Greta Garbo från filmen Anna Karenina 1935.


Kontaktkopierad och svagt koppartonad lithprint.

De flesta bilder på utställningen SUPERSTARS var annars gjorda från 6x6 original-negativ som jag köpt (inklusive fullständiga bildrättigheter och copyright), fotograferade av den kände Hollywoodfotografen Harry Langdon jr (kolla gärna länken med den intressanta intervjun med honom om hans liv som fotograf). Cher, Diana Ross, Tom Jones, George Clooney, Johnny Cash, Priscilla Presley, Richard Burton m.fl fanns på dom och flertalet kopierades på 30x40 - 40x50 papper, några i större format. Fast mest speciella känns ändå de här äldre och stora 8x10 tums negativen, varav tre styck är originalen som exponerades i kameran vid fotoögonblicket, och två duplikat-negativ från filmbolagen.

EMAKS BETRAKTELSER 218/Samma stråk i 35 år...

Kameran fick följa med på dagens tur längs sjön. Det känns fint att åter ha lite snö, men tyvärr verkar det som det ska bli töväder i veckan som kommer. Landskapet förändras med snön och man hittar nya motiv och bildutsnitt, trots att man gått här längs sjön Läen i Djurhult i snart 35 år, med olika typer av utrustning. Allt från Dianor i plast till Pentax 67 och nu digitalt. Snabbredigerade bilder, jag får lägga ner mera tid på dom om jag ska göra utskrifter, men det blev rätt skapligt för webbgluttande ändå tycker jag.

Det digitala är numera så pass överlägset det analoga rent tekniskt, att en kamera med 1,5x sensor ger minst lika bra bilder som analogt mellan- eller storformat. Och väldigt likt också med sin kornlöshet och upplösning. Bara småbild utmärker sig med det traditionella kornet, och den speciella karaktären är i sig så pass speciell att det är värt att fortsätta fotografera med 135-formatet av den anledningen. Men Fujifilms tekniker är på väga att göra även den som vill ha traditionellt filmkorn lycklig, tror jag.

Vad gäller den här typen av landskapsbilder så är det ju dessutom så pass mycket smidigare att fota dom digitalt. Man slipper dra tunga stativ med sig och man kan ta bilderna på fri hand. Man ser också bilden i svartvitt med två ögon på skärmen och man slipper byta film stup i kvarten. Min Pentax 67 ger bara 10 bilder på en 120-film. Men film/framkallningspriset är inget jag ser som nån nackdel för analogt. Framkallar man själv och printar i mörkrum som jag gör, så blir totalkostnaden likväl billigare analogt. I alla fall om man vill ha pappersbilder digitalt, av samma kvalitét och hållbarhet som en fiberkopia från mörkrummet. Det argumentet med dyrare för analogt foto, köper jag helt enkelt inte. Det är ju tvärtom, för mig personligen i alla fall. Fördelen med det digitala är smidigheten som jag ser det. En nackdel är dock att man inte får samma häftiga skärpesläpp med en 1,5x sensor. I så fall får man gå upp till mellanformatsensor.








//

EMAKS BETRAKTELSER 214/Stig Strand 2015

Stötte på Stig Strand i Stockholm hösten 2015. Först åkte han skidor i Lantmäteribacken, vilken försetts med snö. Sen gick han och bytte om i ett tält, där jag smög in och bad om att få ta en bild. Fomapan 200 (eller 400) satt i mitt mätsökarhus Bessa R2A och optiken var nog min Summarit M 50/2,5.

EMAKS BETRAKTELSER 212/Ytterligare en betraktelse...

Dagen ägnad åt att kasta ut julen. Annars redigerat ytterligare en bild, tagen med Ernst Leitz Summar 50mm/2 från 1935 häromdagen. Gillar denna optik med sin mjuka kontrast och överstrålning. Något som säkert de flesta avskyr. Men jag tycker det blir vackra bilder. Lika vackra som när optiken används på mina analoga kameror, laddade med T-max 100. Kommer också försöka använda optiken ytterligare, t.ex vill jag prova den vid modellfotografering. Har redan flera bildidéer som jag ska försöka realisera innan sommaren är slut, och blir det bra så ska du kunna se de färdiga resultaten på papper någon gång under hösten. Då blir det en jubiléumsutställning på mitt "lilla" Fotogalleri i Skruv, för att fira de 10 åren sedan starten sommaren 2008.



Raw-filen till den här bilden redigerades i gratisprogrammet DARKTABLE, som fotosidan skrev om i en artikel tidigare i veckan. Tycker det verkar fungera fint. Jag har dock fuskat lite och ökat ljusheten/kontrasten i stenen något efteråt i Elements, samt lagt på en svag svärtningston, men jag tror att det går att redigera lokalt även i Darktable? Nu blir det nog inte sämre att göra som jag gjorde, för TIFF-filen jag sparade från Darktable  är 10 MB större än den ingående raw-filen. Någon skrev att det bästa med programmet var funktionen att ta bort dimma och dis i bilderna (haze). Men i den här typen av bilder, tagna med den gamla Summaren,  tror jag det skulle bli rena katastrofen, he he.

Verkar skrivas en hel del om bildredigering annars här på fotosidan, och visst är det viktigt att man inte slarvar med denna "näst sista" så viktiga bit. Ja näst sista kallar i alla fall jag det. Lika viktigt för mig är det allra sista steget, att få bilden på papper med högsta möjliga kvalitét. För du skaffar väl inte dyra program och fina objektiv, för att enbart visa dina bilder på webben? Eller för att skriva ut/låta printa dom på halvbra material? Vore synd i så fall tycker jag, för bilder på högkvalitativt papper/bläck är så mycket snyggare, och har en extra dimension som du aldrig kommer få uppleva på en bildskärm, eller för den skull på papper och material av tveksam kvalitét. Men därom finns det säkert många olika åsikter (precis som om det mesta) så kanske bäst man inte sticker ut hakan alltför långt...?
//

Emaks betraktelser 211/Äntligen en dag med lite vinterkänsla...

Minus 10 när man steg upp idag. Kul att det ändå blir lite kallt så att snökanonerna  vid skidspåren och backarna kan producera det vi saknar nuförtiden. Vet ingen backe eller något spår här i Småland som kunnat öppna än, trots stora snökanonresurser vid flera av dom. Det blev dock inte så mycket fotande idag, annat än en liten exkursion i trädgården och närmare bestämt i jordgubbslandet. Frosten låg så fint på bladen så man kunde inte låta bli att ta några bilder. Visar en av dom här. Först JPEG-bilden direkt ur kameran, med de förinställda parametrarna (som jag själv valde, dvs oftast Acros med lite olika inställningar av hög-lågdagrar etc). Sedan slutbilden efter lite små justeringar, dels ändring av raw-filen via kamerans egna raw-konverterare samt även levels (minimalt) i ps och en svag svärtningston pålagd. Som vanligt sparas slutfilen alltid i TIFF, för att ingen information ska försvinna innan eventuell utskrift.





//