EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 329/Dagarna går...
...och veckorna försvinner. Har inte bloggat nånting på en månad, de tre sista veckorna pga en ryggåkomma med värk ut i ljumsken och låret (även höften) som inte verkar släppa. Går just nu på morfin och opiater för att bemästra den outhärdliga värken. Fick dom tabletterna efter att jag varit på akuten i fredags mellan 11.00 - 19.30, en upplevelse man kunde skriva en hel bok om bara det. Fick fö. liggande sjuktransport dit då jag varken kan köra bil själv eller sitta i passagerarsätet eller baksätet, utan djävulusiska smärtor. Ska inte säga mer om det, bara att man då, efter över två veckors ihållande problem (med besök på vårdcentral och sjukgymnast och nu även röntgen), fortfarande diagnostiserar det som ett vanligt ryggskott. Kan varken sitta, stå eller gå (bara ligga utsträckt) utan fruktansvärda smärtor som kommer efter nån halvminut eller minut. Nu, med kroppen proppad med morfin/opiater, har jag börjat kunnat börja gå lite mera, visserligen haltande men det fungerar. Det är från dagens haltande promenad bilderna här kommer. För jag måste stanna med jämna mellanrum, och då är det bra att ha en kamera till hands.
Bilderna illustrerar väl ganska bra hur jag känner mig just nu. Risig och lite rädd för vad det kan vara som orsakar den olidliga värken? För ett ryggskott borde väl rimligen försvinna på tre veckor?
Ha det fint!
//
EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.
Det här ryska papperet från Slavich, Unibrom 160BP matt, har jag fastnat för. Jag blev intresserad av det när jag såg bilder av Georges Pons och några ryska fotografer i en grupp på Fb. Det finns ju i både matt och blank och det är ett "gammaldags" graderat papper. Jag beställde det matta, då jag läste i något forum att det skulle vara bäst att litkopiera på. Unibrom ger en ganska grov struktur när man lithkopierar och vill man ha den lite djupare svärtan så passar väl kanske det blanka papperet bäst?
Lith 7 2019 - Hägnaviken.
Det här är gamla negativ som har något 10-tal år på nacken. Jag exponerade och framkallade dom medvetet till väldigt låg kontrast och underframkallade så att de skulle bli väldigt tunna och passa att kopiera i sandwich med ett speciellt genomskinligt ritningspapper som jag hittat i en butik. Det gav lite struktur i bilderna, men när jag nu istället har lithkopierat dom rakt av på Unibrom-papperet, så blev det ännu bättre.
Lith 8 2019 - Lessebo gärde.
Det verkar fungerar bra att kopiera digitalt utskrivna negativ också på Unibrom, och jag håller på att ta fram nya som ska skickas iväg till Crimson för utskrift. Jag ska nog också försöka kopiera en del gamla negativ (som dom här Holgabilderna) framöver. Fast jag har ju även fått lust att ta nya bilder med mina Holga- och Dianakameror. De ger en sån fin känsla i bilderna som passar bra att förmedla med lithkopiering. Så en och annan 120-rulle kommer säkert passera genom dom också. Det här är ju ganska basic photography med kameror som varken har exponeringsmätare, avståndsmätare eller speciellt många möjligheter att variera exponeringen. Man får köra med film av olika känslighet i olika hus och sedan ytterligare variera med gul-, orange- och rödfilter. Då får man möjlighet att styra processen ganska bra, trots de primitiva leksakskamerorna. Annars blir det för mycket slumpen som avgör vad man får fram. Många tycker nog det är det roliga med sk toycams, men det gör inte jag. Jag föredrar att styra resultatet dit jag själv vill ha det. Då kan det bli så mycket bättre.
//
EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...
Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.
Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.
Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.
Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.
Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet. Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.”
//
EMAKS BETRAKTELSER 326/Glöm Gyllene snittet!
"Gyllene snittet", är det nåt som du tänker på när du fotograferar? Inte jag i alla fall. Jag försöker i första hand känna något och känner jag något brukar det oftast bli bra. Några stenar kan fotograferas på många olika sätt och alla sätten kan bli bra. Olika vinkel, och reglerna sätts ur spel. Kompositionen blir en annan, linjerna ändras. Förhandsuträknade idealbilder skjuts i sank till förmån för harmonin, beroende på vad det är man fotograferar och hur ljuset faller. Mina stenar funkade bra på flera olika sätt. Tycker jag själv i alla fall, kanske ska tilläggas.
Om nu något gemensamt finns att säga om de fyra bilderna, så är det kanske att det finns ett djup i dom, från förgrund till mellanparti och bakgrund? Och det är något som jag tror fungerar bra för det mesta oavsett linjer och annat i bilderna, i alla fall när det gäller landskapsfotografi. Linjer och förhållanden mellan motivets olika komponenter kan variera i det oändliga, men ändå kännas bra. Så glöm Gyllene Snittet, Diagonaler, Tredjedelsregeln och allt vad man nu kan hitta på när man skärskådar och överanalyserar bilder. För det mesta är detta rena efterkonstruktioner, och så menade även den store fader Adams som så många verkar dyrka och höja till skyarna:
"Vad jag vill ha sagt är att det inte finns några regler för fotografisk komposition - det finns bara bra bilder! Trianglar, kroklinjer blickpunkter, riktlinjer etc. är i regel efterkonstruktioner. De flesta stora fotografer överträder sådana bildmässiga regler. Jag tvivlar faktiskt på att ordet "komposition" någonsin kommer för dem när de arbetar. De "ser" och de "visualiserar" (var och en på sitt sätt). Och de "gör" bilder.
Citatet kommer från en 28-sidig skrift som Ansel Adams gjorde 1980 för Victor Hasselblad AB, "Ansel Adams - SVARTVIT FOTOGRAFERING".
//
EMAKS BETRAKTELSER 325/Med rören på kängorna...
Det kändes lite ringrostigt idag på förmiddagen när jag reste mig upp efter att ha spänt långfärdsgrillorna på kängorna. Jag tror det var 10 år sen jag åkte på dom, för de senaste åren har det antingen varit för dåliga isar, eller för mycket snö på isen. Igår var isen på Hyllsjön helt ren, men idag låg ett centimetertjockt lager med snö över den blanka ytan.
Men det hindrade inte alls att återigen glida fram över isen och höra det härliga ljudet av skenornas friktion mot det blanka underlaget. Tänk att det äntligen blev tillfälle för det här igen. Bara att njuta så länge det varar.
Och visst blev det bilder idag också. Inte ofta nuförtiden man kan vara ute på sjöarna vintertid och fota. Så jag tog ett varv runt sjön och letade utsnitt. Det fanns mycket att välja på och det blev en hel del exponeringar.
Efter första varvet runt sjön stoppade jag tillbaka kameran i väskan och sen var det bara till att njuta av åkningen och ljudet från skridskorna. Nån timme och några varv runt sjön senare kände jag mig rätt nöjd. Det var dags att dra sig hemåt, och nu håller vi tummarna för att det inte kommer mera snö, och att temperaturen håller sig på rätt sidan om nollstrecket.
//