EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 346/Lumen print 3-2019
Har ägnat helgen åt att prova på lumen printing. En teknik som i grunden kommer från fotografins barndom under tidigt 1800-tal, då bl.a Henry Fox-Talbot experimenterade med att lägga växter på ljuskänsligt papper och låta solen och dagsljuset framkalla bilderna. http://www.diptyqueparis-memento.com/en/henry-fox-talbot-2/?fbclid=IwAR3bOe1w9417T2C9-GPktPnw3P9VsILUf9n8G_O3gyj-dtSEzs3QXmU7kpI Man använder alltså varken mörkrum eller framkallare, bara fix (om man vill att originalbilden ska bevaras för framtiden). När papperet belyses med UV-ljus så mörknar det och växterna man använder kan avge safter som reagerar med fotopapperets silveremulsion, varvid diverse färgskiftningar uppstår. Dessa ändras när man fixerar och ibland bleknar bilden. Dagens växtstilleben bleknade dock inte så mycket, utan ändrade mest karaktär i färgerna efter fixeringen. Och jag tycker nog mest om bilden som den blev då. Jag använde Emaks K888 som är ett klorbromsilverpapper och belyste i 2½ timme mitt på dagen i gråväder och halvt soldis. Igår provade jag med ett gammalt Kodabromide-papper som är av bromsilvertyp, och då blev det inte så mycket färger. Det verkar som klorbrom (varmtons) papper är att föredra vid lumen printing.
Lumen print 3-2019. Före och efter fixering.
//
EMAKS BETRAKTELSER 345/Lumen Print
Gammalt svartvitt fotopapper för mörkrummet, växter från trädgården, en kontaktkopieringsram och UV-ljus från solen. Så gör du en lumen-print. In och scanna bilden och sen kan du fixera den, varvid den bleknar en del och färger kan försvinna. Resultatet före fixering brukar bli bäst med mera färg. Fast i det här fallet med det gamla Kodabromide-papperet blev det inte så stor skillnad mellan före och efter fixeringen. Men bilden bevaras inte om den inte fixeras. Du kan se den i Tungstenbelysning t.ex glödlampor innan fixeringen, men när den exponeras för mera UV-ljus från solen så förstörs den efterhand. Vill man ha gelatinsilveroriginalet bevarat så är det alltså fixering som gäller. Här har jag även provat att redigera den ofixerade och scannade bilden i efterhand. Att kombinera analog teknik med digital går alltså utmärkt, och sen kan man ju göra utskrifter på ett snyggt papper också.
Lumen print, scannad och digitalt efteredigerad.
Lumen print, originalet scannat före fixeringen.
Papperet börjar mörkna ganska snabbt i solen. Belysningstid ca 1 timmme här, men det varierar beroende på tid under dagen och om solen skiner eller ej.
Använder man växter så kan utpressade växtsafter reagera med papperet och ge olika färger när UV-ljuset belyser det. Dessa "avvikande" färger försvinner i regel när bilden fixeras, så för att kunna bevara dom måste bilden scannas innan den fixeras och sedan sparas i digital form. Varierande färger kan alltså uppstå i originalet redan vid belysningen under glasskivan, och inte som jag gjort i första bilden; tillfört mera färg i datorn.
//
EMAKS BETRAKTELSER 322/Fotosession i trädgården...
Ibland kommer jag inte längre än utanför dörren med kameran. Det var tänkt att jag skulle gå en sväng på byn idag, men disdroppande lätt duggregn satte stopp för det. Jag kom inte längre än till trädgården. Fast bilder blev det i alla fall. Och det är det viktigaste. Även om kamerahistoria också kan vara kul, så är det ändå bildmakeri som fotografi går ut på.
Det var lite frost/snö kvar i vegetationen, även om disduggandet smält bort en del. Det får man givetvis försöka utnyttja som bildelement när man komponerar.
Sen brukar vi alltid låta frökapslar och ställningar sitta kvar, och inte rensa bort för mycket på hösten. Detta för att småfåglarna ska ha lite mat under vintern. Vi matar ju inte fåglarna längre, det drar bara till sig möss. Sen vi slutade med det har vi faktiskt inte haft några möss på vinden eller i garaget. Jag kommer ihåg när man hittade mössbona, fulla med fågelfrön.
Sen hittar man ju även en del annat i trädgården under hösten och vintern, som kan bli bilder. Jag brukar säga att bara man ger sig tid och inte stressar iväg utan stannar på en liten plätt och slår sig till ro, så brukar bilderna efter ett tag komma till en av sig själva. Faktiskt är det ofta så för mig. Och det fungerar i princip överallt.
//
EMAKS BETRAKTELSER 321/Tung bok gav lite mera information...
Har precis hämtat ut ett 3,7 kg tungt och 1300 sidor tjockt praktverk från Schenker-ombudet. Och där hittade jag lite mera information (om än bara lite) för Zeiss Ikons sista kamera SL706, innan nedläggningen av deras fabrik i Brunschweig vid slutet av augusti 1971. Där fanns också några rader om den helt anonyma vidvinkeln Carl Zeiss Distagon 4/25mm, men boken är inget register över Zeiss-objektiv, bara kameror från Zeiss Ikon. En del objektiv nämns dock i förtexterna och beskrivningarna av hur företaget utvecklats, t.ex denna 25mm med ljusstyrka f:4. För kameror med utbytbar optik finns i alla fall information om de normalobjektiv som man kunde köpa kameran tillsammans med. SL706 levererades ned antingen Tessar (Color-Skopar) 2,8/50mm, eller Ultron 1,8/50mm (med konkav frontlins).
Distagon 4/25mm tillverkades för M42-kamerorna Icarex 35 TM (fanns i två versioner med fast och utbytbart prisma) och SL706, vilken blev den allra sista kameran man producerade i Tyskland innan nedläggningen i slutet av augusti 1971. SL706 gjordes bara under denna första halva av 1971 och den uppskattas ha producerats i 8000 exemplar. Vidvinkeln 4/25mm tillverkades troligen i ännu mindre upplaga (få exemplar enligt uppgift från Camerapedia) och som det verkar också bara under detta första halvår av 1971. Senare fortsatte Zeiss Contarex försäljningsbolag att saluföra det kvarvarande lagret av bl.a denna 4/25mm fram till 1975. Men som sagt var det ett väldigt litet lager och den mera vanliga 2,8/25mm för Contarex-kamerorna gjordes i betydligt större kvantitéter. Exakt hur många Distagon 4/25mm som kom till innan nedläggningen av fabriken i Braunschweig i augusti 1971 finns ingen uppgift om. Hur som helst är det en riktigt bra vidvinkel som verkar fungera utmärkt även med Speed Boostern/Brännviddsförkortaren på min X-T2. Bilderna är färska för dagen och tagna med Distagon 4/25mm, här utan Speed Boostern.
Jag fotograferade tidigare en del landskapsbilder med en Zeiss Contax Distagon T* 2,8/25 (med analog Contax-kamera) men sålde den. Nu är det istället denna Distagon 4/25mm som får sitta på det digitala Fujifilm-huset. Som jag upplever det är denna mindre ljusstarka 25mm-variant ett strå vassare i hörnor/kanter och därför passar den kanske bättre för lite mera "publikfriande" och "tankebefriande" landskapsbilder, som är lätta att ta till sig och smälta ner innaför pannbenet för flertalet betraktare? Det märks väl inte direkt i kvadratiskt format, men med Speedboostern och fullt 3:2 tycker jag att skärpan i kanter/hörnor är överraskande bra, även på full öppning. 2,8-varianten hade som jag upplevde det, en lite sämre hörnskärpa över hela bländarområdet, och kanske är det vad man får på köpet av ett bländarsteg bättre ljusstyrka när det gäller vidvinklar från 25mm och vidvinkligare?
//
EMAKS BETRAKTELSER 315/15.00 2018 12 18
Fick några minuter över vid 3-rasten idag. Eftermiddagsljuset gav lite färg när solen gick ner. Meyer-favoriten Primoplan 1,9/58mm med macro-adapter på kamerahuset, ger härlig oskärpebokeh. Just denna gluggen tillhör dom som det nyligen konkursdrabbade "nya" Meyer-bolaget nytillverkade under de sista två åren. Nu läste jag nånstans att en annan aktör ska fortsätta tillverka Meyer Trioplan 2,8/100mm i alla fall. Vi får se hur det går med de andra godbitarna? Men de gamla fungerar fortfarande fint.
//