Emaks betraktelser 68/Jag sjunger mörkrummets lov och tackar Fotokemika!
Otonad Emaks K888.
Tyvärr finns detta företag inte längre. Fotokemika-Zagreb (senare Samobor) där man fram tills bara för ett par år sedan tillverkade fotopapper efter gammalt recept och med gammal teknik. Nu tror ni kanske att jag är mot ny teknik, men det är jag inte. Bara mot försämrad kvalitét. För det är vad som skedde under 1970- och 80-talen när de flesta tillverkare gick över till nya metoder och därmed kunde gjuta tunnare silveremulsioner med mindre silverhalt per ytenhet. Visst, med tunnare emulsionslager kunde man få ner kostnaderna eftersom det inte gick åt lika mycket silver per kvadratmeter. I övrigt inga fördelar alls, det kan många kopister som varit med under denna tid vittna om.
Emaks K888 kraftigt tonad i selen, softad med damstrumpa.
Emaks K888 kraftigt tonad i selen.
Men i Kroatien och vid Fotokemikas fabrik stod tiden stilla. Där använde man samma maskiner som anrika tyska Adox använde på 1950-talet (inköptes på 1970-talet när Adox lades ner). Dessa maskiner kunde bara gjuta de tjockare och mera silverrika emulsionerna. Och det var ju egentligen ingen nackdel för deras fotopapper sopade banan med flera av konkurrenterna från Agfa, Kodak och Ilford (som börjat med den nya tekniken att framställa film och papper). Även Forte i Ungern använde gamla maskiner (Kodaks från 1930-talet) vilka gav resultat i form av makalösa papper som många saknar idag. Fast personligen saknar jag dom inte så mycket, för jag har nämligen ganska stora lager av både Fotokemikas och Fortes papper i frysen. Emaks K888/Adox Nuance (fasta gradationer), Polywarmtone 17 och 14 (variabel kontrast), samt Fortezo (fasta gradationer). Alla tre fantastiskt fina papper till humant pris (borde varit tvärtom för de innehåller mera silver per ytenhet och gick långsammare att tillverka mot konkurrenternas). Även Fotokemikas Varycon (variabel kontrast) var fint, men det har jag inget kvar av. Saknar dock detta mindre då filtergrader över 3½ inte gav något utslag (det blev överfiltrerat).
Varycon tonad i selen.
Varycon tonad i selen.
Polywarmtone 14 tonad i selen.
Men åtminstone Ilford började nog dra öronen åt sig och har idag fått fram fina papper som håller hög kvalitét. Jag tror också att man ökat silvermängden lite grand i emulsionerna. Ilford Multigrade IV (nu ersatt av Classic), Multigrade Warmtone och Galerie är alla högkvalitativa papper. Priset på Ilfordpapper är dock jämförelsevis ganska högt. Kanske inte så konstigt då produktions- och personalkostnaderna är högre i England än de forna öststaterna?
Galerie tonad i selen.
Multigrade IV tonad i selen.
Ni kanske undrar varför jag selentonar bilderna? Det har två-tre olika funktioner.
1. Motståndskraften mot nedbrytande luftföroreningar ökar.
2. Svärtan djupnar och kontrasten ökar.
3. Tonförändring mot rödbrunt i svärtan på klorbrompapper.
Vill man bara ha den ökade hållbarheten och kontrastökningen med klorbrompapper så tonar man bara en kort tid. Med bromsilverpapper får man enbart hållbarhetsökningen och kontrastökningen, oavsett toningslängd. De tonförändras väldigt lite av selen.
Nils//
-affe
Tack för den lektionen Nils!
/Bengan