EMAKS BETRAKTELSER 728/Dessa bilder är ingenting annat än fotografier.
Ralph Nykvists programförklaring inför en utställning med bilder på Malmö Konsthall 1992, tillsammans med Gery Johansson, David och Jaques Werup. Han skriver: "Dessa bilder är ingenting annat än fotografier, punkt. Från Skåne." "Dom har ingen annan ambition att berätta någonting mer, än att visa fram världen på det sätt dom gör som fotografi", säger Niclas Östlind, kurator till den nya utställningen på Dunkers med Ralph Nykvist nu i vinter och vår. "Och det är inte verkligheten utan det är bilden, och det var det han var intresserad av", fortsätter Östlind. "Det är inte så att motivet är oviktigt, annars hade det inte blivit något fotografi, men det är som fotografi som det är angeläget för en fotograf som Ralph Nykvist."
BW 106 - 2022
Silvergelatin 19x19cm.
Min filosofi är densamma. Jag är ingen som skriver berättelser som bilderna sedan ska utgöra någon slags illustration till, utan jag tycker att bilderna ska kunna stå för sig själva som bilder. Utan text. Möjligen en platsangivelse och årtal, sen får det räcka. Bildernas språk får tala istället. Och det kan dom göra på många sätt i en kombination mellan komposition, innehåll och utförande.
Ralph Nykvist var vad jag förstått ganska kritisk till samtida dokumentärfotografer på 1970-talet. Han menade att bilderna inte var just fotografier som kunde stå för sig själva, utan att de illustrerade någonting annat. En berättelse i ord eller ett fenomen, en bygd, arbetsplats eller vad det nu kunde vara. Det var inte bilderna i sig som var det viktiga utan berättelsen. Då blev de inte fotografier i den mening han förspråkade. Bilden, fotografiet, som ju egentligen kunde vara tagen var som helst, och med vad som helst som motiv.
BW 107 - 2022
Silvergelatin 19x19cm.
Här är det ju sjön här hemma för 16 år sen, och att det är just där beror på att det är nära för mig. Jag behöver inte ge mig iväg nån annanstans för att leta bilder. Men det kunde lika gärna varit Kanada, Sibirien, Amazonas eller nån annanstans. Och det kunde lika gärna varit i Ljungby, Samarkand, eller Luleå. Platsen och motivet är inte det viktiga, utan bilden. Hur den komponeras och hur den utförs. I det här fallet ville jag få fram den skira överstrålning som gamla och enkla kameror utan antireflexbehandling ger, och på det sättet skapa en viss stämning. Vass knivskärpa i en sån bild skulle förstöra det jag ville få fram, utan här får det bli lite mjukare. Inte kopiera för hårt heller, för då försvinner den mjuka och fina stämningen som den enkla kameran ger. Vad andra tycker om detta är för mig ganska oväsentligt. Vill jag ha det så, så blir det så. Jag lyssnar till mitt eget hjärta, och det räcker långt.
//
Att bilder som används som illustration eller stöd för en berättelse, skulle ha mindre halt som fotografier, eller rent av inte kunna inkluderas i begreppet fotografi, som Nykvist hävdar, saknar ju helt evidens. Enligt min mening är det att blåsa upp sig själv och sin verksamhet på ett mindre snyggt sätt.
Som du själv säger så ställer sig Nykvist mycket kritisk till annan form av fotografi - då är det inte bara att förklara hur man tänker, utan det formar sig till ett angrepp på det som man kritiserar.
"Bloggar är till för vardagliga betraktelser, ungefär som en dagbok. Eftersom detta är en fotosida så bör bloggarna i huvudsak handla om foto. Bloggarna är inte politiska verktyg eller användas för reklam och detsamma gäller för övrig text man skriver."
Så står det i regelverket. Ja du förstår säkert själv att detta inte är en plats för politiska texter som du uppenbarligen tycker att det är?
Och vad det du kallar "konstnärlig fotografi" har med detta att göra förstår jag inte. Fotografi är fotografi, om det är konst eller ej är oväsentligt i sammanhanget.
Angående regler så snackade jag med ansvariga för ett antal år sedan om politik på bloggarna. Svaret var ungefär: "...man kan ju inte förbjuda folk att säga vad dom tycker..." Alltså, det skrivna regelverket är en sak - praktiken något annat.
Det blir som gamle greven när han sade: "...Ungdomen nuförtiden har ingen moral, INGEN MORAL! Annat var det på min tid, då hade vi till och med dubbelmoral..."
När jag räknar upp allt vad foto kan innebära - dokumentation, nyheter, reklam, politiska vinklar, vetenskaplig resultatdokumentation mm är det en kommentar till att du skriver att "Huvudsaken på fotosidans bloggportal är fotografi och bild." Den meningen rymmer mkt mkt mer än jag uppfattar att du tolkar det som. Där finns allt jag räknar upp och mer därtill. Eftersom det tex finns flera yrkesfotografer på FS är det självklart rimligt att tycka att reklamfotots utveckling är ett ämne som skulle kunna höra hemma här. Det är inte samma sak som att driva reklamkampanjer på sidan, vilket jag definitivt inte tycker hör hemma på Fotosidan. Jag tycker heller inte att partipolitik är särskilt passande för FS. Att FS däremot skulle vilja att stå utanför vår tids största sakfrågor - invandring, Coronapandemin, miljöfrågorna, växthusproblematiken, kärnenergi, Ukrainakriget har jag svårt att tro. För mig har all konst, fotokonsten inkluderad, sin största roll i speglingen av den verklighet vi alla upplever. Att bedöma bilder och bildvärden utan att relatera till den värld vi lever i blir för mig meningslöst. Med vänlig hälsning/ Björn
"Jag råkar bo i den del av Sverige som heter Skåne. Och eftersom jag fotograferar blir det med tiden en och annan bild härifrån.
De här bilderna är tagna i Skåne. Men det handlar inte om Skåne eller något "typiskt skånskt". De skulle kunna vara tagna så gott som var som hellst (felstavat av nån anledning) i Sverige - eller Europa.
En fotografisk bild är inte detsamma som det som hände framför kameran. Med hjälp av kameran har jag omvandlat händelsen till något helt annat, nämligen till ett fotografi.
Dessa bilder är ingenting annat än fotografier. Från Skåne."
Utifrån denna ståndpunkt tycker jag också att man kan förstå varför han var skeptisk till den dokumentärfotografi som var rådande i Sverige under 1970-80-talet. Alltså den typ av fotografi som använder bilden som ett slag bevis för att någonting är på ett speciellt vis. Att dels blir bilden i sig då lidande, rent estetiskt (då den blir underordnad berättelsen/ordet), men även berättelsen blir lidande om man försöker göra gällande för betraktaren att det som bilden visar är något som "verkligen hänt". Ralph tycks vilja skilja på vad som hände framför kameran, och vad bilden visar. Och det tycker jag är vettigt att göra den skillnaden.