EMAKS BETRAKTELSER 646/En bild som fixades idag...
Denna ska skickas till Strandbaden utanför Höganäs, som bytesbild till de två jag fick tidigare därifrån i vinter. Bornholmsboken från 2014, samt den kopia på cykeln som jag gjorde till den, skickade jag tidigare. Nu var det dags för denna, som jag aldrig gjort någon kopia av tidigare (bara den på cykeln har hamnat på papper förut). När jag först gjorde bilden i kondensorappareten i mörkrummet, M670BW, som stått där permanent nu sen jag slängde ut det stora schabraket Durst Laborator 3s för 2-3 år sen, så såg jag att där blivit en repa som syntes ganska väl. Att retuschera repan, som gick tvärs över hela bilden, var inte att tänka på. Så då var det bara att packa upp den andra Dursten M605, vilken jag har ett färghuvud med blandbox och halogenlampa till. Där slår ljuset inte ner rakt mot negativet, utan blandboxen gör att det träffar i olika riktningar. Man får då ett mindre tydligt korn, samt att repor och damm på negativet inte syns lika mycket. I det här fallet försvann faktiskt repan helt och hållet.
Men först fick jag ta en tur till Photax i Nybro, för när jag satte på apparaten på morgonen så lyste halogenlampan bara en liten stund, sen pajade den. En ny lampa inhandlades där för någon hundralapp, samt ett nytt gulfilter till ett av mina mellanformatsobjektiv. Bensinen fram och tillbaka dit, totalt 8 mil, kostade med de nya rekordpriserna ungefär lika mycket som lampan. Men jag ville ha den idag så bilden kunde bli gjord. Och nu hänger tre bilder på tork. En som ska skickas och två som jag behåller själv, den ena till arkivet och den andra för ev ev utställningsändamål/försäljning. Nu fick jag lite blodad tand att göra de allra bästa av de 86 bilderna i Bornholmsboken även på papper. Vi får se vad som kommer fram, men några dagar i dunkelkammaren ska nog kunna offras? Den här blev klart bättre som mörkrumskopia än som inscannat negativ tycker jag. Så kanske hade det varit bättre att göra bilderna på papper först, och sedan scanna bilderna till boken? Men att ta fram 86 bilder i mörkrummet mot att digitalisera negativen, tar betydligt längre tid. Då 2014 jobbade jag heltid, så då hade nog boken fått vänta något år eller så, innan den blivit klar.
605:an med färghuvudet får stå kvar i mörkrummet så länge. Den tar ju upp till 6x6-negativ och jag plåtar mest med 6x6 nu, så då räcker denna apparaten för det. Blir det 6x7 med Pentaxen så får jag plocka fram M670BW då det blir aktuellt. Färghuvudet ger kanske inte lika distinkt skärpa som kondensorapparaten, men kornet blir i gengäld inte lika tydligt. Och som sagts, repor och damm som ev fastnat eller lagt sig på negativet, syns inte så tydligt heller, eller inte alls (som i det här fallet). Negativen bör också vara något lite hårdare (mera kontrast) och något lite tätare, när man kopierar svartvitt med färgapparat. Men det går ju fint ändå när man kan reglera kontrasten med filtreringen, så är dom inte för mjuka ska det fungera bra. Och om man använder traditionellt graderat papper med fasta kontrastgrader, så ställer man helt enkelt filtreringen på noll.
Själv tyckte jag alltid bäst om att arbeta med färghuvud (och sv/v bilder) på förstoringsapparaten. Förutom att man slapp lägga ner riktigt lika mycket tid på dammborttagning så tyckte jag att det var lättare att få en snygg tonskala med färghuvud jämfört med kondensorsppparat.
F
Jag köpte då en Durst 305 med färghuvudet för de graderade papprens skull. Med den kunde man reglera mjukhet och hårdhet mellan 1 ocn 5 och dammkornen syntes mindre. Jag hade tidigare en kondensorapparat och tyckte allt blev mycket bättre och enklare med en som hade ett färghuvudet som funkade utmärkt för svartvita negativ. I min fotoklubb har vi bara apparater med färghuvudet och det kopieras svartvitt med dem.
Vi hade vit rörljus i taket, vilket inte var bra, eftersom rörljuset släcktes inte helt utan det fanns viss efterglödning en stund, vilket kunde slöja pappren. Därför har vi bytt till moderna lampor i taket för det vita ljuset, och de släcks omedelbart.
Förr hade jag alltid en lampa 1 m över framkallningsskålen som levererade röd eller brunaktigt ljus, så jag kunde se, när bilden växte fram i skålen, vilket var så trevligt. Men nu har man en given framkallningstid för pappret som gör det möjligt att framkalla bilden tills den inte går att framkalla längre och sedan flyttar man den till stoppbadet som kan bestå av rent vatten istället för ättikablandning, och då behöver man ingen lampa direkt över framkallningsskålen som kan slöja pappret, Efter fixering kan man ju kolla bilden i vit ljus. Har Du samma erfarenheter? Mvh Wolfgang