EMAKS BETRAKTELSER 563/ Man blir nog aldrig nån John Selbing, men försöka duger...

Dagens analoga inomhusfotografering i ljusboxen. Svartvitt idag, men jag har några gamla diafilmer i 120-format liggandes i frysen som jag tror jag ska försöka prova också framöver. Tre klassiska bitar av Gunnar Nylund först (fast jag vet inte säkert om Asta Strömberg möjligen haft något med dessa att göra också), sen ett par 30-talare av Gerda Strömberg i klassisk ren stil. Slutligen tre tunnare och smäckra vaser av Gunnar Nylund, i kontrast till det tjocka och tunga glaset. Araxen (modell MLU60) skötte sig felfritt i rumstemperatur, så jag hoppas slutarproblemen jag haft med den ute i kylan, bara är inkörningsproblem. Att de mekaniska delarna bara behöver gnidas och filas lite grand mot varandra ett tag? Filmen är Ilford HP5+ framkallad i DK-50, kanske inte ett optimalt val för glasfoto men det fick duga idag. Den sista bilden blev lite väl korning tycker jag, vilket beror på att färgerna är så milda och ljusa i dom glasvaserna, så kontrasten blev lite för låg i negativet. Jag fick redigera den i datorn ganska kraftigt för att få fram konturerna bättre och då kommer filmkornet fram mycket tydligare i det digitaliserade negativet, än när man kopierar bilden i mörkrummet till hårdare kontrast med hårdare pappersgradation eller hårdare filter.

John Selbing på Orrefors var en fantastisk glasfotograf och även formgivare till en del glas därifrån. När han slutade på Orrefors i början av 1970-talet så blev hans fotostudio där ståendes precis som när han lämnade den, och allt förföll. Glasnegativ och andra negativ blev påverkade och delvis förstörda av den felaktiga förvaringen där det även läckt in regnvatten vad jag förstått. När man nyligen gick igenom det som fanns fick man idén att ge ut en bok om dessa förstörda och skadade negativ. Den är lika fantastisk som boken om Selbings oskadade glasbilder och formgivning. Men dom skadade negativen har fått dimensioner och är vackra och originella ändå, och jag kan rekommendera både den boken och den andra för intresserade. John Selbing - Den ofrivillige fotografen och Glaset och drömmen. När man tittar på bilderna i dom så förstår man att man aldrig kommer att bli någon John Selbing. Men försöka sig på att fotografera glas kan man göra ändå.

Det frågades efter hur min ljussättning och uppställning ser ut. Jag försöker alltid att göra det enkelt för mig, så även nu.  Inga komplicerade saker, mer än själva ljusboxen som jag här använt mitt på dagen med ett fönster bakom där jag dragit ner rullgardinen för att jämna ut dagsljuset, samt ljus från dörren på sidan där också fönsterljuset kommer in. Som litet komplement här, en pannlampa från Claes Ohlsson underifrån.  Det går även fota när det är mörkt och även då kan det räcka med enkla saker som en billig pannlampa och en vanlig spotlight. Underifrån, bakifrån eller från sidan, eller allt på en gång. Bara att experimentera och se hur det ter sig.


//

2021-02-10 17:04   Dubbelolle

Vid sån här produktfotografering brukade jag använda Agfapan 25, en fantastisk film. Snygga bilder, den sista är som du säger för kornig o mjuk för detta, Ha det fint, LO

Svar från Nils Bergqvist 2021-02-10 17:13

Ja tyvärr finns den filmen inte längre. Den var i princip kornlös. När jag kopierar småbildsnegativ från Agfapan 25, så kan man inte ens med ett högkvalitativt focuscop som Peak, se kornet. Så det är alltid svårt att ställa focus rätt i förstoringsapparaten med den filmen.

2021-02-10 17:43   connyM

Hej,
Har också haft nöjet att bläddra och titta de vackra bilderna i boken - den ofrivillige fotografen.
Det är också intressant att läsa om och se fotona av, de glas du fotograferar. Bilderna är som du skriver lite grå, hade kanske behövt lite mer kontrast. Hårdare framkallning eller kanske lite mer, kontrastrikare ljus vid fotograferingen.
Men jag tycker att dessa bilder fina. De går i en fin gråskala, även om de inte landar på helt vitt. Det är lite som en vinyl-skiva, som skrapar och knastrar. Men ger en annan skön stämning. Dina bilder ger också en skön stämning.
Tack oxå för bilden på din "studio".
// Conny

Svar från Nils Bergqvist 2021-02-10 18:07

Fint att höra, ja egentligen behöver varje negativ en individuell framkallning för att få det som man vill ha det. För oss rullfilmsfotografer blir det då ofta kompromisser, där vissa bilder får en lite sämre kontrast/tonskala, ocj blir svårare att arbeta med, både i datorn och mörkrummet.