Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 534/Min Ansel Adams-period är över...

Jag kallar den så för då, efter den där fabulösa utställningen med hans originalbilder på Jönköpings muséum 1982, så blev det mycket landskapsfotografering. Både i färg och i svartvitt. Och när det gäller färg var det dia för min del. Kodachrome 25, 64 och Fujichrome 100. Men redan då 1982 när vi också var på Bornholm, så fattade jag tycke för en annan diafilm.  Min mellanformatsfilm tog nämligen slut där. Hade Fujichrome 100 med mig och använde en nyinköpt Pentacon Six TL med normal och vidvinkel. Den enda fotoaffären vi hittade hade bara några rullar Agfachrome 50S i mellanformat kvar. Det var föregångaren till 50 RS, och då fastnade man för den filmen. Sen sålde jag Pentacon-kameran och det blev småbild för hela slanten. Och mest Agfachrome 50 och 100RS.



Den här bilden tog jag på Ölands nordvästkust vid midnatt i juli kring 1990. Jag gjorde sedan ett bildspel av dom bilderna som togs den sommaren, vilket visades för allmänheten när Fotoklubben hade 40-årsjubiléum strax efter. Arkitekten och ägaren till husfirman som hade ritat vårt hus var där och tittade, och han blev så fascinerad av bilderna att han bestämde sig för att börja rita och bygga hus på ön efter det. Filmen här var  Agfachrome 50RS. Jag tror att det var den filmen till alla bilderna i det bildspelet. Här satt en 25mm i kamerans bajonett. Exponeringstiden blev flera minuter om jag inte minns fel.

Såna här landskapsbilder, ofta tagna på natten eller tidiga morgontimmar, är ju väldigt populära idag, och visst är det vackert att titta på dom. Dom smälter in i en som smör smälter i solsken. Många håller på med detta idag och nu är det de digitala kamerorna som tagit över och ger helt tekniskt perfekta resultat. Kanske lite för perfekta och i mina ögon lite för "vassa" i skärpan och upplösningen på något sätt? Film ger en annan mjukhet, både i svartvitt och färg tycker jag. Och ofta kan de moderna kamerorna och bildprogrammen ge effekter som kanske gör att bilderna mera ser ut som målad konst än fotografi? Man kommer ihåg när HDR blev populärt och hur många överdrev detta in absurdum t.ex. Och lite åt det hållet är det nog fortfarande inom den här genren tror jag? Man drar sig inte ens för att klippa och klistra, för att få de där perfekta och hötorgskonstliknande  skapelserna. Ni känner kanske till Peter Lik, som säljer såna alster för 70.000 kr styck?

Fast alla dessa välkomponerade landskap a la fader Adams, med storvulna vyer, jag vet inte om det är så roligt längre? För min del har jag kommit förbi den perioden i mitt fotograferande och letar efter något annat i bilderna. Men det är väl tur att fotografi kan vara så mycket olika saker under olika perioder av ens liv, och betyda så olika saker för olika personer. Att ta bilder och vara kreativ är ändå det viktigaste, oavsett vad man håller på med. Och kanske har den där mysige amerikanske gubben med det vita skägget, ändå satt sina spår?
//

Inlagt 2020-12-18 07:56 | Läst 627 ggr. | Permalink
Här är en som inte har kommit "förbi den perioden" än och som känner sig väldans liten och ynklig och barnslig och lite efterbliven efter att ha läst din text ...😥

Men ta det inte fel, jag gillar ändå både text och bild! 😀
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-18 08:40
Tack! Ja det är ju min beskrivning av hur utvecklingen av mitt fotograferande har sett ut. Alla är vi olika och påverkas av olika influenser. Och för mig blev det så, att jag började se annat i bilderna, än det jag fascinerades av i bilderna på Jönköpings museum. Men den där mysgubben lärde mig i alla fall att komposition är viktigt, och jag fick också betydligt bättre fason på tekniken i mina svartvita mörkrumsbilder tack vare honom.
Har man väl sett Ansel Adams, är det svårt att komma runt den farbrorn. För mig har han väl tonat av en del - men sitter fortfarande i högsätet.
En sak förstår jag inte riktigt i din beskrivning? Adams bilder bygger på svartvitt storformat - alltså absolut skärpa och kornfrihet, och den överlägsna valör som så stora format ger på film. Jag har lite svårt att få ihop det med Agfachrome och småbild?
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-18 11:58
Varför är det svårt att få ihop? Jag fotograferade ju även med mellanformat och i svartvitt. Att jag kom att använda mest småbild för dia sen berodde helt på att jag inte hade råd med varken bättre kameror/optik eller bildspelsutrustning för mellanformat. Sen kan det väl inte vara så svårt att förstå att man kan inspireras av honom, oavsett om man fotograferar småbild eller 16x20”, färg eller svartvitt? Och innan dess hade jag inte fotograferat så mycket landskap, mest dokumentärt, arkitektur och annat. Bornholmsbilderna samma år utställningen var i Jönköping, var inte alls den stilen, men nu blev jag mer intresserad av landskap.
Ansel Adams var banbrytande på sin tid. Han var en fotograf av "den nya sakligheten" efter perioden "Piktorealism". Han utvecklade även zonsystemet. Jag har sett en utställning med hans bilder i Köpenhamn som var helt outstanding. På en bildskärm får man inte samma intensiva intryck, inte heller i hans böcker trots bra tryck. Fast Du fotograferar andra monokroma motiv som skog och sten, så klappar Ansel Adams på Din axel, kan jag tycka. I positiv mening alltså! Mvh Wolfgang
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-18 16:55
Jo hans bilder är något helt annat in natura. Utställningen i Jönköping var en riktig Wow-upplevelse för mig.