EMAKS BETRAKTELSER 516/Nya försök med liquid emulsion
Det blir en del experimenterande och provande. Trots att jag stått i mörkrummet sedan början av 1970-talet och donat med bildmakeri så är detta ganska nytt för mig. Men givetvis har man nytta av den erfarenhet man skaffat sig under resans gång, även med det här. Det började med koppartryckspapper för några år sen, med inte så lyckat resultat. Emulsionen ville inte fastna riktigt. Så jag lade det åt sidan, tills nu. Att jag inte lyckades så bra då förstod jag när jag talade med min bror Åke, som är yrkesverksam konstnär, häromdan. Handgjorda koppartryckspapper och akvarellpapper har inte samma limning. Akvarellpapperet (och tydligen även det skisspapper jag använt nu) har en limning som tydligen gör att den gelatinbaserade emulsionen fastnar bättre på sådant papper. Ja, det är en hel vetenskap detta har jag förstått.
Liquid emulsion 9 - 2020, Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.
Vid nästa försök med detta ska jag prova att måla ut emulsionen i två tunna lager, med torkning emellan. Och stryka lagren på varsitt håll, horisontellt och vertikalt. Sen får vi se vad det resulterar i? Att lagren bör vara tunna har jag förstått, annars har det svårt att torka riktigt. Det ger inte så snygga tonskiftningar har jag sett. Så tunna lager är det som gäller, men ändå försöka stryka ut så jämnt som möjligt.
Liquid emulsion 10 - 2020. Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.
Bilderna jag visar här tog jag på en semesterresa 2006, då vi bl.a besökte Venedig. Jag hade bara två gamla Diana-kameror i plast med mig på den resan, och filmerna var Plus-X och Tri-X. Ni som har sett en Diana-kamera förstår att det är ganska enkla och grundläggande saker. En enkel menisqous plastlins, en enda slutartid samt B, och man får kolla upp vad tiden ligger på (kan variera men kring 1/30-1/60), samt tre bländare; moln, halvklart och soligt. Sen gäller det att veta vilka bländartal detta motsvarar, och anpassa filmval efter det. Lös exponeringsmätare givetvis, finns inget annat att välja på. För min del kompletterade jag med att använda två filter (orange och gult) under resan, för att få lite större valmöjligheter i exponeringen. Jag hade bara Tri-X400 kvar i Venedig, så det blev till att blända ner trots filter på, för att få rätt exponering. Då förbättras skärpan en del på Dianan, liksom att vinjetteringen avtar.
När man använder en sån kamera är det ju helt andra kriterier som gäller i bildskapandet, där man istället försöker utnyttja kamerans brister rent bildmässigt, för att få det uttryck man vill ha. På full öppning ger Diana-kamerorna mera oskarpa bilder med vinjettering, och det är ju egentligen det man vill ha med dessa toycams. Fast bilderna här, då jag tvingades blända ner, blev ganska lyckade ändå tycker jag för bilder med den här liquid emulsion-tekniken.
Liquid emulsion 11 - 2020, Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.
//
mvh
/B