Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 499/En jäkla massa färger och bokeh...

Hösten är den årstid då jag i princip alltid får digitalsjuka. I färg är ju det digitala så oerhört mycket överlägset det analoga (tycker jag, fast en del lyckas bra när dom scannar har jag sett). Framförallt kanske för att jag själv inte tycker färg blir så bra med strukturer och korn och för att nyanserna blir så fina digitalt. Sen finns ju inte Kodachrome 25 och 64 kvar längre, filmerna som slog allt annat vad gäller färgdia. Men också för att att färg analogt är dyrt, bökigt och svårt att få något bra ut av i mörkrummet. Jag har ju pysslat med Cibachrome, och det blev väldigt bra. Men det var lite väl giftigt och nu finns det inte längre heller. Jag försöker också göra mitt mörkrumsarbete med minimal gift- och miljöpåverkan. Inte minst för den egna hälsans skull. Och då faller färg bort helt för mig. Liksom många av dessa gamla processer med kollodion wet plate och liknande. Korn kan man visserligen undvika med större format, men då blir det ännu dyrare och bökigare analogt. Så analogt färg går fetbort för mig.

Här en bild från trädgården igår, när solen tittade fram mellan molnen. Nu har jag satt på den stora och tunga klumpen på RP-huset, Meoptas Meostigmat 1,7/100mm med 82,5mm diameter. Även det en gammal projektoroptik för biovisning som saknar bländarfunktion.  RP-huset syns knappt när den sitter på, gluggen väger 1½ kg med aluminiumadaptern. Men det blir härlig bokeh!



//

Inlagt 2020-10-29 16:38 | Läst 1077 ggr. | Permalink
Jag är också en gammal älskare av Kodachrome 25. Den var svårt långsam men hade "det". Skärpa, kontrast och färger.
Numera använder jag Fujis kameror och filmsimuleringen Velvia och den är väldigt lik den gamla Kodachrome 25. Det känns som jag är hemma igen!
Håller med dig. Jag har några kollegor som glr magiskt bra arbete med färgfilm. Själv har jag aldrig fått till det. Utom kanske under en period för 15-18 år sedan, då grovt korn från Fuji Press 400-1600 var förväntat och inne i bildjournalistkretsar, och kändes som bildagenturen VII.

Och miljöaspekten är svår att gå runt. Minns 25-litersdunkarna med färgkemi som fraktades ut ur labbet på den tiden. De togs säkert om hand korrekt, men hanteringen måste kosta på.

Nu pysslar jag liksom du med lite äldre optik på nyare kameror, och gör oväntat många jobb med äldre Nikkorobjektiv på D810. Mer exotiska kombinationer, som dina där, verkar väldigt spännande!