EMAKS BETRAKTELSER 449/Stenar med Ferrania P30.
Tyvärr lyckades jag inte den här gången heller med framkallningen av Ferranias nygamla kinofilm P30. Jag börjar nu luta mig åt att hålla med dom som menar att filmen är mera orthokromatisk än pankromatisk. Trots 9 min framkallningstid istället för det Ferrania skriver (14 min) så blev högdagrarna (främst himlen) på tok för täta och mörka. Vilket tyder på att den har en större blåkänslighet än vanliga pankromatiska filmer. Flera av motiven på filmen jag tog idag visade exakt samma exponeringsvärde när jag mätte snett ner mot marken, som när jag mätte snett upp mot den blå himlen. Då ska himlen få lika svärtningston som marken och bli betydligt ljusare på negativen än jag fick nu. Fast jag lyckades med exponeringen, skuggorna fick tillräcklig teckning på 20 ASA, mot tillverkarens uppgivna 80. Så nu vet man det i alla fall.
Framkallningen däremot blir knivigare då det inte verkar hjälpa att få lägre kontrast med kraftigt förkortad framkallningstid. Jag tvivlar starkt på att filmen går att använda vid motiv i solsken som idag, oavsett hur jag framkallar den med vanligt förekommande framkallare. Vid gråväder och enbart i skugga kan jag tänka mig att den fungerar ok, men då blir filmen väldigt begränsad i användning. Jag lyckades dock scanna några av dagens rutor med scannerprogrammet förinställt för Kodaks Technical Pan. Men jag fick dra i reglagen ordentligt och det krävdes en del efterarbete för att få ut något vettigt. Att kopiera dessa negativ i mörkrummet däremot, ser jag nog som i princip utsiktslöst att ens försöka mig på.
Bilderna här tagna med Contax S2 + adapterplattan för M42 och Tomioka Tominon 3,5/21mm. Som synes är de i praktiken nästan kornlösa, ett typiskt kännetecken för såna här högkontrast specialfilmer.
//
Den bör fungera bra för repro av ritningar och dylikt.
MVH Janne