EMAKS BETRAKTELSER 440/ Man känner vördnad inför det som finns...

Efter att ha gjort över 60 lithprintar i mörkrummet under våren-försommaren och ytterligare några vanliga svartvita mörkrumkopior, så har jag använt min digitalkamera lite. Omväxling förnöjer, heter det ju. I alla fall så förundras jag över naturen och det man kan se i den egna lilla rutan, på tomten och i närområdet. När jag igår hämtade Kungsmynta (Oregano) i trädgården, så tittade den här lille 7-8mm långa krabaten upp på mig, med sin lysande orange färg. Tillsammans med mängder av bin och en del fjärilar, så smaskade den på det Kungsmyntan har att ge. Både vi och insekterna gillar tydligen denna växt som en krydda i tillvaron. Jag gick in och hämtade digitalkameran, som för stunden hade en gammal Carl Zeiss-Voigtländer Dynarex 3,4/90mm i BM-fattning adapterad. Har några mellanringar till denna i BM så jag satte på en av dom och gick tillbaka ut. Jodå, den lille krabaten satt kvar och jag tog några bilder. Man känner verkligen vördnad inför detta märkliga som finns, både i det smånna och i det stora. Den lille verkade kommunicera med mig på nåt sätt, för han tittade upp så fint när jag riktade optiken mot den. Och den satt stilla som vilken proffsig fotomodell som helst, medan jag tryckte av några exponeringar. Sen fortsatte den att kalasa på Myntan tillsammans med bina och fjärilarna, och jag gick in för att redigera det jag precis fått mig till dels...



//