EMAKS BETRAKTELSER 407/Mera "gyllene" lithkopior från Hissö i Helgasjön.

Första bilden från Hissö strax norr om Växjö visade jag i förra blogposten. Det blev en gyllene färgton med skiftning av rött i den. Två av bilderna som kom ut från mörkrummet idag är också från helgen för två veckor sen, då vi gick stigen runt ön som ligger vid Kronoberg i Helgasjön. Det blir en del turer i närområdet  när man inte vill gå i stan bland folk, men det verkar som alla resonerar som vi för det har varit mer folk än vanligt ute i naturen de sista veckorna. Vill man vara ensam får man ta de lite mera obanade stråken på ställen som inte är markerade som gångstråk på naturkartorna runt tätorterna.





När jag tog den sista bilden, så stannade en dam en bit ifrån mig och ställde sig och tittade med undrande blick, och frågade sen vad det var jag fotograferade. Ja vad fasen ska man svara på en sån fråga? Här är svaret i alla fall, om du råkar läsa det jag skriver du som stod som ett frågetecken och tittade. Konstigare än så är det inte. Ja det är inte första gången folk undrar vad jag fotograferar, för jag har nog inget vanligt bildseende utan ser sånt som folk i allmänhet inte ser, eller kanske ser något i. Och det är väl det som skiljer en van betraktare från en ovan kanske? Man utvecklar ett sätt att spana av omgivningen och hittar utsnitt där det kan synas som om ingenting finns för den som inte är van att betrakta sin omgivning med ett bildsökande öga. Med distraherande omgivning krävs troligen lite mera av fotografen, för att kunna rama in det lilla i det stora till i en fungerande komposition.
//