Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 96/I Venedig skulle man velat stanna lite längre...

Canale Grande 1.

Sommaren 2006 åkte vi till Izola i Slovenien. En av dagarna gjorde vi en utflykt till Venedig i grannlandet Italien. Buss till Punta Sabioni ute på änden av sandbanken rakt öster om staden, och sedan en liten transportbåt in till kajen utanför Piazza San Marco där vi steg iland. Det var lågt vattenstånd, annars är det inte ovanligt att torget svämmas över. Arbetena för att stävja översvämningarna i Venedig var i full gång med muddringar och annat , ett gigantiskt EU-projekt som ska stänga in lagunen runt Venedig så att vattenståndet innanför (när det behövs) håller sig lägre än i Adriatiska havet utanför. Tror arbetet pågår fortfarande.

Canale Grande 2.

Den här semestern hade jag bara två Diana-kameror med mig. Plus-X i den ena och Tri-X i den andra. På så sätt klarade jag lite olika ljusförhållanden. Plast-Dianan har ju tre olika bländare men bara en slutartid att välja på annars. Med ett gammalt Agfa påsticks gulfilter på Dianan laddad med Plus-X så täckte jag in 6 stegs ljusskillnad. Det fungerade skapligt. Man får vara lite påhittig med såna här enkla leksakskameror. Och det blev en del bilder den där dan som jag är ganska nöjd med. Jag hade gärna stannat en hel vecka och spankulerat runt där med mina Dianor, för det fanns mycket att upptäcka.

Från en bakgata.

Stämningar och intryck upplevdes väldigt starkt och detta kan givetvis förmedlas på olika sätt med olika verktyg. Det man känner och upplever inombords behöver inte alls vara det som ett perfekt öga eller en perfekt kamera ser. Minnen och drömmar upplevs inte så sällan mera diffust och abstrakt och Diana-kamerorna med sina linsfel kan då bli perfekta verktyg att åskådliggöra just dessa minnen och drömmar man har. Efterföljande lith-kopiering av de svartvita negativen i mörkrummet kan förstärka upplevelserna man har och den rosa-röd-gula färgtonen jag lyckades få fram i bilderna (efter mycket om och men) gjorde jag lite mera kopparfärgad genom att selentona bilderna bara kort (kring 30 sek). Själv tycker jag det passade bättre.

Campo Manin.

Det är sällan målande konstnärer avbildar exkat som han/hon/hen ser. Impressionisterna vid slutat av 1800-talet satte igång utvecklingen mot ett mera abstrakt måleri. Ungefär samtidigt kom pictoralisterna inom fotokonsten, där man använde förfinade metoder och diverse avancerade ädelförfaranden som gav fotografierna ett mera abstrakt utseende. Detta anses allmänt vara en reaktion på att Kodak med sina billiga kameror och lanserande av rullfilmen, gjorde fotografi till var man möjlighet, och att vissa fotografer därför ville skilja ut sig från mängden. Personligen tror jag att det hade mera med den allmäna utvecklingen av konsten att göra, där impressionisterna hade visat vägen mot nya och mera experimentella uttrycksformer. Och många fotografer, åtminstone de som pysslade med det lite mera "på allvar", ville följa efter och utveckla även fotografiet i samma riktning.

Basilica Di San Marco.

Mitt val att använda Diana-kameror och att lith-kopiera de här negativen i mörkrummet kan kanske ses som en en pictoralistisk nyck. För mig är det i alla fall ett sätt att åskådliggöra mina upplevelser och minnen/drömmar om en stad från en tid då skönhet, visuella intryck och hantverksskicklighet verkade vara mycket viktigare än de är idag. Bilderna här är några av de från Venedig som jag tog fram i mörkrummet och visade på Fotogalleriet i Skruv vid utställningen "From Helsinki to Dubrovnic" 2010. Just nu förbereder jag två nya utställningar som kommer att ha premiär på Fotogalleriet, dels under våren och dels under senare delen av 2015. Den första har arbetsnamnet SUPERSTARS, och det är bilder på superkändisar från 1970- och 80-talen som jag införskaffat både negativen och fullständiga rättigheter till på e-bay. Idén fick jag när jag letade efter originalfotografier på Greta Garbo, Ingrid Bergman och Anita Ekberg som jag hade tänkt sätta på väggen i ett av rummen här hemma. Jag hittade då även negativ på diverse skådespelare och artister som var till salu, vilka man även kunde köpa copyrighten för. Min målsättning är att kopiera och presentera de här bildernas på mitt sätt. Stjärnkult och glorifiering är ett intressant ämne som det säkert finns många tankar kring.