Emaks betraktelser 65/Dator bra men mörkrum bäst!

Kanske en provocerande rubrik för vissa, men faktum är att det är så för mig när det verkligen gäller att få fram en svartvit bild med det rätta uttrycket. Bara du har ett hyfsat negativ så är mörkrummet överlägset de digitala metoderna när det kommer an på mig själv. Att scanna negativet och redigera fram bilden i datorn är givetvis inte dåligt, utan  acceptabelt, ungefär som en trea på en skala från ett till fem, men inte mer. Det där sista lilla som ändå avgör så mycket, det får jag inte fram annat än i mina mörkrumskopior. Att det för andra kan förhålla sig precis tvärtom har jag förståelse för. Så jag uppskattar verkligen att det fortfarande finns svartvit film och fotopapper att köpa. Utan det vet i fasen om jag skulle pyssla med svartvitt över huvud taget idag? Kanske färg då, och i så fall digitalt, men svartvitt utan film och mörkrum, det finns nog inte på kartan.

Det finns säkert dom som kan scanna mina negativ och datorredigera dom, så man får en fil som går att skriva ut till jämförbar kvalitét (och så att den rätta kornstrukturen kommer fram). Men jag själv klarar det i alla fall inte. Och att anlita någon som gör det åt mig har jag ingen möjlighet till, det blir för dyrt. Jag såg Anders Petersens bilder för några år sedan, scannade och utskrivna av de bästa som finns att tillgå inom branchen i Sverige. De var riktigt bra! Men att jag själv skulle kunna åstadkomma något sånt rent tekniskt är nog inte möjligt. Då känns det skönt att veta att jag i alla fall inte gör det sämre i mörkrummet själv, dessutom till ett mycket billigare pris.



Har börjat kopiera mina senast fotade Dogma-bilder. Bilden som tas ur arkivsköljen blev helt superb efter selentoningen. Negativet var lite platt i kontrasten så jag provade Adox MCC110 graderat och näst högsta filtergrad för att få en bra kopia. MCC110 är en efterföljare till klassiska Agfa Multikontrast och ett riktig högkvalitativt alternativ till Ilfords Multigrade IV (nu ersatt av Multigrade Classic). Jag är mycket nöjd med bilden på detta papper. Annars brukar jag använda både Emaks K888/Adox Nuance (slutat tillverkas), Fortezo (också det försvunnet från marknaden) samt Fomas Fomabrom, alla tre med fasta gradationer. Men MCC110 var riktigt läckert till den här bilden. Har annars ett lager av både K888/Nuance samt Fortezo, i special och normal kontrast (en del även i hårt, men inte tillräckligt för detta negativ). Fomas Fomabrom har jag bara fått tag i special och normal så inte heller det funkade.


Använde digitalkompakten att fota av kopian med. Snygg relativt neutral ton i svärtan och pappersbasen vitare än K888/Nuance.

Den med kompakten digitaliserade mörkrumskopian blev inte så pjåkig den heller. Ställde bara ljusheten och rättade till färgsticket som fanns i bildfilen. Tycker den blev väl så bra som bilden från det scannade negativet, trots den enkla avfotograferingen. Kopian är för stor för att scannas i min A4 flatbädd.

Jag ska försöka kopiera upp de bilder jag blir nöjd med i takt med att mitt Dogma-fotograferande fortsätter. Förhoppningsvis ska jag då ha ett antal färdiga kopior att välja emellen framåt höstkanten, då en ny utställning ska hängas.

2014-05-25 00:10   Dubbelolle

Mitt favoritpapper var Oriental Seagull! LO

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-25 00:26

Det finns fortfarande att köpa, bl.a från USA. Är ju Japanskt men i Europa har jag inte hittat någon återförsäljare. Blir rätt dyrt med tullavgift samt svensk moms pålagt på både pris och frakt från USA. Något av deras papper var ju också Ansel Adams favoritpapper.

2014-05-26 13:50   Johan Pihl

Håller med dig, Nils. Det är egentligen först på en riktigt mörkrumskopia som det svartvita analoga kommer till sin rätt. Såg också några nya Petersen-bilder, inskannade negativ som sen jobbats med, och blivit utskrivna digitalt, på utställningen "Ett sätt att leva". Såg jävligt bra ut. Men samtidigt så fanns det fler Petersen-bilder på utställningen, riktiga mörkrumskopior från Lehmitz-tiden och framåt, antagligen gjorda i mitten av åttiotalet, som också var väldigt fina. De hade ju en helt annan mjukhet, och variationsrikedom än de digitala som var hårdare. Det ena sättet funkar kanske bättre till det ena, och det andra till det andra. Beror på vilken typ av bilder man håller på med. Svårt att egentligen avgöra vilket som är bäst.

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-26 20:05

Lehmitz-kopiorna var väl mjukare i uttrycket än Petersens kopior av idag. Han använde då heller inte blixt som idag, och så fanns Scanfors High Sensistive, Negatol High Speed och Ryssoppan, alla troligen framkallare av Promicrol-typ med "HEAP sulfate" , vilka gav mirakulösa resultat vid pressning, med rikare toner. När dessa mirakelframkallare försvann blev kopiorna från bilderna vid dåliga ljusförhållanden hårdare och man började använda blixt, vilket också ger hårdare resultat med djupa skuggor. Den speciell ingrediensen "HEAP sulfate" försvann och finns inte att få tag på idag då den inte tillverkas någonstans, förmodligen extremt giftig och troligen förbjuden. Går alltså inte att blanda själv såvida man inte har någon påse liggandes...