Emaks betraktelser 64/Lagom är nog bäst...eller?

Ja nu diskuterar jag inte den pictoralistiska sidan av fotokonsten, utan den dokumentära/journalistiska, som ibland inspireras av datorns möjligheter (och som många fotografer utan dokumentära anspråk praktiserar). Flera exempel har ju varit i hetluften de senaste åren, där man både generellt och partiellt använt verktyg som förändrar bilderna så att de närmat sig gränsen (eller rentav överskridit den) för att bilden ska klara epitétet att vara just dokumentär.

Att använda HDR-teknik eller annat, där högdagrar hålls tillbaka och skuggor lättas upp, diskuterades i kommentarerna till Bengans blogg. Men det är egentligen inget nytt. Det har man kunnat göra länge inom den traditionella mörkrumstekniken via sättet att exponera/framkalla filmen i kombination med olika sätt att framkalla pappersbilden, olika papperstyper, tvåbadsframkallning etc. Men datorn ger nya möjligheter att göra det här väldigt kraftigt, så att man kan få bilden att se ut lite hur som helst. Den dokumentära fotografen eller fotojournalisten menar jag då måste bruka dessa möjligheter med förstånd och sans. Överdrivet efterarbete vad gäller skuggupplättning och högdagerdämpning är dessutom gräsligt fult enligt mitt tycke, men det kan ju vara en smaksak? HDR-bilder behöver ju heller inte se onaturliga ut utan använder man tekniken med måtta ska det t.om kunna ge ett mera naturtroget innehåll än en icke HDR-bild av samma motiv.

Man kan också använda den här möjligheten när man scannar negativ, en scanning efter högdagrarna och en efter lågdagrarna (svartvit film har en otrolig förmåga att fånga allt  som finns där men när man digitaliserar negativet försvinner detaljer, speciellt i högdagrarna) som sedan sätts ihop till en bild. Men används detta på ett överdrivet sätt kan det bli onaturligt och då är det inte längre en dokumentär bild enligt mitt sätt att se saken.



Här har vi en svartvit bild från ett svartvitt negativ, som iofs pga det diskvalifiserar sig från att vara 100% dokumentär. Men bortser vi från det (traditionellt dokumentärfoto har ju varit mest svartvitt) så är den första bilden precis som den ser ut direkt efter scanningen. Den andra bilden har jag grundredigerat på ett sätt som jag tycker är lagom och utan vidare klarar gränsen för att kallas omanipulerad (enligt den definition fotosidan använder).




Men i den tredje och fjärde bilden har jag dragit lite för mycket i spakarna som jag ser det. Det är inte naturligt i mina ögon (i alla fall inte i jämförelse med vad jag såg och upplevde), fast jag vet att många gillar såna här bilder, speciellt när dom är i färg. I den sista har jag dessutom mjukat upp lite för att få bilden att se mera "digital" och strukturlös ut. Visst kan det vara snyggt och fagert för ögat med dessa effekter, men jag skulle aldrig våga presentera en sån bild som dokumentär.






Ytterligare ett exempel, med den scannade filen helt oredigerad först, den lagom redigerade i mitten och den där jag gått över gränsen sist. När de här automatprogrammen för att konvertera och redigera svartvita bilder kom var det många som anammade detta och kanske var man lite väl överdrivna i sina uttryck till att börja med? Men nu tycker jag de flesta lugnat ner sig och gör lite mera sansade redigeringar som ser mera naturliga ut. Men så är det alltid med nyhetens behag. Först fascineras man av möjligheterna för att efter ett tag inse att lagom är bäst.







Ps. Ränderna i den första bilden kommer från min scanner som ofta ger sånt här på jämna ytor, kallas väl bandning eller nåt sånt?Ds.

2014-05-23 19:33   Anders F. Eriksson

HDR i journalistiska sammanhang går absolut bort, men jag tycker inte det är något som helst fel att lätta skuggor eller dra ner högdagrar (som i Paul Hansens omdiskuterade bild).

Många är vana vid att fotografier alltid sett ut på ett visst sätt (om de inte var väldigt efterbehandlade), men med moderna kameror behöver man inte dra mycket alls i spakarna innan puritanerna börjar gnälla :)

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-23 19:49

Paul Hansen verkade i mina ögon ha dragit lite för mycket i spakarna på en del lokala partier i bilden, ungefär som jag gjort generellt i mina sista två bilder av det knotiga trädet. Jag citerar vad jag själv skrev i forumet som diskuterade Hansens bild: "Jag tycker och tror att den först publicerade bilden ser mera naturlig ut i ljusets sätt att falla än den mera bearbetade tävlingsbilden. Jag tror att den förmedlar en bättre sanning om hur ljuset såg ut och föll i verkligheten, än den som var med i tävlingen. Det är t.om så att en del partier som ligger i skugga i den först publicerade bilden, nu ljusats upp så mycket att de ser ut att vara solbelysta och t.om ljusare än vissa delar som faktiskt belyses med solen och som nu mörkats så att de ser ut att ligga i skugga. Detta ser man klart och tydligt om man jämför bilderna, och om man utgår från att den första är mera lik ursprungsbilden bör det inte vara så svårt att förstå att det finns dom som ifrågasätter vilken version som är mest överensstämmade med verkligheten. Man ska nog inte blanda ihop detta med någon slags kvardröjande mall för hur ett fotografi såg ut förr, eller att det skulle finnas någon slags motvilja mot att använda dagens verktyg för att få en mera ögontrogen bild, utan istället försöka se mera vad bilden i det här fallet faktiskt visar i ursprunglig och bearbetad version. Man skulle kunna göra bilden lika "målersik" och kontrastutjämnande, men ändå behålla mera av det ursprungliga ljusets sätt at falla."

Sen tycker jag inte alls att HDR och liknande metoder går bort i journalistiska/dokumentära sammanhang. Frågan är hur man använder tekniken. Ofta förknippar man HDR med dessa överdrivna bilder (typ mina sista av byggnaden och trädet) som man ofta ser. Måttligt använt kan det istället bli en mera naturtrogen bild.

Anders F. Eriksson 2014-05-23 20:55

En "äkta" HDR är sammansatt av flera exponeringar, och i nyhetssammanhang är sådant såvitt jag vet inte accepterat, oavsett om den speglar verkligheten bättre eller inte.

Handlar det om dokumentärt och inte journalistika bilder tycker jag dock det är helt ok med HDR, eftersom kamerorna ännu inte klarar alla ljussituationer lika bra som det mänskliga ögat.

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-23 21:01

Hur det ligger till med "måttlig flerbildsexponering" inom journalistiken vet jag inte, men nog tycker jag det kan vara tillåtet om det inte överdrivs så att det ser tosigt ut? Sen klarar väl inte ögat de här extrema kontrasterna heller, utan det är hjärnan som omtolkar det till en bild utan de extrema kontrasterna. HDR-omtolkning är alltså något som vår hjärna pysslat med i alla tider och som gjort att vi klarar av att orientera oss i dessa extrema kontrastsituationer.

2014-05-24 10:55   Johan Pihl

Behöver man förändra bilden allt för mycket i efterbehandlingen för att den ska bli intressant, så är den kanske inte tillräckligt bra från början.

Har du provat skannerprogrammet Vuescan, Nils? När jag gick över till det så fick jag betydligt mer teckning i högdagrarna. Nu tycker jag inte att det ser ut som att du har nåt problem med det, du har antagligen en nyare och bättre skanner än min gamla HP Photosmart s20.

Men det är som du säger att "svartvit film har en otrolig förmåga att fånga allt som finns där men när man digitaliserar negativet försvinner detaljer, speciellt i högdagrarna". Men som sagt, Vuescan är bra på att "vaska" fram detaljer i högdagarna. Kostade bara 30 dollar då jag köpte det för ett antal år sen, och man får använda det hur länge som helst, och det uppdateras så att man kan göra gratis uppgraderingar.

När man plåtar sv/v digitalt, så saknar man det här med teckning i högdagarna. Man är väldigt bortskämd med hur det såg ut då man körde analogt, med tr-ix och D-76. Frågan är om det digitala nånsin kommer ifatt på den punkten?

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-24 12:11

Det är nog som du säger, men en dålig kopiering/presentation kan ta udden ur den del bilder. Har inte provat Vuescan, har Silverfast SE med möjlighet att göra flerbildscanning. Men som du ser kommer de här ränderna fram vid jämna ytor som t.ex himlar. Kanske man ska prova Vuescan och se om det blir någon bättring på det? Har provat att byta USB-ingångar från framsidan till baksidan av datorn, och även kopplat ur alla andra saker ur datorn före scannig, men ingenting hjälper. Ifs spelar det ingen roll för det är mörkrumskopiorna som betyder något för mig, och när jag scannar dom uppträder inte de här ränderna, bara vid genomsiktscanning.

Johan Pihl 2014-05-24 12:48

Jo, så är det ju. Oavsett det gäller digitala- eller analoga bilder, så krävs det ju ändå en viss nivå man måste ha på hur "kopiorna" eller bilderna som ska presenteras ser ut. Jag eftersträvar själv att försöka få till det så nära hur jag "såg" det i tagningsögonblicket som möjligt.

Silverfast är säkert lika bra det. Men jag vet att många med mig, fått till bättre resultat med Vuescan vad gäller mjukhet i högdagrarna.

De där ränderna ser jag inte. Kan du förstora och märka upp dem? Ser bara nåt litet tunt svart streck. Jag har fått lite tjockare ränder vid skanning, men då har det berott på att jag haft photoshop igång under skanningen. Man ska nog undvika att ha tunga program som ligger och går i datorn samtidigt som man skannar. Vilken usb-port man använder bör dock inte kunna ha nån inverkan.

Är det de väldigt smala svarta strecken du menar? Säkert de inte är på negativen? Provat göra samma bild i mörkrummet? Jag vet jag fick såna små svarta streck när jag körde med min Minox.

Jaha, jag tittade på nedersta bilden. Såna grövre streck som du har i himmeln på översta bilden får jag som sagt ibland om jag har Photoshop igång samtidigt som jag skannar. Bara det att jag får dem på längden istället för på tvären. Och det är oavsett om jag kör med HP-programmet eller Vuescan (så det hjälper nog inte att du skaffar Vuescan, men prova skanna utan att ha något annat tungt program körandes samtidigt).

Svar från Nils Bergqvist 2014-05-24 15:15

Ska prova det, tack för tipset!