Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Ut i spåret igen

Med ojämna mellanrum anmäler jag mig till att springa ett lopp. Jag är usel på att komma ihåg att träna och har därför upprepade gånger dykt upp på maratonlopp med bara några fåtal enmilaturer i benen. Det kan inte rekommenderas. Senast var det Höga Kusten Trail som slutade uppför en skidbacke. Varje gång har jag sagt att det är sista. Men det är något med löpning på amatörnivå som fascinerar. Det finns en sammanhållning och kamratskap bland oss halvkassa motionärer som är väldigt gemytlig. Därför har det blivit ett av de där långvariga fotoprojekten, som det kanske blir något konkret av med tiden.

Hur som helst. En av mina bästa vänner fyllde 50 häromdagen, och hans mål är att springa ett maraton innan året är slut. Förut har vi gjort några halvmaror tillsammans. Så vi anmälde oss till Cape Cod Marathon i Massachusetts. Och den här gången tar vi träningen på allvar. Det hjälper förstås att han har militär bakgrund och alltid kommer i tid till våra längre träningsrundor som börjar med två koppar kaffe hemma hos oss halv sju om söndagarna. Och att min fru har fått ett plötsligt återuppväckt intresse för löpning och hakar på åtminstone delar av vägen gör det ännu trevligare. Vi ökar långrundorna. 9 miles, 11, halvmara, 15. På söndag blir det 17, sedan 19, 21 och till slut själva maran på 26,2. Vi tar det lugnt. Inga rekord kommer slås. Pulsklockorna är ställda på tre minuter löpning, en minut promenad. Psykologiskt bra. Under tre minuter kan man göra nästan vad som helst.