Småkameror
Till vardags fotograferar jag i stort sett alltid med småkameror, och jag har gått igenom ett antal. Fujifilm X70 och X100F, och Sony Nex7 och A6500 framförallt. Det ska vara lätt att bära och använda. På uppdrag har det nästan alltid varit spegelreflex. När det gäller bröllop och liknande har jag alltid automatiskt tänkt Nikon, 24-70, 70-200. Och det funkar ju bra. Pålitligt, praktiskt och tryggt som en Volvo 940. Otympligt och lite tråkigt på samma sätt. Jag brukar trots det få alltid få uppskattande ord för att jag får bilderna utan att störa och ta upp plats. Det där tror jag hänger mycket mer ihop med hur man rör sig och interagerar med folk. Men jag har funderat på det faktum att de bilder jag själv tycker bäst om har jag ofta tagit med de små kamerorna. Kan man föra samman arbetssättet för de egna bilderna och uppdragen, och samtidigt vässa det diskreta arbetssättet? På mitt senaste bröllopsjobb häromveckan hängde jag på mig en tredje kamera, en Sony A6500 med Sigma 56/1,4 som ett experiment. Och det fungerade långt över förväntan. Jag märkte att skillnaden mot 70-200 oftast var liten, men när det fanns en skillnad var det oftast klart till Sigmans fördel. Skarpt som attan även på stora bländare och väldigt träffsäker fokus – perfekt för mingel. I leveransen utgjorde denna enda brännvidd en tredjedel av bilderna, och 24-70 som förväntat nästan allt övrigt. Det har fått mig att tänka om. Bröllopsdagar kan vara långa, och 700 gram istället för två kilo på varje axel gör att man håller sig alert längre och får bättre bilder. Och varenda millimeter brännvidd behöver kanske inte täckas.
Hälsningar Torbjörn
Visst, det var inte helt smärtfritt att byta från småbildsformat till APS-C. Men, jag måste säga att varje gång jag ska ut på uppdrag och allt får plats i en liten väska, så tackar jag mig själv.