PC28
Måns Hagberg skrev nyss om sina erfarenheter med ett 28 millimeters shiftobjektiv, och det inspirerade mig att skriva om mina motsvarande. Jag fick ett samtal från SvD för några år sedan, med frågan om jag kunde fotografera den danske stjärnarkitekten Bjarke Ingels i New York, och det sa jag förstås ja till. Det var mitt första arkitekturjobb, och jag insåg att ett shiftobjektiv kommer bli ett måste. Utan att veta särskilt mycket köpte jag snabbt en PC-28 från 70-80-tal för runt 250 dollar. Det skulle jag sedan sälja direkt. Men genast insåg jag att det här är något som är min grej.
Bjarke Ingels pyramidliknande byggnad vid Hudsonfloden på Manhattans 57:e gata.
Objektivet visade sig helt i min smak, gav lite dämpade färger, var lätt att använda, och allmänt sympatiskt. Bländaren står nästan permanent på 11, och där är det skarpt och fint, vilket det inte alls är vidöppet. Det är mycket sällan ens fotografiska arbete styrs i någon högre grad av utrustningen man använder, men med den här rackaren började jag se på stadsmiljöer på ett nytt sätt, och tyckte att det här med arkitektur och städer är ju himla roligt. Det blev fler och fler uppdrag för arkitekturtidningar, och med tiden har jag fått ett ganska tätt samarbete med tidskriften RUM. Den gamla billiga PC-28an får alltid följa med när jag åker på reportageresor, och jag brukar alltid ägna en del tid åt att flanera eller cykla ensam och fånga stadsmiljöerna med den, oavsett om stadsmiljöerna är huvudämne eller inte.
West Virginia för RUM:
Ödeläggelsen efter orkanen Ian i Florida för RUM:
Belfasts "peace lines" för RUM:
Museum i Louisiana för Arbetet:
Gammal fabrik i Donora, Pennsylvania, som använts som inspelningsplats för American Rust, för SvD:
När jag började använda denna var det med Nikon D700, och senare D810. En egenhet med shiftobjektiv är att ljusmätaren får fnatt så fort man förskjuter lite, och så måste man fokusera vidöppet för att se något. Då var arbetsgången: blända ner, mät ljus, lås exponering, blända upp, fokusera, skifta, exponera. Nu, när jag bytt till spegellöst, går det att fotografera som med vilket manuellt objektiv som helst. Ljusmätaren fungerar i realtid, och focus peaking går bra, men jag brukar ändå blända upp för ökad precision i fokuseringen.
Mycket spännande bilder. Fina kompositioner med de rätta linjerna.
Ha det väl
Bob
Fina bilder som är givande att se. Lycka till med arkitekturplåtandet.
Ja, den gamla 35:an är fin!
Min bekantskap med Nikkors 28mm shift började tvärtom mot din. Jag skaffade objektivet först och kameran sen, en Nikon F3. Hade höga förväntningar på objektivet. De infriades inte.
Nu så här i efterhand inser jag att det funkade på f 11 men inte för att plåta så där i största allmänhet med. F3 klarade dock ljusmätningen i shiftat läge utan problem, en dåförtiden tämligen unik sak.
Nikkorobjektivet jag köpte var glappt i sliden. Nikons serviceman hade noll koll. Jag skaffade verkstadshandbok och gjorde i ordning själv. Sen jag väl hittat rätt skruvmejsel för jobbet var det inte särskilt svårt. Man ger sig inte in i optiken utan åtgärdar bara shiftmekanismen. Glappet uppstår då användaren inte använder skruven för att ställa in shift utan trycker till med mer våld än grejerna är byggda för.
RUM har jag läst i några år, just pga av de många snygga och välgjorda arkitekturbilderna - får hålla ögonen öppna för foton av dej där då… 🙂