Snabba beslut

Ibland ger inte frilanslivet så mycket tid att tänka, och därför har det varit tyst från mig här ett tag. Jag och kollegan Martin fick en samtidig tanke: vi måste åka till protesterna mot pipelinebygget i North Dakota. Jag hade varit där tidigare och rapporterat, och nu skulle en vändpunkt troligen inträffa. Det läger som uppstått för att stoppa Dakota Access Pipeline från att byggas under Missourifloden skulle tömmas, och i samma stund skulle över 2000 krigsveteraner komma och ansluta sig till ickevålds-protesten. Det blev snabba ryck. Från att vi fick ok från uppdragsgivare, blev vi tvungna att åka dagen därpå för att hinna. 

Det blev ett inslag i radion. Snart kommer det i text- och bildform i ett par eller flera tidningar. 

Resan blev tuff. Inte mycket sömn. Berättelsen ändrades när vi var nära nog klara, då beskedet kom att man lyckats stoppa bygget. För att hålla deadlines var vi tvungna att skippa en natts sömn och jobba 34 timmar i sträck. Till slut fick vi in vårt material, och fick sova ut innan det var dags att vända hemåt. Vägförhållandena hade hunnit bli ganska usla, och då amerikaner inte ser vinterdäck som något nödvändigt, och hellre stänger vägarna än plogar dem, for vi av vägen två gånger. Det var vi inte ensamma om. Längs vägen såg vi säkert 50 övergivna bilar i diket. På grund av hyrbilsbrist i North Dakota, hade vi blivit tvungna att köra till och från Denver, Colorado. En resa på hundra mil. Det tog tio timmar upp, och sjutton tillbaka.

Trots att det inte direkt är enkelt att arbeta under sådana förhållanden, är det just de här ögonblicken, när ingenting tycks gå som det ska, men där det ändå ordnar sig, som gör frilanslivet fantastiskt.

Musiken

Från början var det musik som var mitt stora intresse. Jag hade i tonåren vissa tankar på att bli professionell orkestermusiker, men en bit in i gymnasiet fick jag tag på en nyckel till ett mörkrum och jag bytte bana. Musiken har sedan följt mig. Mitt första frilansjobb var ett porträtt av saxofonisten Kenny Garrett för min favorittidning Lira Musikmagasin. Det kändes som hela världen hängde på det där porträttet, och jag hade ont i magen flera dagar före och efter. Resultatet går kanske inte till fotohistorien, men det hamnade på omslaget, och det kändes plötsligt möjligt att fortsätta på allvar. 

Mycket var det konserter som intresserade mig, och jag tyckte jag gjorde det bra. Men vid en tidpunkt kändes det svårt att förnya sig. Det blev också som att jag gjorde det för att jag slapp interagera med folk, som man måste vid porträtt, och det passade lite för bra för min folkskygga sida för att vara riktigt utvecklande. En mentor påpekade vid en portfoliogenomgång att "jovisst, det här går att sälja till tidningar, men det saknar allt av din personlighet". Det var lite hårt att ta, men en mycket nyttig väckarklocka. Jag hade blivit bekväm och nöjde mig med skarpa bilder, gärna med någon sorts kompositionsfiness, men utan kontakt.

Sedan dess söker jag efter innerligheten i musikbilder, mer än något annat. Jag har hittat tillbaka till konserterna, men helst där det är riktigt svettigt och trångt, eller i pauserna bakom scen.

Brandon Seabrook, Boston 2014.

New Orleans 2016

 Gatufest, Kingston, Jamaica 2013

Jaqee, bakom Urkults scen, 2010.

Mitt första möte med New London

New London är en liten stad på kusten vid Long Island-sundet. Från början var det valfångst som var basen för ekonomin, senare kom militären in i bilden. Nu ligger Kustbevakningens skola här, och på andra sidan Thames-floden ligger en flottbas. Ekonomin i staden är helt klart knackig, men utifrån de förutsättningar som finns, har en fantastisk kreativ miljö vuxit fram. När jag kom hit blev jag genast inbjuden i ateljéer och replokaler och något jag uppskattade var att den konstnärliga nivån är hög, samtidigt som trösklarna att vara med är låga. Internationellt erkända målare samsas med entusiastiska nybörjare.

Musikscenen består mycket av folk och punk, och "The New London sound" är ett begrepp i rockkretsar. 

Jag hade ont om jobb, och hankade mig fram på alla möjliga skrivbordsjobb som kunde utföras på distans. Fotografiskt var det ändå fantastiskt att komma hit, nästan en pånyttfödelse. Jag fick tillträde överallt, och jag plåtade jämt med min lilla Panasonic GF2. Jag delar med mig av ett litet antal bilder från min första månad i staden, augusti 2011.