Frilansresor
Reportageresor är en sida av frilanslivet som är intressant. Jag har haft förmånen under mina tolv år i USA att se en hel del av landet, inte minst delar jag aldrig hade tänkt på att resa till annars. Det kan vara att en delstat är viktig i ett val, att en viss politisk fråga tar sig uttryck där, eller så är det kulturrelaterade jobb. Ofta en kombination av ämnen, för som frilans är det ovanligt att man blir skickad på en kostsam resa för ett enda jobb. Det händer dock att en anställd vid en tidning skickas på ett jobb, och att de hyr in mig. Snarare handlar det om minst tre jobb, och jag tror rekordet hittills är sju. Jag har turen att ha en mycket bra kollega till de intensiva resorna. Vi tänker lika, och har lika höga krav på oss själva. Mycket lite av att vara fotograf handlar om att fotografera. Mest handlar det om logistik och att sälja in idéer. Det är inte sällan det tar ett par månader från idé till att man faktiskt kommer iväg. Det kan handla om att en uppdragsgivare vill ha ett jobb från en viss plats. För att få en resa ekonomiskt hållbar måste man ta på sig tänkarhatten och lista ut vilka jobb man kan göra på rimligt avstånd därifrån, och så sälja in dem. Att bygga upp ett stort nät av uppdragsgivare tar tid, men så småningom rullar det på, och är man två drar man nytta av varandras nätverk. När man nått en acceptabel ekonomisk nivå kan man börja boka. Ofta blir det flyg, och på plats en hyrbil. Boendet varierar. Kan man hålla sig i en enda stad brukar AirBnB vara att föredra, så man har kök och kan laga egen mat åtminstone ett eller två mål om dagen, för att käka ute hela tiden blir dyrt. Dessutom kan man ha eget rum. Innebär resan att man förflyttar sig hela tiden, så blir det gärna någon av motellkedjorna. Ofta ganska sjavigt och delat rum, men stora sängar och för det mesta rena rum. Jag önskar att jag hade dokumenterat alla kusligt snarlika rum jag bott i på alla Super 8, Motel 6 och RedRoof Inn. Det måste vara hundratals nu.
Hursomhelst, i början av juni bar det av till Arizona, en delstat jag återkommit till några gånger. Fem bokade jobb, och två möjliga ytterligare. Jobbilderna får jag hålla lite på, men jag fotograferade förstås för mitt nöjes skulle också. Vi flög in i Phoenix, och på hemvägen körde vi till Las Vegas, varifrån vi flög hem, via Grand Canyon och Route 66. Nu väntar en skön tid då jag ska gå igenom och sätta samman materialet.
Tack för upplivandet av minnen från USA. Många av dina bilder är precis sådana man skulle vilja ta igen. Phoenix var vårt hem ett år 1979 och vi längtar tillbaka på många sätt. Jag var gästforskare på ASU och vi har fortfarande kontakt med vänner där. Då fanns det mer än 20000 svenskättlingar där. Idag är ju befolkningen mångdubblad i stora Phoenix och mycket är förändrat. Vi bodde på 7th street nära hörnet på Camelback och Central aveny.
Jag har varit tillbaka i US många gånger i min roll som forskare och föreläst och jobbat på universitet här och där. När jag gick i pension räknade jag efter hur många stater jag besökt och det blev något mer än hälften. Många flera gånger.
USA är oerhört komplext och spännande att plåta, vilket man ser i dina bilder. Jag har också fotograferat hela min tid där och en del bilder har varit med i mina bloggar här i fotosidan. Längtar tillbaka ibland och speciellt då jag ser dina bilder.
Ha en fin weekend
Bob
Bästa,
Mattias
/B
Men vilken bil? En Humber 1954?
Gillar speciellt fotona på skyltarna och exteriörer tillhörande affärer. Svag för sånt. Övriga bilder är också bra och gör en sugen på ytterligare ett besök "over the pond". Gärna i form av en riktig road trip!
Mvh
Fredrik
Det lustiga med de där resorna är att man kan vara hur trött som helst och längta hem, men så blir de alltid fina minnen. Till och med de mer vrickade resorna som i höstas då vi bokade ett möte i nordöstra Pennsylvania som slutade vid tio på kvällen. Sen körde jag de fem timmarna till Pittsburgh, sov några timmar, hade tre möten. Sen sov vi i bilen ett tag och körde tillbaks till New York.
Ha det gott
Jerry
//Stephen