Vissa dagar lär man sig

En bild som känns exklusiv när det blir sommar. Salo 24.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 24/365.

Lärde mig tre saker idag:
1) Att det inte kostar något att anlita bärgningsbil
2) Att det inte lönar sig att städa bilens baggageutrymme
3) Att stenrika Nalle Wahlroos kan vara  till ornitologisk nytta

Gjorde en utflykt till gamla Nokiastaden Salo (= mobiltelefontillverkning under Nokias storhetstid) för att titta på fåglar. Jag har på en ornitologisk rapporteringsplattform sett att det fanns ett antal fågelarter (som jag ännu inte sett i år) i ett åkerområde utanför staden.

Det visade sig vara markerna kring (ö?)kända finansmannen Nalle Wahlroos herrgård (Åminne) där det fanns stora arealer med viltåkrar för fasaner och rapphöns (för herremansjakter ...) som samtidigt lockat till sig ett stort antal tättingar: steglitser och hämplingar i stora flockar (100-tals), övervintrande bofinkar, turkduvor och några vinterhämplingar.

Såg en duvhök som fångat en kaja, två vackra övervintrande fjällvråkar, en dito stenfalk, en sparvhök och så vidare. Det slog mig att ornitologiska föreningar egentligen borde syssla med att anlägga viltåkrar för tättingar; att se 80 (minst) steglitsar i tät flock flyga omkring skulle ha skapat en fin bild. Nu hade jag inte kameran med (nog i bilen), bara kikare (fotografering kräver tid ...). Men jag fick sju nya arter för året. I Nalles kungadöme får man promenera längs vissa vägar, inte köra bil ...

Men allt har sitt pris. På ett helt annat ställe, där jag kört fel och svängt på en gård, hamnade jag 10 cm fel på en översnöad gårdsväg, och det var kört. I ordets rätta bemärkelse. Det gick bara inte att komma loss, utan att rasa ner i ett dike. Ni vet, det är sådana gånger som man får testa sin stresstålighet. Och jag tog det helt lugnt, trots att jag märkte att bogserlinan var bortstädad i misstag (när jag tömde lastutrymmet för senaste skärgårdsresa).

Hade tur, såg att det fanns en järnaffär 500 meter bort, sagt och gjort travade jag iväg dit. På vägen tillbaka såg jag en parkerad traktor som avslutat snöröjning, letade reda på ägaren, som kom och hjälpte mig. Men det hjälpte inte ... bilen bara drogs längs dikeskanten som var skarp och hårdfrusen, två hjul var nere längs dikeskanten, och vi fick inte upp dem (utan att dra sönder något ...)! Det trodde jag inte var möjligt, dvs att det inte skulle räcka med en traktor. Men nej.

Traktorkillen ringde en bärgningsbil, som jag aldrig vågat ringa i tron att de är svindyra, som kom på tio minuter och kostade inget alls. Kostnaden gick direkt till försäkringsbolaget, servicen ingår i den s.k. allriskförsäkringen (som jag inte var medveten om). Kul att åtminstone någon gång ha nytta av försäkringar som man betalar; oftast brukar man ju kamma noll ...

Den enda kostnaden (frivillig) var en låda öl som jag hämtade åt traktorkillen; han blev överraskad och glad.

2019-01-24 20:58   Lena Eriksson

Vilket litet äventyr, och flera lärdomar! Inte illa en och samma dag 😊
Fin bild dessutom, ser kallt ut.

Svar från Håkan Eklund 2019-01-24 23:03

= dagar man minns ...
- h

2019-01-24 22:09   Khalad

Mysig historia! Har nog ett par gånger fått anlita bärgningsbil - inlåst bilnyckel och sådär - och här är det inte helt gratis, jag har haft en självrisk på 1500 men ändå billigt tycker jag. Gillar slutgesten med lådan med öl, det varv han värd! Hälsningar/ Björn T

Svar från Håkan Eklund 2019-01-24 23:02

Ja, han hann sticka innan jag kom ur bilen, jag slapp ju inte ut från förarsidan (snö, dike ...), och hann inte tacka förrän han for.

Först tänkte jag köpa "kaffebulla" som vi säger här, men tänkte att det är väl lite väl "knapsu", tog en ordentlig backe med bastuöl. Och du skulle ha sett hans min, han blev så glad att han till och med skakade hand ...
- h

2019-01-24 23:31   Måns H

Kul att se nåt positivt om Wahlroos. Då han i en intervju i Dagens Industri berättade att ett av hans mål i livet är att skjuta 100 000 fåglar konfirmerades min nattsvarta bild av personen. Men det du berättar nyanserar detta lite grann.

Snälla bönder med traktor är en välsignelse!

Svar från Håkan Eklund 2019-01-25 16:34

Men - jag tror inte att herr W förstår sig på hur naturen fungerar, alla tättingar som drar nytta av hans smörgåsbord kan han möjligen betrakta som snyltgäster. Något av ett olycksfall i arbetet ...

Åtminstone anser hans unga viltmästare att vi som bara nöjer oss med att titta på fåglar är snyltgäster ...

Fortsätt du bara att hålla kvar dina åsikter :-)
- hawk

Måns H 2019-01-25 19:10

Åter till djupsvart betr W och behåller synen på snälla bönder.

2019-01-24 23:54   Sten Björklund

Försäkringar betalar man bara. Vad man får för dom är man dåligt insatt i. Var i närheten av Viitasaari norr om Jyväskylä när bilden gick sönder. Vi hade mycket saker med oss så min dotter kom från Sverige för att hämta oss. Försäkringen betalade båtbiljett och milpengar för hela resan. Det var jag inte beredd på.
Mannen som min frus kusin var gift med arbetade på det där godset. Så i början av 70 talet smög jag omkring i granhäcken på godset och försökte få lite bilder på fasantupparna.
Sten

Svar från Håkan Eklund 2019-01-25 16:35

Alltså på Åminne herrgård?
- hawk

Sten Björklund 2019-01-25 19:08

Ja, så var det.

2019-01-25 12:20   ehrsa

Det är nog så, att man får 'offra' lite för fågelarterna.. en 'uppoffring' du aldrig kommer att glömma.. men det kan det ju kanske vara värt! Synd ändå att kameran inte var med..
Hälsn!

Svar från Håkan Eklund 2019-01-25 16:37

Ibland känns det kluvet, att inte kunna göra två saker på en gång. Ok, visst får man fina snapshots ibland, men då skall det lite tur till.
När de färgstarka steglitserna fyllde kikarbilden, såg jag en bild som jag mycket gärna skulle ha tagit.

- hawk

ehrsa 2019-01-25 16:49

Ja, det kan jag förstå! Själv har jag turen att ha dom här i Tantolunden på Södermalm, men sällan mer än kanske 5 st.. Dom är fina!
Hälsn!

2019-01-25 22:05   Mats Erikson

Härlig berättelse! Det verkar vara en sån där riktigt snålblåsig dag på bilden,