Vårfågeljakten på Åland

Ejderidyll - mitt under pågående vårjakt. Föglö, Åland 18 maj 2012.

När man läser åländska dagstidningar beträffande vårfågeljakt får man en obehaglig känsla av Malta! Fanatismen är densamma och dagstidningarna fungerar mera som informationsblad för jaktlobbyn än som utövare av ett journalistiskt värv.

Nu i vår har helsidesartiklar och hela uppslag hyllat den åländska vårfågeljakten på ejder (hannar) som pågått under tiden 1-20.5. Landskapsregeringen gav under påtryckning från jaktlobbyn (också det identiskt med det som sker på Malta) lov till vårjakt på 3 800 ejdrar, som jägarna sen får ansöka om tillstånd att få skjuta, dock max. 2 fåglar per jägare och dag. Detta mitt under häckningstid.

Gudingen på bilden ovan skulle alltså få skjutas, mitt framför de två ådorna (honorna) med sina 5 ungar.

Detta med vårjakt på sjöfågel är gammal tradition på Åland, som härstammar från den tid när fattiga skärgårdsbor jagade och fiskade för att få mat på bordet. Idag är detta nöjesjakt, och det tycks inte EU kunna göra något åt, speciellt när Svenskfinlands EU-parlamentariker Carl Haglund hjälpt Landskapsregeringen på Åland med att kunna utnyttja juridiska kryphål.

I ålandstidningarna i vår hittas rubriker som: "Efterlängtat besked för jaktbutikerna" (Ålandstidningen 10.4.2012) där några jaktbutiksägare är glada över jaktbeskedet och skall genast ringa leverantörer i Italien för att beställa in mera vettar. Följande kommentar av jaktbutiksinnehavaren Sune Abrahamsson är slående, när han påpekar att rovdjur, minkar och trutar gör större skada på ejderpopulationen än deras jakt, och tillägger: "När vi tappade den riktiga vårjakten höll vi jägare efter predatorerna på holmar där vi visste att vi skulle jaga på våren. Nu finns det liksom ingen anledning och då går ådorna och ungarna åt."

I klartext betyder det att nu när man bara får jaga så lite som 3 800 ejdrar (tidigare handlade det om tiotusentals fåglar per vår, ännu på 1970-80 talet sköts minst 20 000 svärthannar per år ....) så gitter man inte längre hålla efter vildminkar, som går hårt åt på häckande ejdrar på större holmar, och tvingar dem ut på kala skär där de sen blir lätt offer för havsörn. Och utöver detta skall man sen skjuta 3 800 friska, "vårstarka" ejderhannar, just for fun.

En läsarbild i Ålandstidningen 30.4 visar en mamma med gevär och hennes lilla son (i dagisålder) med leksaksgevär och hållande en skjuten guding som i storlek är drygt hälften av lillpojkens längd. Bildtexten lyder: "Hoppas mamma får skjuta en guding i år igen." Så skall den unga generationen ålänningar fostras till vårjagande traditionsexploaterare.

Detta alltså i ett demilitariserat örike som till stor del skall leva på positiv image och turistintäkter.

2012-05-21 21:31   Cloffe

Hej Håkan!
Ditt inlägg om vårfågeljakten på Åland är otroligt bra skrivet och väcker många tankar! Fastän jag själv inte alls är insatt i frågan, känns det helt sjukt att man på Åland tar sig rätten att för nöjes skull skjuta 3800 ejdrar i ett läge då beståndet speciellt i ytterskärgården kraftigt har minskat dom senaste åren!
Mvh
Caj-Olof

Svar från Håkan Eklund 2012-05-22 10:15

Ja, enligt rapporter går det dåligt för ejderns häckning (jag publicerade en artikel " Vart har ejdern tagit vägen" av Sören Lindén i tidskriften Skärgård nr 4/2011).

Vårjakten på Åland kommer att fortsätta så länge de flesta människor inte bryr sig om vad som pågår i naturen. På Åland vågar inte icke-jägare höja sin röst, dito politiker och beslutsfattare inkluderade. Vårjakten har blivit en politisk jakt som är 100 % kopplat till deras "självbestämmanderätt" - som jägarlobbyn nogsamt håller fram. Alltså har vårjakten blivit en helig ko och principsak, som bara kan stoppas av en bred opinion som tycker annorlunda ...

Och på de flesta tidningsredaktioner (som är opinionsbildare, åtminstone borde vara .... ) vet man än mindre om natur; deras kunnande ser ut att begränsas till politik, ekonomi och sport.

- Hawk