Vandring 5 - Alperna

Mätta, torra och utvilade utanför Farmkehralm, 3.7.2009. Foto: Håkan Eklund.

Resans sista dagsvandring gjorde vi lägst inne i dalen, där en u-formad bergskedja (2400 m.ö.h.) mötte. Vi åkte lokalbuss upp till Inneralpbach (1030 m.ö.h.), gick upp till fäboden på bilden (1521 m.ö.h) längs vägar, sen tillbaka längs skogsstigar (kostigar, jaktstigar, skogbilväg) i ojämn terräng.

Detta blev den enda vandringen när vi gick länge i hällande regn. Åtminstone kändes det länge när det gick sakta uppför medan regnet skvalade ner; sällan har en lunchpaus i en fäbod känts mera efterlängtad! Att trängas in i ett litet rum i ett stockhus med vedspis var riktigt skönt; att få byta till torrt och få i sig en "Wurst mit Brot" och en kopp rykande te kändes himmelskt.

Och över alpängarna utanför sjöng vattenpiplärkan (Anthus spinoletta). En piplärka som länge ansågs vara en underart till vår egen skärpiplärka; för tio år sen "splittades" arterna och släktingen från alperna fick artstatus. Den häckar på kala alpsluttningar och högslätter. Vår egen skärpiplärka är vår enda maritima tätting, som enbart hittas i utskärgård. "Ytterligheterna i de karga marginalerna" har de gemensamt. Vattenpiplärkan häckar i bergsområden i hela Europa söder om Tyskland. Tidigare har jag sett vattenpiplärka i Dolomiterna, Italien.

Under denna sista vandring fick jag en ny insikt: att börja träna att gå i brant nedförsbacke (jag bor ju nära en liten men brant slalombacke i Åbo), den sista biten av dagsvandringen gick nerför i brant vinkel, och tusan vad det kändes i knäna ...