Vandring 3 - Alperna

Religiöst längs vägen, Alpbach 30.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

En sak är säker: skulle inte detta ha varit en betald vandringsresa skulle fru A och jag knappast ha stått i våra vandringtsdojor vid vägkanten denna morgon med ryggsäck på ryggen. Inte för att vi inte gillade det, eller att vi var trötta av två dagars vandringar. Nej, snarare för att vi under normala omständigheter skulle ha intalat oss själva att idag gör vi något annat! Som vi brukar göra under egna resor. Går man från övernattningsstuga till en annan ute i vildmarken, finns det ju inte alternativ, men bor man på ett bekvämt alphotell i en by lurar frestelsen ...

Men se, där stod vi snällt mitt i gänget. Och vårt gäng var inte det enda som väntade på bussen för att komma ner från Alpbach, kön räknade till minst 60 personer, alla vandrare - och alla rymdes in i den lokala postbussen, mot alla odds.

Dagens program var att starta vandringen i byn Reith (637 m.ö.h.) och sen vandra upp till bergssidan norr om dalen (1070 m.ö.h.) och längs den hem till Alpbach. Det tog oss 6 timmar med pauser inräknade. Och det blev en bra vandring i mycket vacker natur: som tidigare genom skogar, över ängar, via fäbodar, längs vägar, stigar - uppför och nerför. Med massor av flora och fauna och lackande svett. I ett bedårande vackert landskap. Och vi var förstås glada att vi var med på vandringen.

Dagens lärdom stod vandringsledaren Åke W för. När vi efter en lång och tung uppförsvandring i förmiddagsregn kom fram till det sista huset som bjöd på käk, var det stängt. Som det inte brukar vara på tisdagar. Men nu var det bara så. Och vad säger Åke? Jo, han harklar sig och säger helt lungt att "det har uppstått en ny situation, något som vi måste ta oss en funderare kring." Vi hade ju ingen lunchmat med oss eftersom vi skulle bunkra just här.

Och se, plötsligt öppnas dörren och damen som ägde stället välkomnade oss in, trots att hon egentligen hade stängt; det blev en bra provianteringspaus. När vi småningom fortsatte hade det slutat regna, solen värmde mellan molntapparna och gärdsmygen sjöng från grantoppen. Lärdomen? Jo, att inte gå händelserna i förväg, och göra något till ett "problem" innan det är det! "Situation" är en bra synonym som jag skall ta fasta på, när man tror att man står inför ett "problem". Det mesta brukar ju också lösa sig, om man låter saker och ting lugna ner sig. Många gör ju problem av sånt som inte ens hunnit utvecklas till något problem ...

Något som väckte uppmärksamhet under vandringen var den rikliga mängden av Jesus-skulpturer i trä, i var och varannan krök, också längs stigar i skogen. Både enklare och mera sofistikerade, 20 - 30 cm höga. Som den på bilden ovan som fanns längs en byväg. Är det någon som vet vad de är "till för"?