Vägen till björnkojorna
Bäverbäcken. Kuhmo 13.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 256/365.
Visst ger en dylik bild känsla av orörd vildmark, ändå är det tyvärr inte så i verkligheten trots att bävrar fällt träd intill bäcken (och sen skjutits bort av jägare ...). Vi befinner oss i ett produktivt ekonomilandskap i ytterst glesbygd, nära gränsen till Ryssland.
Visst är bäcken fin som vi kör över på väg till björngömslena i gränszonen, men alla omgivande skogar är unga ekonomiskogar; "second-growth" säger man i Nordamerika. Via enorma kalhuggningar av ursprungsskog har Forststyrelsen (= staten ...) idag skapat växande ungskogar i området som en dag kommer att ge fint timmer.
Men någon vildmarkskänsla finns nog inte i dessa skogar, förutom i små dungar (som intill denna bäck där både duvhök och tretåig hackspett häckar) som framstår som små öar i en arkipelag av enformig produktionsskog som genomkorsas av ett tätt skogsbilvägsnätverk.
Ett tiotal km längre norrut hittas dock ett skyddat skogsområde längs gränsen - tack och lov.
Här några rader ur Wikipedia:
A secondary forest (or second-growth forest) is a forest or woodland area which has re-grown after a major disturbance such as fire, insect infestation, timber harvest or windthrow, until a long enough period has passed so that the effects of the disturbance are no longer evident. It is distinguished from an old-growth forest (primary or primeval forest), which have not undergone such disruptions, as well as third-growth forests that result from severe disruptions in second growth forests.
Sten
- hawk