Utspelad igen

Spelande tjäder, Kurjeenrahka nationalpark, Egentliga Finland (=landskap), 22.4.2007 kl.19.53. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag kunde inte hålla mig i kväll. Måste bara göra ett besök upp till skogsområdet där jag träffade på en kärlekskrank tjädertupp senaste söndag. Kl.19.30 vandrade jag sakta in på spelområdet, tyst och stilla. Bara en sjungande taltrast på nära håll, och en rödhake i fonden.

Men jag behövde inte vänta länge, ett kraftigt flog från myrskogen i väster, och in mellan talltopparna kommer något stort och svart, som ljudligt landar tio meter framför mig. Slår genast upp stjärtplymen, sänker vingarna och kommer emot.

Sen höll vi på en timme; på ett ställe halkade jag (vått och slipprigt efter snöovädret i förrgår) - och nu kan jag knappt sitta .... Sträckte nån muskel i rumptrakten ...

Men det blev en massa bilder, en del alldeles hyggliga. Nu också i nya miljöer. Den tvingade mig att retirera minst 300 meter, åt det håll jag kommit ifrån. Genom olika typer av skogsmark.

Och det kan jag säga, detta ÄR en fågel som verkligen inger respekt! När den vräker emot, med öppen näbb och med slående låga vingar - på mycket snabba fötter, ja då sticker man undan som f-n. Med bultande hjärta. Och på den spångade leden ovan, går det undan ...

2007-04-22 23:03   -Catherine-

Åh jisses vad rädd jag hade blivit om jag fick en sån skräntupp i hälarna :)
Nu brukar jag iofs alltid ha hunden med mig de ggr jag går ut i skogen, så kanske man inte skulle se röken av ett fjäderfä då..hur kaxiga är de där tupparna?

Svar från Håkan Eklund 2007-04-23 15:54

Första dagen vi kom på denna tjäder (söndagsvandring för en vecka sedan), passerade två tjejer med varsin hund, och det kvittade tjädern, också de fick dra sig snabbt förbi! Men det är klart, en löshund av rätt sort skulle nog snabbt göra prosessen kort med tjädern, kan jag tänka mig. Men mot människor är den minsann kaxig!
h. Hawk