Ulf Nilsons första lik

Decemberdag i Kimito. 18.12.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 352/365.

Som sagt, läser Ulf Nilsons bok "Utrikeskorrespondent" på nytt. Boken är från 1976 (förlag: Bra böcker) och är verkligt läsvärd. Gillar språket, hans lediga sätt att uttrycka sig, och gillar att bli påmind om ett stycke europeisk nutidshistora sedd genom en ung journalists ögon.

Och omslagsbilden är lagom kaxig, Ulf N själv med långt hår och cigarr, med utländska dagstidningar, tennisracket och snobbigt vit skrivmaskin i handen.


Starten är en rivstart. I första kapitlet är han i Budapest 1956, 23 år gammal, och har för första gången sett ett lik.

Så här lyder texten på bokens andra sida: "Anders Engmans Hasselbladare skrällde gång på gång. Jag stängde till för alla känslor (i en panik så djup att den fortfarande gör mej illa) och ville kräkas och mumlade nåt om att vad ska vi nu göra.
- Vi skall gå till en park, sa följeslagaren. Till en park där dom hängt dom värsta uppochner i träden. Där ska du få se hur dom sparkar på dom och pissar på dom."

För första gången fick unge herr Nilson uppleva människors grymhet mot människor, när fienden skändades och bespottades, sådant som journalister upplever varje dag i kris- och krigsområden. När människor blir till odjur.

2014-12-19 16:40   Dubbelolle

Intressant läsning. Gillar bilden mycket, må gott, LO