FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Uggla som granne


Hornuggla på dagkvist. Oravais 1.5.2011. Foto: Håkan Eklund.

Kom fram till fritidshuset strax efter midnatt: hunden och jag sträcker på oss efter fyra och en halv timme i bil. Njuter av stillheten, den fräscha vårluften, en strålande stjärnhimmel - när jag plötsligt hör en ropande berguv! Stämningsfullt! Det är länge sen jag hört berguv till gårdstunet.

Sen gällde det att göra upp brasa och få lite värme i huset; härligt att komma ut till glesbygdens stillhet. Efter en värmande "nattmössa" var det skönt att på småtimmarna krypa in i sovsäcken.

Följande kväll, när också frun hunnit fram, hörs ingen berguv - men nog en pärluggla! Det är också länge sen jag hört en sådan till tomten. Och sen, en låg, dov uggleröst alldeles nära - en hornuggla! Här måste det ju finnas sorkar, med så många ugglor! Vilken njutning att i halvmörkret stå och lyssna på två ugglearter.

Följande dag hittade jag hornugglan på dagkvist lågt  i en gran,  ca 100 m från stugan. Det är sällan jag åker till stugan utan mina teleobjektiv, men nu hade jag faktiskt gjort det (det gör jag inte om ...).
Hade endast 70-200 mm med, men det funkad också. Jag gjorde mig bekant med ugglan, och till slut kunde jag stå ganska nära utan att den rörde en fjäder.

Elva timmar satt den på samma ställe, det vill säga hela dan. Det blåste en kall nordan, och ugglan hade hittat ett ställe som var solvarmt och i lä för vinden. Alldeles tydligt föredrog den att sitta i värmen, helt öppet, trots att den kunde ha krupit in i täta skuggiga ställen i granen.

Och på kvällen (22.30 -tiden) utförde den en spelflykt bland trädtopparna. Hornugglan slog ihop vingarna så att det hördes långa vägar och flög som en "drucken"! Hörde också en annan hornuggla svara. Hoppas att det blir häckning; 2009 häckade två par hornugglor i närheten. I fjol var det tomt.

Inlagt 2011-05-03 15:58 | Läst 2846 ggr. | Permalink
Härliga naturupplevelser! Det lever man länge på.
Hälsningar
Svar från Håkan Eklund 2011-05-03 21:23
Så sant! Vi gör ofta det första vårbesöket på stugan under första maj helgen - då kan jag inte längre vara kvar i Åbo (trots att det är karnevlastämning, universitetsstad som den är ...). Jag måste ut tilll hemsoporna i svenska Österbotten, och lyssna till storspovarna. En del av min identitet. Och min urbana fru (född i Åbo) har äntligen börjat inse livskvaliteten med att tillbringa några dygn som "nybyggare" (jag vill varken ha el eller rinnande vatten i huset ...). Med en massa natur runt om.

h. Håkan
Underbart, vilket ställe du verkar ha :)

/Henrik
Svar från Håkan Eklund 2011-05-03 21:28
Hej, stället är knappast något för en annan ... men för mig är det den värdefullaste platsen på jorden! Varför? Jo, detta är det enda stället där jag fysiskt känner närheten till mitt ursprung, här på gårdstunet är min far född, här var min farfar och farfarsfar bönder - och nu är det jag som huserar här. Allt var rivet när min far och jag (med bröder hjälp) byggde fritidshuset i början av 1990-talet. Endast några husgrunder påminner om den tid när tidigare generationer levde här. Och en bit från hornugglans dagkvist, finns en husgrund där en man som överlevde Titanic var född ...
Trots att jag alltid känt mig hemma överallt i världen, är detta det enda stället där jag känner vibrationerna av släktrötterna. Härligt!
h. Håkan