Jag förstår din fascination över Willamo. Jag har heller inte kunnat sluta beundra denna fotograf genom åren. Har bara sett honom när han besökt vårgårda några gånger. Första gången när han visade bilderna på dvärgmössen.
Jag gillar hans sätt att se motiven och visst finns han i bakhuvudet när jag själv är ute, men som du vet man kan aldrig apa efter en annan fotograf, det blir inte bra.
Att återvända till samma skog är också något jag känner igen. Att vandra igenom samma skog hundratals gånger på ett år så ser man alla förändringa och man lär sig verkligen området och dess fåglar. Området jag bor i måste vara det mest exploaterade i Sverige. Skogen är borta, på myrarna bryts det torv. Kvar är några mycket små skogsreservat och det är dom jag besöker. I ett har jag utfodringen och nu kommer jag att städa upp efter mig och nästa gång kommer jag inte att använda något gömsle. Det är mesar, hackspettar och gråspett ( i år tre st. ) dom kommer på några meters avstånd även om jag sitter helt synlig.
MVH Sten