Språkhets

Isflaken dra iväg, Aura å, Åbo 22 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.

De senaste veckornas hatkampanj mot vår (finlandssvenska) försvarsminister Stefan Wallin kulminerade idag när oppositionen till slut förlorade, och Wallin fick riksdagens förtroende att fortsätta som minister.

I Finland skall vi enligt lagen ha ett  svenskspråkigt truppförband (ligger i Dragsvik, Ekenäs) och när försvarsminister Wallin från sin maktpositon sett till att det räddades, när ett visst antal förband måste läggas ner på vissa orter/slås ihop (av ekonomiska skäl) var det som att tända på stubinen till den finska kruttunnan: ett veritabelt ordkrig bröt ut, som var mycket vinklat och smutsigt.

Att sen medierna sällar sig till enfalden känns mycket tråkigt, men språkhets mot oss finlandssvenksar säljer, oberoende av vad sakerna gäller.

Alla politiker har fått sitt mandat av sina väljare, det är det mandatet som Wallin har försvarat, dvs. våra lagstadgade (finlandssvenska) rättigheter. Och det ligger förstås i oppositionens intresse (sannfinnar och centerpartister) att sätta emot, men när det gäller att sätta emot något som gäller vår lilla minoritet, då visar enkäterna att majoriteten av finnarna har samma åsikt ... (dvs. att försvarsminister Wallin borde ha avgått). Och språket som används i radio, teve, dagspress och framförallt på nätet - är skrämmande rasistiskt!

En rikssvensk som fått en viss insikt i detta är Dick Harrison som är professor i historia i Lund. Han skrev en kolumn på den finlandssvenska Tankesmedjan Magmas hemsida (24.2.2011) som han kallade Populistisk historieförfalskning  (http://www.magma.fi/dick-harrison/populistisk-historiefoerfalskning), och då fick han smaka på det som vi svenskspråkiga i Finland för uppleva jämt och ständigt.

Det som sedan hände berättade han om i följande kolumn den 23.3.2011
(http://www.magma.fi/dick-harrison/tva-maerkliga-manader), ur vilken jag plockat ut en liten del, och samma språkhetskampanj följde:

"För ungefär två månader sedan publicerades min senaste Magmakolumn, en betraktelse över de anti-svenskspråkliga stämningar som mötte mig under ett besök i Finland i januari. I mina ögon var kolumnen föga besynnerlig. Dess språkbruk, argumentation och analys avvek inte nämnvärt från vad jag brukar skriva i övrigt. Och jag har skrivit en hel del - ett trettiotal böcker, hundratals artiklar och recensioner, dagliga bloggar i en svensk dagstidning, med mera.

Låt mig även klargöra att jag inte är ovan vid att hamna i hetluften. Jag har ofta förekommit i offentliga debatter i Sverige och suttit i tv-soffor för att diskutera allt mellan himmel och jord.

- - -

Med andra ord: jag är van, sannolikt mer van än de flesta, att bli utsatt för anklagelser och smutskastning. Men inget hade kunnat förbereda mig för de senaste två månadernas skärseld. Kolumnen i Magma resulterade i en frenetisk och vredgad mailstorm som fick fildelarnas verbala dolkstötar att framstå som milda västanfläktar.

Attackerna, skrivna på engelska, kom från olika håll. Här fanns såväl framträdande förespråkare för stora organisationer i Finland (ingen nämnd, ingen glömd) som enskilda privatpersoner och anonyma röster.

- - -

Men när hatbreven väl slutat anlända blev jag plötsligt uppringd av en korrespondent från Helsingin Sanomat. Hon undrade om hon fick ställa några frågor med anledning av de många skriverierna, och jag tackade självfallet ja. Jag upprepade, i kortfattade ordalag, vad jag redan skrivit i Magma. Och nu började rond 2. Än en gång fick jag ta emot en svärm av ilskna brev. I sanningens namn skall det påpekas att jag också fick uppskattande brev från folk som påstod sig känna som jag men som inte vågade eller kunde säga det offentligt, men de negativa reaktionerna dominerade kraftigt. En finsk professor emeritus gick så långt att han skrev till rektorn för Lunds universitet, det vill säga min chef, och yrkade på att denne skulle ta mig i upptuktelse. I brevet refererade han till mig som "idiot professor".

2012-03-22 23:59   alf109

Jag har aldrig riktigt förstått vart detta svenskhat kommer ifrån. Jag tycker att finnar ofta beter sig en smula underligt även när de är här i Sverige, speciellt om de fått några glas i sig. När det gäller Sverige och Norge till exempel är det helt annorlunda, om man kollar på idrott till exempel så brukar Norrmännen hålla på Svenskarna om de själva inte har chansen att vinna och rivaliteten mellan länderna ligger mer på det skämtsamma kamratliga planet. För finnarna däremot verkar huvudsaken vara att Sverige förlorar, vad beror detta på? För mig är det lite av ett mysterium, allt ställs ju på sin spets inför alla hockeyturneringar där det enda viktiga för finnarna verkar vara att det går dåligt för Sverige?
-affe

Svar från Håkan Eklund 2012-03-23 11:01

Ja, detta är en korrekt observation. I botten handlar det om flera olika saker, bl.a.
- historisk okunskap
- dålig självkänsla
- kulturisolation

I finska skolor i Finland börjar historiundervisningen med 1808-09 års krig, när Sverige förlorade den östra rikshalvan till Ryssland, och den egna nationalstatsdrömmen vaknade (man ville ju inte blir till ryssar ...). Det gör att de flesta vet mycket lite om den svenska tiden, som formade vår kulutur, lagstiftning, samhällsordning - som räddade oss under den ryska tiden! Men det är en lång historia.

Många finnar tror att Sverige hade ockuperat Finland i 700 år ... de vet inte att också den östra rikshalvan (dvs Finland) hade representaion i riksdagen i Stockholm ... Okunskap är det största hotet i ett samhälle, som enfaldiga populister bygger sina värderingar på.
- Hawk

2012-03-23 03:38   Antipodian

Intressant fråga som du tar upp. Jag vet att det går knappast en dag utan att man som boende i Finland konfronteras med detta.

I din länk så lyckas Dick Harrison som vanligt belysa även denna infekterade fråga från de flesta sidor. Och precis som han och Alf ovan så undrar även jag vad som när detta hat/avståndstagande. Har de finskspråkiga blivit så illa behandlade - de har ju fortfarande sitt språk och sen 1917 också sin nation. En studieresa till Karelen på ryska sidan kanske skulle ge nya infallsvinklar?

Att kunna flera språk borde väl anses berikande - även ekonomiskt; se på Schweiz t.ex. och jämför med Belgien som tycks ha samma inställning till flerspråkighet som de extremaste i Finland.

Ja, vi löser inte problemet här och nu. Men i förlängningen handlar det nog för Finlands del om hur man vill förhålla sig till sin omgivning; om vill man distansera sig från sina Nordiska grannar och ha en relation liknade Estlands?

Ha de'
Johan

Svar från Håkan Eklund 2012-03-23 11:09

Hej Aussie; ja - en del av svaret hittar du ovan.
Det som är skrämmande idag är att man i skydd av "politiska system/yttrandefrihet" i verkligheten utövar avacerad gruppmobbning!
Som en del av den svenska minoriteten i Finland känner jag mig privilegerad via mångkultur, dvs. att känna mig hemma både i det finska och det skandinaviska, som fisken i vattnet i flera kulturer. Det saknar ju enspråkiga finska populister, och det skapar kanske en avund som sen visas på olika sätt ...
- Hawk (som har många släktingar i Australien)

Antipodian 2012-03-23 14:27

Ang. Aussie, vi har bott här i 10år nu, men på somrarna är i ofta i dina trakter på en ö utanför Houtskär!
Jag kan inte säga att jag är helt bekant med det totala problemet då vi inte konsumerar finskspråkiga media men "debatten" är ju så högljudd så man kan inte missa den. Inte heller har vi haft så mycket kontakt med de finskspråkiga - de första turisterna från finska fastlandet dök upp i början av 70-talet. Så vår finska är nog klen, men morfar kunde lite ryska; det var ju användbart när han åkte med fisk till St Petersburg.

2012-03-23 08:02   Iwa

Beklämmande att höra om de finska attityderna till svenskan. Vill inte Finland räknas som ett nordiskt land? Undrar om inte Nokias nedgång kan ha något med de förnyade finska aggressionerna att göra. I rättvisans namn måste sägas att vi rikssvenskar gör alldeles för lite för att stärka banden med Finland. Särskilt med tanke på allt som finlandssvenskar genom tiderna gjort på det litterära området.
/Per

Svar från Håkan Eklund 2012-03-23 11:12

Hej, nä - detta har nog ingen koppling till Nokia. Det nya är bara att den mediala enfalden tilltagit ... att ribban för rasistiska påhopp är låg idag (som internetvärlden orsakat ... förr fanns det fler filternivåer ...).
Personligen bryr jag mig inte, eller ids ta åt mig, för mig är det en rikedom att vara mångkulurell! Men man blir ju besviken på sina medmänniskor.
- Hawk

2012-03-23 23:49   Ewa Kirjavainen

Ja jösses! Jag förstår inte riktigt problemet som den finsktalande befolkningen har. De har möjlighet att få ett språk nästan gratis som underlättar förståelsen för många andra språk, men det är tydligen inte gott nog. När jag läser kommentarerna och med den erfarenheten jag själv har så verkar det handla om dålig självkänsla och lillebrorskomplex. Pinsamt tycker jag och det tycks ta många generationer att tvätta ur det. Rätta mig gärna om jag är ute och cyklar. :-) Trevlig helg!
//Ewa

2012-03-24 00:56   RHelena

Njaa, du framstår som en sann populist här... ;-) Eftersom jag har också god inblick i det finska i detta avseende så har jag en del avvikande meningar om mycket i ditt inlägg, och med goda argument. Känns som att det skulle bli en alldeles för lång kommentar dock så kanske får det bli ett eget inlägg i ämnet i stället...

Noterar med nöje att vi i vissa avseenden delar minoritetsbekymren (alltså apropå kommentaren att "finnar beter sig en smula underligt även när de är här i Sverige...), dvs vi tillhöriga någon typ av minoritet får ibland fungera som en projektionsyta för allehanda fördomar och tyckanden, mer eller mindre sanna. Svartvita verklighetsbilder speglar snarare den miljö som vederbörande befinner sig i och vilka individer man råkar komma i kontakt med.

Apropå dina bilder; såg i Sthlm idag en kajakist som stötte på ett "osynligt" isområde, han lyckades aldrig hitta någon ränna igenom så han fick snopet vända tillbaka dit han kom ifrån. Isen i Aura å är i alla fall helt synlig.

Antipodian 2012-03-24 13:59

Och de avvikande meningarna och de goda argumenten är ....?

RHelena 2012-03-24 16:52

"Sanningar" finns det många av vilket ibland är lätt att glömma bort. Ja, jag får nog skriva det där egna inlägget...

Det jag inte tänker skriva om i mitt inlägg är i alla fall att finska historieundervisningen börjar inte med 1908-09 års krig, så var det inte under min skoltid i alla fall. Att århundraden innan är något "klenare" beskrivna i den finska historieundervisningen än i den svenska dito har väl sina orsaker, bl.a. har Finlands egen 1900-talshistoria varit betydligt mer dramatisk än den svenska dito. Ska den dramatiken ägnas någon tid åt så måste timmar bort från något annat. En helt annan sak är om den avsatta tiden idag för historieundervisning OCH samhällskunskap verkligen räcker (gäller både här och där). Mer tid borde kanske ägnas åt att vända blicken mot hela världen? Mer navelskåderi är kanske inte den rätta vägen att vandra i en värld där vi har fått korta avstånd till varandra. Fast nu är jag nog inne på ett annat spår...

Antipodian 2012-03-25 11:25

Fint, jag uppmanade till att smida medan järnet är varmt - det rikssvenska samhället är inte intresserad av frågor kring minoritetsspråk och -grupper; så det är lika bra att skriva av sig meddetsamma. Det är helt enkelt inte intressant att det finns svensktalande i Finland eller finsktalande i Sverige. De som har kommenterat denna tråd är ju inte representativa vare sig för ett tvärsnitt av FS eller Sverige.

Det kan också vara värt ett inlägg på www.magma.fi/dick-harrison/populistisk-historiefoerfalskning det var ju upprinnelsen till Håkans blogg. Dick Harrison har en sällsynt förmåga inte fastna i snedvridet betraktande, så jag känner det utmanande och utvecklande att läsa honom - man kan t.o.m. få en knuff ifrån navelskåderiet, utan att behöva fly vårt gemensamma kulturarv (i förtid).

Det jag funderar över just nu är vad som skiljer språksituationen i Tornedalen mot andra svensk/finska-språkgränser i dessa länder. Finns det information att hämta därifrån?


Ha de'
Johan