Sparat på papper

Amerikapost till morfar, från Rockford. Foto: Håkan Eklund. Nr 334/365. 30.11.2018.

Annat var det förr när man korresponderade på papper, då blev det något kvar för eftervärlden. Som brev.

Här ovan ett exempel på brevväxling mellan morfar och hans bror som blev kvar i Amerika. Morfar tillbringade 8 år "over there", mest i svenskstaden Rockford, men också under kortare perioder på västkusten i Hoquiam, Wash. state och i Butte, Montana.

Till julen 1925 kom han hem med oceanångaren Gripsholm. Kvar i Rockford, Illinois blev hans tvillingbröder Erick och Emil.
Jag och fru Anita hälsade på Erick vintern 1981, och jag gjorde ett besök till hösten 1982.

Vintern 1970 intervjuade min syster Eivor morfar och skrev ner elva sidor A4, som jag är verkligt tacksam för idag. Visst pratade jag mycket med morfar, det var ju han som gav mig blodad tand att åka ut i den stora världen. Men inte minns man ju detaljer och datum, årtal och sådant. Annat är det med text på papper.

Så här berättade morfar hur han lärde sig engelska i Rockford. Vanliga människor kunde ju inte engelska, i varken Finland eller Sverige, i början av 1900-talet.

"Hur snabbt man lärde sig det främmande språket berodde alldeles på hur stor användning man själv kunde få. Som jag tidigare berättat så fanns det så många svenskar i Rockford att vi där knappast behövde lära oss engelska. Men man övergick i alla fall så småningom till engelska ifall man hade arbetskamrater som enbart talade det språket. Först när jag kom till Västern började jag på allvar lära mig engelska. Stavningen var värst, men jag fick hjälp av en liten flicka som hette Rose. Hon var i 7 – 8 års åldern och hade själv börjat skolan. Hon höll skola med mig varje kväll, och lärde mig på detta sätt att stava. Hon pekade på ett ord och jag fick läsa innantill, sedan skulle jag stava utantill. Jag bodde hos hennes familj, så någon lång väg till skolan hade jag inte. Dessutom började jag läsa många engelska tidningar, bl.a. Chicago Sunday Tribune som innehöll 20 – 30 sidor."