FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT
Snö överallt
Så kom den som på beställning, vit, ren snö över hela landet. Både mer och mindre. Här en bit norr om Helsingfors inte så mycket, men en lätt och fin köldsnö.
Kärrdråg intill väg i Vanda 25.12.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 359/365.
Inlagt 2021-12-25 19:43 |
Läst 1139 ggr. |
Permalink
Men jag märkte ordet "kärrdråg" som jag hört för längesedan, dialektalt och kanske typiskt för finlandssvenskan som ju ofta har behållit ord som nu inte längre är så aktuella i rikssvenskan. Och som varandes språkintresserad slog jag upp det, Google förstås. Sökningen i SAOL eller SO; gav inga svar på ordet kärrdråg. Men sökningen på kärrdråg i SAOB, publicerat 1939 gav detta:
KÄRR ɟær4, n.; best. -et; pl. =; förr äv. KÄRRE, n.; pl. = (SCHRODERUS Liv. 933 (1626)).
Ordformer
Etymologi
(vanl. gräsbevuxet, ofta trädbärande, i kanten icke sällan av snårskog utmärkt) sankt l. sumpigt landområde som tidtals i större l. mindre utsträckning står under vatten; jfr MAD, MORAS, MOSSE, MYR, TRÄSK; särsk. (i fackspr.) om dylik sumpmark där bottenskiktet antingen saknas l. utgöres av brunmossor (l. vissa, icke tuvbildande vitmossor), lågmosse, motsatt: högmosse. Utdikning, (av)dikning av kärr. De gingo ned sig i ett kärr. Kon fastnade i kärret. VarRerV 40 (1538). Gif Väderlek som tienligt är, / At grönskas må både Marck och Kärr. SYDOW Godafton 20 (cit. fr. c. 1710). (Myrarna i Lappmarken) äro mer eller mindre sanka kärr, bevexta med en myckenhet starrarter. LÆSTADIUS 1Journ. 403 (1831). SvRike I. 2: 50 (1900). SvSkog. 300 (1928). — jfr AL-, CYPRESS-, DY-, FJÄLL-, GRAN-, GRÄS-, GYTTJE-, HÅL-, LÖVSKOGS-, PIL-, RIS-, SALT-, SKOGS-, SLÅTTER-, STARR-, STRAND-, TALL-, TUVSÄV-, VIDE-, ÄNGS-KÄRR m. fl. — särsk.
a) i äldre fackspråkliga källor med begreppet på olika sätt fattat o. modifierat. Såsom ingen Sänk-jord kan gärna kallas Kärr, med mindre den äger til en half, trefierde dels, en eller flere alnars matjord, bestående af dy och Gyttia ..; Så (osv.). HushBibl. 1755, s. 49. Med kärr förstår jag de sumpige och sidlända parker, som äro bevuxne med gran och al samt hafva en mullblandad lera till odel. CRÆLIUS TunaL 293 (1774). Kärr, äro de sura och vattensjuka marker som äro skogväxte, och icke kunna hänföras till uppodlingsmark eller kyttland. SPF 1840, s. 30.
b) ss. första led i ett stort antal ssgr utgörande benämningar på växter l. djur som förekomma resp. uppehålla sig i kärr l. i sanka l. fuktiga trakter.
c) (†) i överförd anv., om (grundt) stillastående vatten (eg. i kärr), sump, pöl, göl; särsk. om myr l. mosse som sjunkit till botten, så att vattnet står däröver. (Lat.) Stagnum .. (sv.) Kärr. VarRerV 5 a (1579). DALIN (1852). jfr: Kærr på wårt mål, är både Träsk, Moras så wäl som stora Siöar. RUDBECK Atl. 3: 545 (1698).
-DROG l. -DRÅG, n. l. r. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) kärrdrag; jfr DROG, sbst.2 JOHANSSON Noraskog 3: 251 (i handl. fr. 1684). I trånga kärrdråg. NoraskogArk. 5: 78 (1904).
Alltså ganska omfattande när det gäller begreppet "kärr", och så sedan ordet "kärrdråg, eller drog". Det här är intressant, dels för att det är ett gammalt ord, dels för att begreppet "kärr" inte längre är så aktuellt idag som det var för snart hundra år sedan eller ännu längre tillbaka. Man dikar väl inte ut så mycket längre i jordbruket nuförtiden. Och skogsbruket är ju helt annorlunda.
God fortsättning och sorry om min reaktion på ditt blogginlägg gick utanför ramarna,//GöranR