Sluta drömma om idyllen
Echinocactus grusonii/Svärmors kudde. Åbo 10.1.2014. Foto: Håkan Eklund.
Läste en text av Per J Andersson på Sveriges Radios webbsida (han är svensk författare och frilansjournalist samt en av grundarna av Resetidningen Vagabond).
Artikeln handlar om urbanisering och växande megastäder; en skrämmande utveckling i sig. Som får mig att älska glesbygd och småstäder än mer. Ett privelegium ...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5308407
Här ett litet klipp:
"Varje år flyttar 70 miljoner landsbygdsbor till staden. Det innebär 200 000 om dagen, 8 000 i timmen eller 130 varje minut.
1950 levde en tredjedel av världens befolkning i städer, sedan fem år tillbaka är drygt hälften av oss stadsbor och år 2030 är två tredjedelar av mänskligheten omgiven av asfalt.
De närmaste 20 åren kommer ett område stort som Sydafrika att förvandlas från åkrar och ängar till gator och trottoarer. Det innebär att tio procent av den globala odlingsmarken kommer att försvinna. Och det kommer att leda till problem med såväl den biologiska mångfalden som matförsörjningen.
Urbaniseringen går särdeles fort i de snabbväxande ekonomierna i Afrika och Asien. 180 mil av Kinas kust håller på att förvandlas till en mer eller mindre sammanhängande stadsmiljö. Störst påverkan på miljön får ändå betongutbredningen när den sker i tropiska miljöer, eftersom grönskan och artrikedomen är som störst där.
Den amerikanska urbaniseringen, som vi också anammat här i Sverige, är skräckexemplet. Utspridda småhusstäder med glesa stadslandskap av små enplanshus omgivna av egna trädgårdar, omslingrade av trafikleder där invånarna susar fram i bilar, en för varje medborgare, till perifera shoppinggallerior. Om vi ska hejda överutnyttjandet av jordens resurser ska vi bygga fler täta höghusstäder och sluta drömma om den idylliska villastaden."
- hawk
-hawk
Ibland blir det rent befängt, som när man till exempel i miljödebatten talar om hur mycket korna pruttar. Det är faktiskt inte där våra problem ligger.
- hawk