FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Slavarbetarens historia


Eftertanke. Nagu gästhamn, juni 2011. Foto: Håkan Eklund.

Midnatten tillbringades (mentalt) i Stalins primitiva slavläger i Sibirien; jag måste bara läsa färdigt. Via Tage Söderströms bok "Med segelbåt till Sibirien" försökte jag leva mig in i förnedringen alla oskyldiga offer fick utstå, som denna ögonvittnesskildring dokumenterar.

Som 17-åring skickades han och kompisen (16 år)  för tre år till slavarbetslägren i Sibirien, bara för att de seglat för nära Porkalaudden ... Väl uppe i Sibirien blev pojkarna skickade till skilda läger (!!), de första åren också språkligt isolerade, sen började det gå att kommunicera. Tage fick under vintrarna slita (illa) som stenhuggare/vedklyvare/bergssprängare långt i norr där det ofta blev minus 50 C, hela tiden undernärd. Enda mat var en bit bröd och en tunn soppa. Under somrarna skickade han och "brigaden" till jordbruksområden i söder, där det var bättre förhållanden.

Med knapp nöd överlevde han och kompisen tre år av straffarbete, men sen när de blev frigivna - var de ändå inte fria! Det var ju inte meningen att sanningen om "Sovjetparadiset" skulle kunna exponeras i väst; det var ju meningen att de som jobbade i slavarbetslägren skulle dö i jobb, många gjorde det också  ...

De fick resa vart de ville, men inte närmare än 1000 km till den finska gränsen! I praktiken betydde det fyra år till i arbetsläger (kolchoser), dock med lön. Tyvärr kvitteras dessa fyra år bara med några ynkliga sidor i slutet av boken. Detta skulle ju ha varit lika intressant att få läsa om.

Först efter Stalins död lyckades de få visum tillbaka till friheten i Finland. Det som han och hans kompis Nils berättade (om de sista åren i Sovjet)  för min egen pappa under militärtiden i Dragsvik, Ekenäs (1953)  finns inte med i boken, kanske av hänsyn till de familjer de sen bildade ...

Tage Söderström var 25 år när han 1953 återvände. Han bosatte sig småningom i Stockholm (dit modern flyttat under kriget) och utbildade sig till ingenjör. Sedan 1993 är han pensionär, i Stockholm. Ett av många krigstida öden.

Inlagt 2011-06-22 14:00 | Läst 6163 ggr. | Permalink
Vilken historia! Nu lurade du mig att köpa en bok - igen! Tack!
Bra Arne! Men det går ju också att kolla med bibliotek ...
Trevlig midsommar!