Så mycket att lära

Hemligt språk. Åbo 27 mars 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 86/365.

Ibland gör man överraskande fynd, som när jag senast ordnade upp i bokhyllan. Plötsligt hittade jag en bok med titeln "Ukraina i Europas mitt" (177 s, 2006) av Peter Lodenius, en bok som jag aldrig läst - som nu plötsligt känns aktuell.

Åtminstone blir jag påmind om hur lite åtminstone jag vet om Ukraina.

Författaren inleder boken med att berätta om den gamla mannen som föddes i Österrike-Ungern, gick i skola i Tjeckoslovakien, gifte sig i Ungern, blev änkling i Sovjetunionen och är nu pensionär i Ukraina - allt detta utan att resa en enda meter. Han har hela tiden bott i staden Mukatjevo! Det är bara gränserna som flera gånger ändrats under hans livstid; kanske hinner han ännu dö i Ryssland ...?

Sen läser jag om ett folk i Ukraina som befinner sig i samma situation som kurderna, nämligen rutenerna. Ett folk som lever i ett sammanhängande område omfattande Transkarpatien, östra Slovakien, sydöstra Polen och nordvästra Rumänien. Sen finns det en del som utvandrat till Serbien och Kroatien.

Så lite vet man om Europa ... (inget att undra på att de flesta inte vet vad en finlandssvensk är, dvs. mitt folk ...).

Här ett kort utdrag ur Wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rutenien

"Namnet Rutenien (ukrainska: Русь; engelska: Ruthenia), ursprungligen en latiniserad variant av namnet Rus, är en benämning på områden i Östeuropa som under senare medeltid befolkades av östslaviska folk. Det används även som benämning på områden och furstendömen som en gång har ingått i Kievriket. På grund av kontinuerlig politisk instabilitet har begreppet Rutenien ofta fått olika betydelse beroende på av vem, varför och när det har använts. Den mest omfattande användningen av de båda namnen Rus och Rutenien har varit på ett område som idag omfattas av norra Ukraina och Vitryssland samt mindre delar av Ryssland, Slovakien och Polen. I vissa sammanhang har ordet också felaktigt översatts som "Ryssland".

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rusiner

"Under medeltiden, och då särskilt under 1500- och 1600-talen, användes termen rusinskij i centrala Ukraina beträffande språket, religionen samt som en etnonym för att beteckna nationaliteten hos folket som bodde i dessa områden. I Galizien och Bukovina överlevde detta namn till början av 1950-talet, och i Transkarpatien används det ännu idag. En liten parentes i sammanhanget är att områdena som de polsk-ryska krigen 1648–1654 och 1654–1667 hade berört kallades för Lillrutenien och befolkningen i dessa för rutener. Beteckningen "Ukraina" användes av den polska sidan, och då endast i territoriellt syfte för att beskriva vojvodskapen i de östra delarna av landet. Polackerna själva kallade "ukrainarna" för rusiner (polska: "rusini", ett ord med rötter i 900-talets Rutenien, som avsåg "folk från Rus" och Kievrus (Kievriket), vilket många dokument från den tiden visar. Folken i Ukraina och Vitryssland använde samma namn om sig själva.. I svenska skrifter benämns rusiner ibland felaktigt som "ryssar".^"