Så liten är världen

Med kaja som husvakt. Vörå 2.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 276/366.

Vörå är en gammal och rik odlingsbygd, så än idag. De flesta hus och gårdar är stora, moderna och ibland också vackra. Med snudd på "Solsida".

Men jag är ingen turistfotograf som har till uppgift att visa upp det man är stolt över. Jag tilltalas av allt det som skapar frågor, typ: vad hände här?

Passerade detta hus med en avvikande arkitektur. Liknade ett "Amerikahus", åtminstone hade inte byggaren följt byns normer. Också det att huset tydligen varit gulmålat avviker från traditionens röda hus med vita knutar.

Och nu står det öde med en kaja som enda livstecken. Skulle gärna veta mera; kanske tar jag reda på det en vacker dag.

Innan bilden togs hade jag och fru A återvänt till "brottsplatsen", till biblioteket för onsdagskvällens bokprat. Vi hade fått syn på några titlar som vi ville låna. Och då träffar jag en verklig överraskning, en äldre herreman som visade sig vara något utöver det vanliga. Lärd, beläst, berest och tydligen något av en f.d. äventyrare som jobbat och bott i många afrikanska länder. Han hade varit jaktsafari-ledare, hade ägt bokhandel i Sydafrika - och en massa annat.

Jag råkade berätta hur överraskad jag var när jag i en bokhandel i Kapstaden i februari 1994 hade blivit betjänad av en dam som bytte till svenska när hon såg mitt kreditkort. Förstås frågade jag hur det kom sig att hon pratade svenska? Hon sade att hon varit gift med en svensk-österbottning från Terjärv.

"Det var min fru", säger mannen framför mig, bland bibliotekshyllor i Vörå. Som var född i Österbotten, men växt upp i England.

Och sen kände han min barndomskompis som flyttade till British Columbia i slutet av 1980-talet ...

Så liten är världen.

Och österbottningar har alltid lockats ut i världen.

2020-10-02 20:41   Vibybo

Ja visst kan världen vara liten, en fin historia. Det fuktiga träet på huset är mycket vackert, och visst är det det avvikande som intresserar mer.