Pori Jazz - något för själen
Sing the Truth - feat, Pori Jazz 16 juli 2011. Foto: Håkan Eklund.
Det blev en semesterrivstart. Men lika bra så, då känner man att det är rotation och förändring på gång. Jobbade hela fredagen, fick de sista "trådarna ihopknutna", sånt som väntat på att fixas.
Sen snabbt packa för två nätter med goda vänner i hyrstuga två timmar norr om Åbo, körde upp i regn - sen när vi kom fram till sandstränderna på Ytterö (Yyteri), Björneborg sprack himlen upp - och se, solen kom fram! De andra hade redan installerat sig i stugan, satt och smuttade på terassen.
Världen förbättrades fram till 02-snåret, sen igen en ny dag - och nya upplevelser. Regn på förmiddagen, ordentligt regn när vi åkte in till Björneborg, tog skydd på en uteterass med en stoprunda, sen blev det sol för resten av dan. Och då vandrade vi ut ön i älvdeltat där Pori Jazz håller till, ett megaevenemang av guds nåde (http://www.porijazz.fi/en/frontpage). Enligt uppgift var vi bland 25 000 andra, men ändå hittade vi en lite gräsplätt att ockupera för en 7 timmars koncertpicknick! Bland unga och mindre unga. Härligt.
Elton John får usäkta (de flesta hade väl kommit för hans skull ...), men min (och fru A:s) favorit var nog en finsk kvinnlig vokalist med artistnamnet Jo Stance alias Johanna Försti!!
(http://www.porijazz.fi/en/performers?classname=published&lang=&methodname=performer&lang=en&artist_no=668&year=2011). Vilken röst, vilken energi, vilken musik! Just sånt som hör hemma på en jazzkoncert; toppartister som hör hemma nånannanstans (typ Elton) tas bara in för att få folk ...
Och lika intressanta och intensiva var afroamerikanska tjejgruppen Sing the Truth feat, med Angelique Kidjo, Dianne Reeves och Lizz Wright. Dem kunde man ha lyssnat på i timmar! (http://www.porijazz.fi/en/program?classname=published&lang=en&methodname=performer&lang=en&artist_no=531&cd=2011-07-16&year=2011).
Men fina musikaliska kulturupplevelser kan också handla om små sammanhang. Som delar av ett lämmeltåg bland 25 000 andra blev vår grupp splittrad när vi vandrade tillbaka in till stan. Fru A och jag tog oss snabbt bort från Jazzgatan där man kvävdes av människomassorna, vi behövde andas, behövde lite mera fysiskt och mentalt utrymme. Och vi hamnade på en sidogata och in i en liten studentklubblokal där en ung rödhörig tjej (Noora Tommila) uppträdde inför 50 personer - och vilken stämning! Alla satt tysta och koncentrerade, hon framförde egna låtar till gitarr och piano (spelade själv), och varje liten nyansskiftning i hennes röst kom till rätta. Vilken talang! Vi bara njöt, smuttande några stop gott öl.
Sen tillbaka till myllret och hittade resten av gänget på en överfull pub, också den med levande musik, som tyvärr drunkade i sorlet från 100-tals högljudda gäster. Förtrollningen var bruten.
Idag kollade vi in Ytterös kilometerlånga sandstränder/-dyner, och det kändes som att vandra på en sandstrand i Söderhavet. Kändes definitivt inte som arktiska breddgrader ...
Så mycket, så nära - tänkte vi när vi körde hemåt.
h. Håkan
Hittade lite med Jo Stance på Youtube och det lät mycket intressant. ( ja inte youtube-ljudet kanske)
Henne(dom) vill jag höra mer av.
Tack för det tipset.
Pa
Henne skulle jag gärna lyssna på igen, helst på någon mindre klubb.
h. Håkan
Som sagt,SÅ STORT OCH SÅ NÄRA!
mvh.Mårten
h. Håkan
ps Jag kollade in dina bilder; vilken fotograf du är!