Överraskningsmejl

Genom taigaskogen, Kiljava i mars 2009. Foto: Håkan Eklund.

Kul med internet. Fick nyss ett överraskningsmejl från småkusinen Ann på amerikanska västkusten. Henne brevväxlade jag med för ett antal decennier sen, sen minns jag inte vad som hände med kontakten, kanske drunknade korresponsen i vardagen. Eller i resor.

Anns farmor Anna-Brita och min farfar Johannes var syskon, de växte upp på det gårdstun på Pandrosbacken i Oravais, Kimo (i svenska Österbotten) där jag nu har mitt fritidshus. Anns farmor emigrerade till Amerika i början av 1900-talet, min farfar blev bonde på gården.

Jag träffade bl.a. Anns föräldrar i Spokane, Washington state vintern 1982 och Anns bror Frank, som sen kom på första Finlandsbesöket sommaren 2007. Det tog alltså mer än 100 år innan någon från Anna-Britas ättlingar hittade tillbaka till ursprungshemmanet! Lite Vilhelm Moberg-stuk över det hela. Men så var det med de tidiga emigranterna, de kom sällan tillbaka - och många av deras barn och barnbarn tappade småningom intresset för det gamla landet. Eller helt tvärtom.

Om jag förstått saken rätt är Ann gift med en finskättling, Dan, som är sheriff på orten där de bor.

Bilden ovan tog jag under lunchpausen när de finska naturfotograferna höll sina vinterdagar (7.3) på ett hotell i den finska taigaskogen norr om Helsingfors.

2009-03-16 20:52   Jonas Burman

Finns det småkusiner i Sverige?

Fin bild. Jag får lite nostalgiska känslor, eftersom jag gjorde lumpen i trakterna där bilden är tagen.

Hälsa Årvas-bouan!

Svar från Håkan Eklund 2009-03-20 21:31

Hej, var finns/fanns den förläggningen?

h. Årvasbåouin

2009-03-16 20:54   Arne Bivrin

Trevlig läsning och en fin bild med sugande känsla. Kul med termen småkusin, som verkar motsvara det i Sverige vanligare syssling. Kanske var det vanligt förr, kanske dialektalt. Vet du något om detta, Håkan?

Svar från Håkan Eklund 2009-03-20 21:28

Hej Arne, ja - i mina hemtrakter pratade vi aldrig om syssligar, enbart om "småkusiner".

h. Håkan