Oskyldigt dömda

Timmen innan midnatt, Pellinge skärgård, östra Finska viken. Juni 2011. Foto: Håkan Eklund.

Killarna var 16 och 17 år gamla när de i maj 1946 togs av ryssarna och dömdes till tre års straffarbete i Sibirien. Brottet? Ja, de hade med sin segelbåt kommit för nära Porkalaudden 30 km från Helsingfors, som Sovjetunionen tvångsarrenderade efter kriget, och där de etablerat en marinbas. Alla som kom för nära betraktades som spioner!

Tonårskillarnas avsikt var att under sommarlovet segla från Helsingfors till Stockholm, men det blev en betydligt längre seglats.

I boken "Med segelbåt till Sibirien" (Schildts 2005), som jag inte visst om och hittade i en bokhandel idag, berättar en av de två, Tage Söderström, hela historien. Och varför just detta intresserar mig särskilt mycket beror på att min pappa har berättat om dem, något som jag ännu minns sen 1960-talet ... När killarna äntligen hade lyckats ta sig tillbaka till Finland hamnade de att avtjäna värnplikten, och var med  i samma rekrytkompani som min pappa.

Jag minns ännu hur jag brukade titta på deras namnteckningar i pappas militärdagbok, där de också hade skrivit sina namn på ryska. Nu stormläser jag den intressanta boken, har redan avverkat halva, och de har överlevt sin första vinter. Skall bli intressant att se om det lilla jag minns från pappas berättelse hittas i boken, nämligen hur de kom ut ur landet efter Stalins död (5.3.1953).

2011-06-21 20:52   Marie Gillander

Jag finner inga ord över vilka tragiska människoöden det finns. Att ett litet oskyligt äventyr kunde resultera i straffabete i Sibirien för två unga pojkar är för mig är helt ofattbart.
Intressant är dock att den ene av dem skrivit en bok och att du efter så många år snubblat över boken och får läsa om det din far berättade för dig. Låter oerhört spännande!
Mvh Marie

Svar från Håkan Eklund 2011-06-21 22:37

Hej, jag har läst massor av böcker om oskyldiga människors lidande i Stalins slavarbetsläger - och det är något som alla borde göra, för att se verkligheten bakom all den förljugna propaganda som Sovjetstaten spred, och som många i västvärlden trodde på.

I boken berättar Tage Söderström (17 år när det begav sig) hur besvikna ryssarna själva var på Stalin, han straffade ju också sitt eget folk med omänskligt slavarbete, t.ex. alla ryska soldater som hade suttit i fångenskap utomlands hamnade ju till Sibirien för att ytterligare straffas för att de låtit sig fångas ... (som alltså sågs som en skymf för rysk militärmakt). Han hade också träffat ryska soldater som hade varit krigsfångar i Finland och hamnat att jobba på jordbruk i Österbotten, och de kunde inte tro sina ögon hur bra man kunde ha det på landsbygden i Finland, och att de behandlades som likvärdiga människor som fick sitta till bords med husfolket. När de efter kriget kom tillbaka till Ryssland med massor med mat, skor och kläder i baggaget togs allt detta ifrån dem, och de skickades till 15 år i straffarbete ...