Oönskad
En död sjukdomsspridare. Vid Hirvensalo bro, 18.10.2012. Foto: Håkan Eklund.
Ingen vill väl önskan någons död, men när det gäller mårdhund - så må det vara förlåtet med ett undantag. Detta är ett rovdjur som inte hör hemma i vår Fennoskandiska fauna, och gör en fruktansvärd skada för alla markhäckande fåglar, bland annat. Det är många i våra skärgårdar idag som skyller sjöfågelminskningen på havsörn, när det oftast är vildmink och mårdhund som är de skyldiga! Men de är inte lika synliga som havsörnar ... mårdhunden är ett nattdjur, som man oftast möter just så här, överkörd!
Så här skriver Jägarförbundet om mårdhunden, på adressen:
http://www.jagareforbundet.se/Viltet/ViltVetande/Artpresentationer/Mardhund/
Mårdhunden (Nyctereutes procyonoides) är ett halvakvatisk hunddjur med ursprung i Asien. Den introducerades till de europeiska delarna av Sovjetunionen under 1920-50-talen för att öka pälsviltsproduktionen i naturen. Sedan dess har den koloniserat ca 1.4 miljoner km2 i Europa. Arten är idag fast etablerad i bl.a. Finland där det skjuts ca. 150 000 individer per år.
I näringsrika våtmarker kan tätheten av mårdhund komma upp i mer än 300 djur per 1000 hektar, vilket kan jämföras med t.ex. rävens täthet som ligger på ca 4-8 djur per 1000 hektar i södra Sverige och betydligt lägre i norr. Betydande negativa konsekvenser har konstaterats på den inhemska faunan i områden där mårdhunden etablerat sig i Europa, främst på markhäckande fåglar i våtmarksområden och på amfibier.
Mårdhunden är en viktig potentiell spridare av allmänfarliga sjukdomar, bland annat rabies och rävens dvärgbandmask. Mårdhunden är även den enskilt största vektorn för spridning av rabies i Europa. Under rabiesepidemin i Finland 1988-89 utgjorde fynd i mårdhund 77% av alla bekräftade fall. De höga tätheterna mårdhunden kan komma upp i underlättar och påskyndar spridningen eftersom djuren då oftare kommer i kontakt med varandra. Det bör poängteras att rabies inte finns i Skandinavien i dagsläget. Sverige har genom ett flertal internationella konventioner förbundit sig att ”förhindra införsel av, kontrollera eller utrota de främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter”. Mårdhunden är en sådan invasiv art och står upptagen på listan över Europas mest invasiva arter (www.europe-aliens.org/speciesTheWorst.do).
De negativa effekterna för andra arter försvinner på lite sikt genom naturlig evolution. Det vill säga de arter som mårdhunden sätter press på lär, och även ärver, ett bättre skyddsbeteende genom det naturliga urvalet. Om arterna är utsatta för starkt tryck av mårdhunden, så kommer det att gå ganska fort. Risken är att mårdhunden under mellantiden lyckas med att utrota någon art, men jag har inte hört att det skulle vara i farozonen.
I Finland (och till en del också i Sverige) hittas ett antal arter som i tiden är inplanterade av jägare (som inte skulle vara möjligt idag), från andra världsdelar. Fasaner från Asien, kanadgäss, bisam, kandabäver, vitsvanshjort från Nordamerika - och så vidare. Plus förrymda minkar från pälsdjursfarmer ...
Det borde vara skottpeng på dem alla - hur "gulliga" de än må se ut! De utgör en faunaförorening som inte borde få accepteras. Sen har vi alla dessa arter som utplanterats i andra länder (som mårdhunden) och sen breder ut sig. Mårdhunden sprider också (tills vidare obotliga) sjukdomar som vi kan smittas av via svampar och skogsbär ...
Att markhäckande skogs- och sjöfåglar minskar, är inget att undra på. Eller att grodor försvinner. Fråga mårdhunden, bl.a.
- Hawk
Att mårdhunden sprider sig explosionsartat beror på att den har överrumplat arter som har ett dåligt skyddsbeteende mot den. Den har alltså en för stor näringsbas. Inför det hårda trycket förändrar de drabbade arterna sitt skyddsbeteende genom det naturliga urvalet. Det betyder att arterna från början (genom spontana mutationer) har ett varierande internbeteende, och det är grundfaktorn för den naturliga urvalsprocessen. De exemplar som har ett bättre skyddsbeteende i den uppkomna hotsituationen, kan sprida sina anlag - medan klantskallarna som har ett dåligt skyddsbeteende blir dödade, och kan då inte sprida sina olämpliga anlag. Mårdhunden får det svårare, dess näringsbas minskar, och populationen minskar så att den passar det uppkomna nya läget.
Gullighet har inget med detta att göra. När till exempel den gamla tanten i fönstret ojar sig över att katten tog gråsparven, så är det i själva verket en händelse som gynnar arten gråsparvar. Just den klantiga fågeln skall inte fortplanta sina anlag. Sålunda slipas arterna in mot varandra och en balans uppstår. Även mårdhunden kommer att balanseras mot våra inhemska arter genom evolutionen - och det effektivare och snabbare än med hjälp av bössan.
Att tala om faunaförorening blir lite provocerande, då det är uppenbart att det är människan med sina oändliga anspråk på uttag, som är den ojämförligt största faunaföroreningen (sett ur naturens och de ekologiska systemens synvinkel).
Likaså alla andra inplanterade ...
Att t.ex. duvhökar (som tillhör vår ursprungsfauna) får skjutas för att de tar utplanterade fasaner i södra Sverige och Finland (som är till för nöjesjakt) är ett exempel på hur fel det blir när man stökar om i faunan. Och det finns alltid pengar inblandade ...
- Hawk
Om man får i sig ett ägg, så finns det stor risk att det ägget bildar en äggblåsa i olika organ, oftast lever, njure, men även hjärna, denna blåsa fortsätter att långsamt växa och helt plötsligt kan man upptäcka att man har en stor blåsa i hjärnan som inte går att operera bort, låter inte så roligt!
I detta läge är evolutionssnacket bullshit, skjut varenda en som går över den svenska gränsen!
- Hawk
Tänk i framtiden om man inte kommer kunna äta svenska vildplockade bär bara för mårdhundens skull!
Den klarade sig från att bli påkörd, synd kanske med tanke på de sjukdommar den sprider och dessutom utrotar en hel del djur i sin framfart.
Men den skada de gör på vår ursprungsfauna gör att den tyvärr är en oönskad art.
- Hawk
-affe
Just nu läser jag in mig på rovdjurs- och rovfågelförföljelsen som pågick under en lång tid i Finland och Sverige (och i hela Europa ...), när till och med skottpeng betalades ut för att skjuta ner (eller fånga i sax) våra ståtligaste rovfåglar. Sen när man fick bättre "förstånd", kom giftproblemen på 1950 och -60 talen som höll på att radera ut resten. Idag är det biotopförstöring som är ett av de största hoten där bl.a. skogsbruket putsar bort häckningsmiljöer för massor av arter.
Egentligen är det ganska deprimerande ... samtidigt som naturfotografer bara söker vackra motiv att avbilda ... som om allting var ok. Men det är väl ett av våra många överlevnadskoncept, att fokusera på det positiva, trots att det blir ganska selektivt.
- Hawk
- Hawk