Om tundrans fria själar

Fabriksgatan, 2.2.2012.  - 22 C. Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Bitande köld med snålblåst, kanske motsvarande -25 C. Mötte inte en endaste själ under hundvandringen för en stund sen. Men vad är nu köld om man har förstånd att klä sig rätt, isklimpar som bildas i skägget är enda extra, men det går ju snabbt att smälta.

Detta är vinterns Sibirienhälsning därifrån dessa mäktiga köldhögtryck pressar på. Bra omväxling, det är ju ändå snart vår!

Har fått en recensionsbok som heter "Siperian sylissä" (I Sibiriens famn) av Marianna Flinckenberg-Gluschkoff utgiven på förlaget Maahenki (http://www.maahenki.fi/) som är en präktig bok på 256 sidor som skall blir intressant läsning. Till stor del handlar det om de naturfolk som bebor tundran. Kunde inte låta bli att gå händelserna i förväg och tjuvläsa ett kapitel som handlar om "förföljelsens år", dvs. de år (1939-40, 1945-46 och 1952) när Stalin och hans hejdukar med våld (tortyr, fångenskap, underkastelse, massmord) försökte fålla in/radera ut dessa  tundrans sista fria själar. Via sin nomadiska livsstil blev de plötsligt Sovjetväldets fiender ...

Men Stalin var ju inte den enda som sysslat med sådant. I tiden satte ju  den vita mannen från Europa skottpeng på aboriginer i Australien, bushmän i södra Afrika och indianer i Nordamerika. Och samerna på Nordkalotten har varken svenskar, finnar, ryssar eller norrmän satt något större värde på heller när nationalstaterna stal deras land och försökte utrota deras språk och kultur.