Om ekologisk okunskap

Möttes av regn. Hirvensalo, Åbo 27.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr  239/365.

Veckor av regn gynnar läskvällar; som i kväll. Tänkte dra ut på fotografering,när himlen igen öppnades och regnet hällde ner. Återvände till soffan och högen med ännu olästa tidskrifter.

Nr 4/2014 av tidskriften Vår Fågelvärd innehåller massor med läsvärt, bl.a. om stormfågeln och James Fishers (1912-70) episka monografi "The Fulmar" från 1952. Mycket intressant.

Lika intressant är Björn Helanders debattartikel "Naturlig påverkan av havsörn" som är en försvarsskrift för havsörn, mot påståendet att det är havsörnarna som tar död på ejdrarna när verkligheten är en annan. Ejdrarna, liksom alla andra musselätande dykänder, lider av Östersjöns usla miljötillstånd och har minskat radikalt under de senaste decennierna (trots detta har vårjakt på ejder återinförts på Åland, med bistånd av Finlands nuvarnade försvarsminister ...).

Samma nedgång av musselätande dykänder har noterats på Färöarna där det inte finns havsörn, liksom på den svenska Västkusten där ejderpopulationen halverats under 1990-2000-talet.

De flesta vuxna idag har vuxit upp under en tid när havsörnen nästan var utrotad, idag när de återtar sina gamla revir, ropar många att "de blivit för många" ... Igen ett bevis på den minimala ekologiska kunskap som "vanligt folk" besitter, men som ofta är mycket högljudda som debattörer. Samma gäller storskarv där man i debatten (i Svenskfinland) inte ens vet vilken art det handlar om, och att en fågelart (som t.ex. storskarv) kan ha olika underarter/raser.

Sen skriver Helander att under den långa tid som havsörnen var borta, vande sig ejdrarna att i fred kunna häcka på exponerade kobbar och skär - som idag inte längre lyckas.

Och här i Skärgårdshavet i Finland misgynnas ejdern dessutom av predatorer som vildmink och mårdhund på skyddade trädbevuxna öar i mellanskärgården, där de kunde gömma sig för havsörnen.

Men grundorsaken till ejderminskningen är inte predation, utan miljöläget i Östersjön där ruttnande alger lägger sig som tjocka täcken över havsbottnarna (miljögifter inte att förglömma), som också bidrar till flundrans försvinnande ...

När orsak och verkan studeras, hittas oftast människan som grundorsak till störningarna ...

2014-08-27 23:03   Sten Björklund

Intressant läsning Håkan. Visst är människan orsaken till nära nog all miljöförstöring. Jag jobbade på en sulfitfabrik här i Valbo 1975 - 77. Ån som flyter förbi kallades för syraån. Här släpptes rakt ut i ån mängder av kemikalier. Död fisk flöt upp vid de här tillfällena och måsarna hade kalas. Det allra giftigast ämnerna gick i rörledning 1 mil och släpptes ut i Gavleån i Gävle. En gång gick ledningen sönder och växtligheten på åkern där brottet var växte inget på flera år. Inte förrän man forslat bort jorden blev det bra. Det är nu vi får betala för vår dårskap.
Sten

2014-08-27 23:14   gorred

Jo, vi får betala nu för tidigare ignorans. Frågan är bara om vi lärt oss nåt, eller om det monetära tänkandet fortfarande vinner över miljön. Jag är tveksam, tyvärr.

2014-08-28 00:05   Ken1.a

Håller med till 100% Jag har dykt i Östersjön i snart 50 år!
Det är beklämmande att se eländet med döda bottnar och fiskar med
stora svulster på kroppen!
Östersjön är otrolig sjuk och vi har förbättrat mycket, men på östsidan går avloppen
i många fall helt utan rening!
Med det dåliga utbytet av vatten så är även syret ett stort problem och uppvärmingen
är inte heller positiv!

Med vänlig hälsning, Kenneth