Om den cyklande björnen

Vilostund. Brusaby, Kimito 21.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 294/364.

Jag träffade en gång en nationalparksdirektör från Polen som berättade följande historia:

"En förmögen tysk storviltjägare ville jaga björn i Polen och bjöd en stor summa pengar för den som kunde arrangera en jakt.

Han upplystes vänligt om att det inte var möjligt eftersom  björnarna var fridlysta i Polen. Men de som fått förslaget kände förstås suget efter de stora pengar som utlovats.

En av de polska viltexperterna kom då med följande förslag, som alla var ense om att kunde ordnas.

Det fanns en gammal cirkusbjörn i landet som inte hade så långt kvar att leva och som de kände att kunde offras för den goda sakens skull (= de goda pengarna). Sagt och gjort. De lovade tysken att björnjakt kunde fixas, körde ut honom djupt in i ett stort skogsområde och satte honom på pass på ett ställe nära en glänta där en enslig byväg passerade bakom skogskanten mittemot, men utan att tysken visste om vägen. Detta för att underlätta björntransporten.

Björnen hämtades och släpptes på vägen i närheten av stället där tysken satt på pass, och de som "levererat" björnen for sen tyst och hastigt därifrån. Innan björnen hann orientera sig ordentligt, och få vittring på hundmaten som lagts ut i bra skjutvinkel till tysken, hände något överraskande. En gammal gumma kom cyklande längs byvägen, fick syn på björnen, blev förskräckt, hoppade av cykeln och sprang  till skogs. Björnen som var en gammal cirkusbjörn, plockade helt sonika upp cykeln och cyklade därifrån!

Från passet såg sen tysken en liten skymt av björnen som rak i ryggen försvann mellan stammarna. Allt gick så fort att han inte ens hann skjuta. Att björnen for iväg på cykel såg inte tysken, men med detta var det slut på jakten. Björnen kom inte tillbaka.

Så gick det med den björnjakten.

Historien skulle vara slut med detta, men följande höst inträffade något märkligt - som ingen i byn trodde på. En av byborna hade kommit vandrande längs byvägen sent en mörk höstkväll, lite "rund under fötterna", när han hörde att någon närmade sig bakifrån. Han steg till sidan, och såg till sin förskräckelse en björn som i hög hastighet cyklade förbi!"

2015-10-21 18:56   Khalad

Den var bra, såklart är den sann!/ Björn T

Svar från Håkan Eklund 2015-10-21 21:12

Nästan ...
- hawk

2015-10-21 21:31   Ingela Ring

Tack för dagens leende. Bra foto på själva björnen också ;-)

2015-10-23 08:01   Margareta Cortés

Vilken historia. Är den sann så desto bättre.
Men vad spelar det för roll, huvudsaken att berättelsen roar.