Om att överträffa sig själv

Enda byggnaden kvar från farfars tid; 1800-tals visthusbod. Pandros 11.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 255/366.

Äntligen har jag gått i mål med de måste-projekt som bara väntat på att bli fixade.

Sånt som jag aldrig sysslat med, eller har någon erfarenhet av. Men nu är det fixat. Början av veckan gick åt att rappa skorstenen (rappet hade lossnat) mellan yttertaket och innertaket, i jävligt trånga utrymmen. Det tog två dagar.

Sen att ensam montera upp en brandstege och dito takstege, idag blev det klart. Och bra blev det. För första gången på 31 år satt jag mitt på dagen uppe på takåsen, intill skorstenen - och insåg vilket bra fågelskådarställe som det utgjorde ...

Sen ikväll en ny milstolpe, middag hos kusin Göran som flyttat tillbaka till hemorten med sin rikssvenska fru Agneta (fick samtidigt datorn laddad, och bilder nerladdade).

Göran var tre när föräldrarna emigrerade till Avesta, Sverige 1957. Pappan som tillbringat ungdomen i kriget mot Ryssland är död sen några år tillbaka, mamman (94) lever fortfarande. Många av de män som tillbringat många år i kriget ville västerut, helt instinktivt ...

En av mina favoritkusiner är alltså tillbaka, och det känns bara så trevligt. Vi har alltid varit på samma "våglängd". En orsak för mig och min fru att lite oftare köra upp från Åbo till Österbotten.

2020-09-12 15:01   gunte

Är visthuset nästa projekt tro ?
Mvh/Gunte..