Om att läsa ur en bild

Enda fortskaffningsmedlet.  Foto: Helmer Eklund.

Av kläderna att döma är det söndag. Vi är "uppklädda" som man sade i byn, dvs. kläder som man inte hade på i arbete. På en bondgård hjälpte vi barn till hela tiden i olika jobb, vi var hjälpredor tillsammans med föräldrarna. Tider när landet byggdes upp efter många år av krig och varubrist (liksom penningbrist). Jag kunde säkert köra traktor, nästa lika bra som min bror som var ett år äldre, vid den här tiden.

Av vegetationen att döma (till höger i bild), och det att vi har ledigt, kunde tyda på juni. Åtminstone är det innan höbärgningen; när den var igång jobbade man varje dag. Och långa dagar. Söndag som vardag. Alla var med.

Av väskan (mammas "butiksväska") att döma på broder Bertils styrstång är vi på väg någonstans, av kläderna att döma på väg till "främmans", som vi sade. Alternativen är inte många; jag skulle gissa på mormor och morfar i grannbyn Komossa (mina farföräldrar var döda). Dit var det ungefär 10 - 11 km längs en krokig grusväg. De bodde på Bramsbacken, som var den sista svenskspråkiga gårdsgruppen, några kilometer österut började det finska Finland. Jag tyckte att morfar Arvid var spännande, han var bonde, finsnickare och bygdespelman som hade tillbringat sju år i Amerika. Mormor Elisabet hade som längst varit till Lappfjärd i södra Österbotten (ca 150 km söderut).

Syster Eivor har broder Mikael (född hösten 1956) på pakethållaren, av storleken att döma kunde han vara tre eller fyra år vilket skulle tyda på att bilden är tagen 1959 eller -60.

Fotograf är pappa Helmer som hade en 6 x 6 Pionýr i bakelit, tillverkad i Tjeckoslovakien. Den kamera som kom att bli min inkörsport till SLR-fotografering 1968 (via ett misslyckande; en annan, lång historia). Pionýr var en kopia av den franska kameran Photax (6x9), med med mindre format (6x6/4.5×6). I Oravais fanns en fotograf som framkallade rullfilm åt kunder i kommunen som fotograferade; pappa tog kanske en rulle, högst två (med 12 exponeringar) per år.

Jag tycker att bilden är väl komponerad, av skuggorna att döma är det morgonsol; han kunde ha bett mig att titta mera till höger, men sånt förstår bara en aktiv fotograf. Men diagonalen på inkörsvägen ut mot byvägen är bra som skapar ett sug och djup i bilden. Och vi är placerade lagom bra. En meter bakåt kunde pappa ha backat för att få framhjulen med; kanske de finns på originalnegativet (jag reprofotograferade en kopia som jag själv tagit fram i mörkrum på 1970-talet, kunde ha varit aningen beskuren).

Vi barn som växte upp på bondlandet under 1950-talet i det svenskösterbottniska kustlandet hade bara gamla vuxencyklar att tillgå när vi skulle lära oss att cykla; det var inte alltid lätt att lära sig cykla på stora åbäken - och jag hade inte bråttom att lära mig. Vi hade några kilometer till skolan, och det gällde att cykla dit, om man inte ville gå. Någon skolskjuts fanns inte (och med till skolan hade vi under de första åren en flaska mjölk samt smörgåsar).

Jag kunde inte cykla när jag gick på första klassen, utan brukade "lifta" med de stora killarna från samma ända av byn (norra Kimo), med bl.a. Vilhelm Norrgård, Göran Lillbacka. På min cykel har jag tydligen svängt styrstången upp och ned, kanske var det bekvämare så? Eller så försökte jag kanske bara verka "tuffare"; speciellt tuff ser jag nog inte ut. Vi ser nog alla snälla ut, som vi också var för det mest.

På vintrarna skidade vi till skolan, det var kul; ingen "curling" på den tiden - tack och lov. Ibland blev det många spännande äventyr längs skolvägen.

Bilden är tagen vid norra gaveln till vår bondgård, som pappa byggde med hjälp av granngubbar, när han var i 20- års åldern. När han var 12 år dog hans egen pappa i lunginflammation på Centralsjukhuset i Vasa  (!! - det fanns inte antibiotika ännu då; kom några år senare) strax innan vinterkriget bröt ut hösten 1939. I bakgrunden, några hundra meter bort, går byvägen. Ut till havet i Oravais är det 5-6 km, till centrum av bondbyn Kimo är det 2-3 km.

Den gamla bilden reprofotograferade jag med 60 mm makro ur ett fotoalbum igår, när solen lite lyste upp ett rum, 57 år efter att bilden togs och framkallades. Det är sånt vi fotografer sysslar med. Ibland.

,

2017-01-06 21:05   Erik Madsen

Et herligt og ægte fotografi og en meget interessant historie.
Mange venlige hilsener fra Erik i Roskilde/DK

2017-01-06 21:19   Dubbelolle

Fin bild din far tog av er, läsningen är otroligt intressant, skulle veta mycket mer, hur har det gått för dina syskon? Du får nog skriva en bok om din uppväxt illustrerad med bilder så klart, hur spännande och fint som helst, att denna tid ligger så nära är hisnande, ja saker förändras skrämmande fort. Mycket bra! LO

Svar från Håkan Eklund 2017-01-07 14:08

Det ligger något i det du säger, som jag aldrig tänkt på. Idag när det är så lätt att göra fotoböcker, åtminstone för privat bruk. Nu när jag tittar på dessa bilder är det ju som om de kom från en annan värld; och då är det den världen man själv har växt upp i. Förändring - ja!
Jag och Mikael på pakethållaren blev skogsbruksingenjörer, Bertil gymnasielektor som doktorerade i fysik bara mest på skoj, Eivor har jobbat med en massa olika intressanta projekt och har varit aktiv kommunpolitiker (liksom Mikael). Jag är den enda som lämnade landskapet; Mikael bor i grannkommunen, Eivor i södra Österbotten( ca 120 söderut) - MEN, jag är den enda av oss som har fritidshus på "hemmanet", på backen där pappa var född.
- hawk

2017-01-06 21:35   Mikael Jakobsson

Tänkt vad tiden har ändrats de sista 50-60 åren. Jag var inte ens född när bilden togs, utan först 15 år senare. Riktigt fin bild och fint minnesdokument och det är intressant att höra din historia runt bilden. Vill veta mer runt dessa tidsdokument, så hoppas det kommer mer.

2017-01-06 22:15   gorred

Synnerligen intressant. Vi gjorde också så med styrstången - det blev mer racer då ;).
//GöranR

2017-01-06 23:24   Ingemar Svensson

Underbar bild och fantastiskt intressant berättelse kring bilden. Jag håller också på sedan två år tillbaka och gräver och grottar i gamla bilder. De bilder jag har tillgång till är dock så gamla att i stort sett ingen kan berätta något om dem, det finns inga levande kvar.

2017-01-07 00:07   Sten Björklund

Mycket intressant text och bild. Fint att du delar med dig. Visst har tiderna förändrats. Tänker på sånt när jag åker förbi köpcentrum. Över 2000 P-platser och alla är upptagna. Tar man cykel eller går som jag oftast gör gäller det att se upp så man inte blir påkörd. Hela tiden byggs det nytt. Det senaste ett lekland. 170 kr i inträde för barn. Det är fullsmockat kan man säga. Varje dag. Vart ska det bära hän ? Skulle tro att våra förhållanden på 50 - 60 talet var ungefär lika, inget överflöd på något och trotts att min mamma var skild så kan säga att jag hade en bra barndom.
Sten

2017-01-07 00:08   EGW

En härlig bild med en intressant historia!

2017-01-07 12:07   dodon

Fin bild som morbror Helmer tog .. björkallén..men efter Bramsbacken finns ju också Antusbacken och Granudden där det då, på den tiden, bodde svensktlande familjer, vet inte hur det är idag.

Svar från Håkan Eklund 2017-01-07 14:11

Hej kusin Doris; i en kort bloggtext är det inte möjligt att gå in på alltför detaljerat finlir, som handlar om 1/2 km hit eller dit ... :-)
Antusbacken några hundra meter närmare skogen österut är svensk, Granudden räknar jag nog mera som finsk.
- hawk

2017-01-07 14:12   Håkan Eklund

Tack för alla kommentarer. Ja, med distans till bilden och den tid som den representerar blir det överraskande nog ett intressant tidsdokument!
- hawk