Om att förstå varför andra inte förstår

Ljus i grådasket, min matbutik på Hirvensalo, Åbo 28.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 332/365.

Råkade få i min hand en bok som sonen hade med från Stockholm härom veckan, nämligen Per Brinkemos bok "Mellan klan och stat. Somalier i Sverige" (Timbro, 2014) som lär mig lika mycket om vårt eget stats- och skriftsamhälle som jag lär mig om somaliernas klansamhälle.

I deras kultur är kommunikation baserad på det talade ordet, där muntliga avtal och överenskommelser väger mera än ord på papper. Och i deras värld är klanen viktigare än staten; det är klanen som ger trygghet och skydd, inte staten - det senare är ju fallet hos oss.

I Somalia fick man sitt skriftspråk först 1972, och ett statssamhälle hade man bara 1960 - 91. I Sverige har det tagit 500 år att från Gustav Vasas tid på 1500-talet göra landet till ett statssamhälle; innan dess var ju också det som är Sverige idag ett klansamhälle. I Skottland levde klansamhället fram till mitten av 1700-talet.

Trots att jag bara har kommit en bit in i boken har den redan gett mig många aha-upplevelser.

Speciellt tydligt visar författaren hur vår okunskap (gäller också tjänstemän och myndigheter) om en annan kultur gör det svårt att förstå varför andra inte förstår ...

Vi lever också i ett individualistiskt samhälle med en bakgrund från en bofast bondekultur. Somalierna kommer från ett kollektivistiskt "samhälle" av nomadfolk från öknen.

Själv har jag arbetat fem år bland fijianer på Fijiöarna, som också utgörs av ett klansamhälle, ett feudalt sådant. Som gav många lärdomar och insikter.