Nyttig kunskap för fotograf

Nyckeln till framgång. Kauhava 10 augusti 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 223/366.

Min bror som var gymnasielärare i fysik och matte brukade fråga sina elever vilket ämne i skolan som var det viktigaste? De trodde förstås att han menade sina egna ämnen.

Men nej. Modersmålet var det rätta svaret.

För att lära sig annat måste man behärska sitt språk; också basen för att lära andra språk.

Likadant brukade jag fråga mina fotoelever vad som är viktigt att kunna, för att komma fram som fotograf?

Svaren var många. Förstås.

Det är ju mycket som behövs för att ta sig fram som fotograf. Det som jag ville ha till svar var att de skall lära sig att skriva! Gärna som en journalist.

Det är inte många fotografer som förstått detta. Och så gick det som det gick. Mediehusen satte kameror i händerna på journalister och gjorde sig av med fotograferna ... (framtvingat av ekonomiska orsaker - a long story).

Skrivkunnigheten gäller lika mycket för en frilansare.

Att sälja ett färdigt "paket" med text & bild är något helt annat än att bara försöka prångla ut enstaka bilder.  Själv har jag inte sålt många bilder, men nog ett tusental illustrerade texter.

De mest framgångsrika finska naturfotografer är sådan som själva är duktiga skribenter, som resulterat i många intressanta naturfotoböcker (och tidskriftsartiklar).

Skrivmaskinen på bilden ovan påminner mig om den vinter när min bror har börjat på en skrivmaskinskurs (kvällskurs), vi bodde ännu då hemma (1960-talet). Lyckan var när han fick låna en skrivmaskin från kursen, för att öva  hemma. Samtidigt passade jag på att lära mig tio-fingermetoden (blint), dvs. att skriva på en skrivmaskin/numera ett tangentbord med tio fingrar utan att behöva titta på fingrarna.

Det är som att spela piano, fingrarna vet vart de skall Härligt, snabbt och effektivt. En kunskap som jag haft en enorm nytta av genom hela livet.

Men detta är bara redskapet, att sen lära sig skriva något läsvärt kräver intresse och övning.Helst varje dag.

2020-08-10 22:50   Erik Madsen

Hej Håkan.
Intressant och tankeväckande text. Jag kan enkelt följa ditt resonemang och också hålla med.
Skrivmaskinen och din beskrivning av tio-fingermetoden gör att jag tänker tillbaka på min lärtid på kontoret. Jag blev lärling den 2 januari 1962, men handelshögskolan startade inte nya klasser förrän i augusti. Jag fick inte röra vid skrivmaskinen alls förrän jag hade lärt mig det ordentligt i skolan. Jag kunde inte vänta på det, så en av kontorsdamerna hade en sådan "skabelon" och en lärobok och sedan satt jag och övade på den. Det innebar att jag hade skaffat mig lite fel tekniker tills jag började skolan. Men jag lyckades passera med det nödvändiga antalet slag per minut och med minsta möjliga fel.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta för en lång historia.

Svar från Håkan Eklund 2020-08-11 10:33

Hej, intressant läsning. Alla har vi ju så många erfarenheter, livshistorier. Värdefullt att kunna dela med andra.
Annars: inte skall du be om ursäkt för en lång historia! Tvärtom.
- hawk

2020-08-10 23:50   Sten-Åke Sändh

Håller med helt. Alla lärare är även språklärare vare sig de är medvetna om det eller inte.

Med enbart bild utan sin kontext kan jag tycka att det är väldigt svårt att ta till mig en del bilder. Bilder i ett sammanhang får oftast en helt annan tyngd. Därför lägger jag aldrig själv upp enstaka bilder utan alltid "fotoberättelser" - alltid med en bakgrund i bloggfornat med länkar till tillhörande portfolios - alltid med bildtexter.

Om det är som du skriver att tidningarna i allt större utsträckning föredrar skrivande fotografer istället för dedikerade sådana så borde väl det vara en uppmaning till yrkesfotografer att lära sig skriva om man inte kan det redan. Det är ju ekonomiska krafter i detta och det är väl billigare att skicka en än två man på ett reportage.

Alltid kul att läsa vad du klurat på och förevigat.

Svar från Håkan Eklund 2020-08-11 10:38

Håller med. More is more ...
Sen finns det ju en underlig uppfattning hos många: "att alla inte är skrivtalanger". Ungefär som en ursäkt, att inte försöka.

Allt kan läras. Allt skall läras. Ingen av oss är född med olika praktiska färdigheter. De som blir bra är oftast sådana som övat mera än andra, och satsat mera på att verkligen bli bra. Idrottare är bra förebilder, när det gäller att sätta mål. Specifika sådan.
- hawk

2020-08-11 09:14   Wolfgang

Precis så är det! Håller helt med! Och så tänker jag på mig som har läst svenska i Västberlin på 60-talet och haft nytta av att kunna min tyska grammatik, när jag lärde mig den svenska. Och så lärde jag mig att skriva skrivmaskin på just en sådan skrivmaskin som Du visar i Din bild. Alltså att lära sig att skriva med 10 fingrar "blint". Och det har jag haft stor nytta av även idag, när jag nu skriver på datorn "blint". Det fanns dock ett problem med att skriva skrivmaskin, när jag flyttat till Sverige, eftersom 4 bokstäver på ett svenskt tangentbord i mitten är inte på samma ställe som på ett tyskt tangentbord. Så jag fick lära om och nu kan jag inte skriva "blint" på det tyska tangentbordet längre :-) , men har förstås ingen anledning längre att göra det!
Mvh Wolfgang

Svar från Håkan Eklund 2020-08-11 10:40

Tack för den berättelsen. Ja, praktiska färdigheter har alltid fascinerat mig - motorik att lära.
- hawk

2020-08-11 09:36   Tomasz

Ja, intressant. Att behärska språket är avgörande.
För något år sedan hörde jag ett radioprogram med någon som forskade inom ett nytt område, och ett av problemen som måste lösas var att hitta "ett språk" att använda för att beskriva vad de kom fram till. Jag tror de forskade om psykologi i någon form.

Ha det gott! /Thomas

Svar från Håkan Eklund 2020-08-11 10:40

Utan språk, står vi oss slätt ...
- hawk

2020-08-11 21:27   Vibybo

Hej Håkan!
Språket är nyckeln brukar jag säga, in till det mesta. Och ett korrekt språk är viktigt, både för att förstås och förstå.
Min mamma lärde mig skriva med alla fingrarna (som verkar slira mer med åren), det har jag haft nytta av.
Tror du har helt rätt i att text till bilderna gör det hela mer intressant, undantag mer speciella bilder som är mångtydiga eller övertydliga.

2020-08-12 10:28   mombasa

En viss fallenhet för att skriva eller att uttrycka sig i bild är nog ett plus. Det går lättare då, ansträngningen blir mindre. Men med ansträngning kommer man långt. Ofta lika långt som den som har fallenhet. Och övning är färdighet etc. Tanken att fotografer borde ha skrivkompetens är intressant. Ofta pratar man om multijournalistik som sådan att skrivande journalister ska bli fotografer också. Den utvecklingen har gått ganska långt. Men saknas fallenheten behövs en hel del övning och träning. Det är ofta mycket lätt att ”avslöja” en multijournalist, inte bara på by-line utan lika mycket i bilderna i sig. Mobilkamerans tröghet lyser igenom.
Ha det gott / Gunnar S